Det är jag som troget sitter där och väntar klockan ett varje måndag, onsdag och fredag. Några av sköterskorna känner redan igen mig. De flesta har hört min historia:
"jahaaajaa... det är du med hooonungen...". Nu har jag också samlat ihop till ett frikort på sjukbesök för ett helt år framöver. Stammis? Javisst!
3 kommentarer:
Hur går det med armen då?
Du är då lika duktig som vanligt så armen påverkar inte jobbet - eller humöret :)
Johanna: Det går rätt bra! Nu har jag ju skinn nästan överallt i alla fall :)
Uffe: Tackar :) man måste hålla hoppet uppe.
Skicka en kommentar