Utökat ansvar

Från och med den här veckan är jag inte bara redigerare på Söndag, utan även ansvarig för Söndags sommarkryssbilaga (som följer med varje nummer sommaren ut). Såklart är det inte jag som konstruerar själva kordorden (då hade jag fått ägna mig åt kryssbilagan på dubbel heltid tror jag), däremot är det jag som monterar alla kryss, bilder, ordnar så att alla datum är rätt, lägger in vinnare och lösningar från tidigare nummer och helt enkelt ansvarar över att allt kommer med. Inte jättesvårt med andra ord – men livsviktigt att det blir rätt. Korsordslösare är inte att leka med om något blir fel vill jag lova! Idag skickades "mitt" första nummer in på tryck. Det får inte ni se förrän om två veckor, men det förhoppningsvis blev allt rätt.

Min företrädare:

Avnjuten tid

Inget rinnande vatten. Ingen ström. Mitt ute i skogen. Men med tända ljus. Bara familjen som sällskap. Doften av gräs och barr. Ljudet av endast vinden som susar i träden och fåglarna som kvittrar långt in på nätterna, som är ljusa ända till gryning. Och där tiden bara får gå och tankarna bara flöda.

De tre första meningarna brukar räcka för att vem som helst ska tycka att jag är galen som tycker om att vara på ett sådant ställe. Men faktum är att det är ganska skönt att det tar dubbelt så lång tid att diska, tvätta sig och borsta tänderna. Att man måste tända ett levande ljus för att kunna läsa. Att det faktiskt inte gör något att det tar lite extra tid, för det finns inget annat efteråt. Att bli mer medveten om sin tid – och att låta det ta tid. Det är en väldigt skön känsla!

Jag har även hunnit med att träffa en massa människor som jag inte träffat på alldeles för länge. Kort sagt en helg av välspenderad tid. Avnjuten tid.

Största förloraren i kubbspelet (morbrors hund):

Långhelg

Imorgon är det som bekant midsommar. I vanliga fall har jag nästan alltid jobbat på midsommarafton och därför aldrig riktigt firat den dagen speciellt mycket. Men, i år är jag ledig! Och eftersom det också innebär långhelg tänkte jag passa på att åka hemmåt... Närmare bestämt om några timmar faktiskt.

Trots ledigheten har jag fortfarande inga planer för midsommar, men det känns faktiskt ganska skönt. Att bara vara ledig utan en plan är plan nog för mig.

En dag på jobbet

Två clowner dyker upp och delar ut glass. Fullständigt normalt.

Gamla bekanta steg

Det var länge sedan jag tränade på Friskis nu, ända sedan i februari då jag flyttade hit. Men idag fick jag återuppliva lite gamla träningsformer, på Friskis utomhusgympa i Rålambhovsparken. Vädret var härligt varmt och soligt, det var mycket folk, det var gratis och det var gott om bekanta gamla friskis-steg som jag kände igen. Jag tyckte dessutom att jag orkade mer på det här passet än sist jag körde friskisgympa, så jag inbillar mig att jag blivit bättre sedan sist. Man kan ju hoppas?

Vi laddar upp:

Bröllopsyra, som sagt

Runt en halv miljon människor sägs det ska ha varit på stan i lördags på plats för att se bröllopet/kortegen/båtfärden/talet. Jag hade inte blivit förvånad av ännu högre siffror, för nog märktes det:

Gustav Adolfs torg:

(med slottet i förgrunden på andra sidan vattnet)

Bröllopsyra

Det har (som märkbart) varit stor folkfest i landet under helgen, allra särskilt i Stockholm. Själv jobbade jag hela bröllopskvällen med Expressens extrainsatta Bröllopsbilaga – bröllopet i bilder. Folket på redaktionen har sprungit runt som yra höns de senaste dagarna och det har satsats väldigt mycket på denna bilagan. Vi har till exempel haft en egenklänningsexpert hela helgen, som enbart haft till uppgift att identifiera klädernas stil och form. Eftersom den också skulle vara ute i butik knappt ett dygn efter att den tryckts är det därmed också den kortaste pressläggningen som någonsin gjorts (med undantag från vanliga dagstidningar då som inte är lika avancerade). Så det har varit många och noggranna förberedelser inför dagen D, vilket också lönade sig. Allt gick så smidigt som det hade kunnat gå.

Men bröllopsfirandet blev inte lidande på grund av arbete. Tvärtom! Eftersom jag började rätt sent hann jag åtminstone kika på vigseln på ett proppfullt torg på en storbildstv. Jag lyckades också skymta ryttarnas hattofsar från kortegen när den drog förbi. Men mestadels av bröllopet fick jag följa i de helt fantastiska bilderna som drällde in på redaktionenn under kvällen. Det var verkligen de bästa av de bästa och det kändes som att sitta på första parkett under hela bröllopet! Det var också fantastiskt roligt att få redigera med riktigt proffsiga bilder – på varenda uppslag. Så jag har verkligen fått se det allra bästa. Det kan ni med, för tjugo kronor i en kiosk/butik nära dig:

Ett kärt återseende

För ett och ett halv år sedan åkte jag ensam till Florens, utan vänner, utan att kunna språket, utan att veta var jag skulle bo (eller med vem) och utan någon som helst aning om hur saker fungerade eller hur saker skulle bli. Första skoldagen var verkligen nervös. I receptionen fick jag sitta ner på en bänk för att invänta de som skulle göra språktest inför nivåplacering (jag kunde ju inte ett ord italienska, så min nivå var ganska klar). Redan där träffade jag de tre vänner som jag kom att följas med som ler och långhalm genom hela första månaden och som gjorde att jag stormtrivdes redan från första skoldagen. En av tjejerna visar sig dessutom komma från Sverige - och hon blir också den enda under hela skolgången som jag kan prata svenska med, som jag kan laga pannkakor med och som saknar bordssmör och creme fraiche lika mycket som jag. Vi har bara känt varandra i en månad, men en månad som för oss båda har varit bland de bästa i våra liv. En månad där vi båda har utvecklats så otroligt mycket och där vi också har gjort det tillsammans. Jag har kunnat berätta om allt jag varit med om för alla, men hon är en av få som jag verkligen kunnat dela det med.

Igår var hon i Stockholm och vi träffades för första gången på hemmaplan, för första gången på ett och ett halvt år (och på en italiensk restaurang) och allt var fortfarande precis som då. Mycket har förändrats på ett och ett halvt år, men vi och våra upplevelser är demsamma och vi kommer alltid att dela dem ihop.

sista natten i Florens tillsammans,

för mer än ett år sedan

Middag i det gröna

Att gå ut och äta efter jobbet... så blev det idag – bokstavligt talat. En liten sväng förbi mataffären och sedan vidare mot Rålambshovsparken med en kasse gott, en picknickfilt och gott sällskap passade bra efter en riktigt solig och varm dag. Med tittunderhållning som volleyboll, kubbspel, små glada barn och Friskis & svettis-gympa med ett 60-tal personer blev det en riktigt mysig eftermiddag. Och god!

Jobblunch i det gröna

Återhämtning på hög nivå

Idag har jag haft en otroligt effektiv dag! Jag har fullkomligt sprutat ur mig sidor och gjort lika mycket idag som jag normalt gör på nästan två dagar, trots det faktum att jag bara sovit drygt fem timmar inatt (jag vill tillägga här att jag är väldigt kinkig när det gäller sömn, åtta timmar är nästan för lite redan det).

I helgen var nämligen jag och älsklingen över till Visby och hälsade på vår gode vän och blivande arkeolog. Helt underbar helg! Tiden utnyttjades till max med mysiga promenader i innerstaden, privatbesök i Kruttornet och långa vandringar längs muren och strandpromenaden. Därav den sena hemkomsten – allt för en hel söndag. Jag borde egentligen vara väldigt trött efter helgen, men som sagt – jag har känt mig precis tvärt om! Kanske gjorde det gott med lite ledighet?

Life is a box of chocolate...

Fram mot eftermiddagarna när energin börjar tryta har vi på Söndag ett hemligt vapen, eller rättare sagt en hemlig låda... med choklad! Den fungerar på det klassiska give and take-systemet – den som tar, han tillför. Vi har många olika influensor i lådans brödraskap, så ibland finner man ibland delikatesser från exempelvis Spanien. Och vad som är ännu bättre: den är aldrig någonsin tom! Give and take-systemet fungerar ypperligt och eftersom vi alla uppskattar vår lilla låda så och inte skulle klara av att någon dag finna den helt tom, så tillämpas nog mera give än take. Det känns tryggt att veta att det alltid finns där helt enkelt!

Sällskap i det gröna

Solen sken extra mycket idag och temperaturen letade sig ytterligare några grader uppåt. En strand hade inte suttit fel, men en filt i gräset med utsikt över Lillsjön satt verkligen inte fel det heller. Speciellt inte när jag fick så ståtlig påhälsningsom den här:

(Kanadagäss är stora, men prova se dem ur grodperspektiv från två meters håll... då är de verkligen enorma!)

Bästa redaktionen, även på annat

För alla oss träningsnarkomaner som tränar på anläggningen i Expressenhuset finns en liten extra sporre att jobba för varje månad: Listan över de tio personer från Expressen, DN och de privatpersoner som tränat mest under månaden som gått. Den här månaden tänkte jag dela med mig av listan för Maj månad med anledning av namn nummer sex. Men det bästa med den här månadens lista är att två av mina medarbetare på Söndagsredaktionen också står med på listan... med andra ord står lilla Söndagsredaktionen för hela 30% av Expressens flitigaste träningsskara. Coolt!

Looken av sommar...

...att få pimpa de vintertrötta fötterna. I år blev det rödaste rött.

Nya Stockholmsracern

Igår blev jag med cykel! Jag har länge tänkt tanken att det vore skönt att börja cykla till jobbet nu när det är sommar ute och mitt SL-kort dessutom snart går ut, men har samtidigt varit lite för snål och lite för rädd om min egen racer för att frakta den ända ner till Stockholm. Så idag blev det en annan racer: en fräsch liten lila mountainbike för minst samma summa som det skulle ha kostat att få hit min riktiga racer. Plus att jag inte kommer att bli lika ledsen om den blir stulen (bara lite). Vi kommer nog att få en fin sommar ihop!