En riktigt god jul

För första gången på flera år är jag ledig över jul. Jag har alltid jobbat juldagarna, mellandagarna, nyårsdagarna, dagarna innan och efter... ja, helt enkelt alla dagar då de flesta andra haft ledigt. Men inte i år. I år har jag bestämt mig för att vara ledig över jul. För i år har jag insett att likaväl som man behöver jobba, så behöver man vara ledig ibland också.

Därför åker jag strax med familjen till mormor för att stanna där över juldagarna. Jag vill också passa på att tala om att jag ätit massor med lussebullar, lyssnat på Christer Sjögren OCH: det är nu så pass mycket snö att det knarrar skönt under skorna. Med andra ord är det (enligt min definition) äntligen jul på riktigt!

Hoppas ni alla har det riktigt mysigt och fint de kommande dagarna! Jag önskar er alla en riktigt...

Snö är kul 2!

Mitt lilla bus älskar bollar, snöbollar inget undantag (faktum är att jag tror det är den ledande favoriten). Så, så fort det kommit minsta lilla snö på backen är snöbollskastning det enda som gäller så fort vi kommer utanför dörren! Och samma sekund som kopplet åker av åker hon ner i diket och sitter där och väntar på att snöbollarna ska börja vina. För de ska kastas i djupsnö, så att man får jaga och leta efter dem... ju djupare desto bättre!

Jag tycker att hela grejen är hur gullig som helst! Därför tänkte jag dela med mig av ett kort litet klipp från förra årets vårvinter... tyvärr får ni inte se hennes välutvecklade harskutt som hon kopplar på när det är riktigt djup snö. Men de simulerade djupdykningarna finns åtminstone med.

Da'n före da'n före da'n

julgranen kommer fram

Snö är kul!

Det har inte ens undgått skåningarna att det snöat rejält de senaste dagarna. Och det passar mig alldeles utmärkt! Inte bara att det bidrar enormt till julstämningen som jag tidigare nämnt, det betyder också en massa möjligheter till en massa kul! Åka pulka, skoter, skridskor, snowboard, spark... och såklart skidor. Men bäst av allt är att snö plockar fram barnasinnet hos de flesta av oss. Vem tycker inte att det är skitkul att åka pulka liksom? Själv mjukstartar jag säsongen med skidor, vilket är nog så roligt. Men innan vintern är över lär det bli ett och annat pulkåk också... räkna med det!

2 km... piece of cake?

En annan som också har barnasinnet kvar,

speciellt när det gäller att kasta (fånga) snöbollar:

Julen är här

...eller rättare sagt är det nog jag som är där julen är. Självaste julafton ska dock firas hos mormor, såklart. Juletider när det är som allra bäst!

En räddande ängel

Antalet svar på annonser växer dag efter dag, vecka ut och vecka in. Svaren uteblir dag efter dag, vecka ut och vecka in. Desperationen och ångesten växer. Idag skulle jag ha åkt ned till Stockholm för att skriva på ett kontrakt på en hyra som jag inte visste om jag skulle ha råd med, bara för att få skriva under ett kontrakt. Jag tänker inte längre klart, utan försöker på något vis bara att stilla min desperation med nästintill vad som helst. Det är inte kul! Alls!

Det blev inget kontrakt i Stockholm idag. Under normala omständigheter hade jag aldrig ens övervägt den här lägenheten, för den var verkligen för dyr. Trots det har besluten och ångrandena över den har varit många och jag hatar att vara i en situation där jag nånstans helt tappar bort min egen förmåga att resonera. Pressen och stressen över att inte ha något boende i Stockholm till praktiken har varit nära att knäcka mig.

Som tur är dök en sista utväg upp igår, hos en släkting som jag kan bo hos en tid ifall turen inte vänder. Det är inget jag kommer att kunna ha hela praktiken ut och det skulle bli ganska tufft att bo där, men nu slipper jag stressen och pressen. Pressen över att behöva tacka ja, för att det inte finns något annat. Stressen över att hinna hitta något, innan det är dags att flytta. Boendefrågan är fortfarande långt ifrån ordnad, men jag känner ändå en sådan otrolig lättnad. Lättnad över att få tillbaka mig själv!

Äntligen teori! (skrev jag det där?)

Jag älskar verkligen att vår utbildning är så pass praktisk som den är, men lite teori emellanåt är ändå uppskattat för att få stanna upp ett tag; fokusera om och ladda om. Ända sedan terminens start har vi plöjt på med praktiskt arbete både dag och kväll, somliga delar även natt, plus även teori utöver det - varje dag (och inofficiellt: varje helg). Men nu har vi äntligen bara en enda sak att fokusera på under denna kurs: att läsa... som jag dessutom kan göra var jag vill, när jag vill, hur jag vill. Jag har verkligen sett fram emot detta... även om jag blev väldigt opepp när jag idag skrev ut kompendierna på 400 sidor, som ändå bara är drygt hälften av vad som behöver läsas. Trots att det tar emot innerst inne, att jag vet att jag kommer att hata allt vad teori heter om drygt två veckor och att jag förmodligen ändå inte kommer att orka läsa allt, så känns det faktiskt ändå helt okej med lite teori!

Tredje adventspalten

I enlighet med förra årets tredje advent blev det i år en uppföljare av det populära paltkoket (jag börjar ana en tradition dyka upp?). Precis som då blev det väldigt gott och var väldigt trevligt.

Jag vet att många som inte ätit palt förut är väldigt skeptiska till maträtten, och jag kan hålla med om att det verkligen inte ser gott ut. Men jag bedyrar att det är otroligt gott och att det faktiskt inte bara är vi norrlänningar som tycker det. Det är fröken Örebro mitt levande bevis på, som den här dagen faktiskt firade ettårsjubileum som paltätare och paltälskare (grattis säger vi till det!☺).

Skala potatis

råriv

blanda med vete- och kornmjöl

fläskfyllning för den som vill

ner i grytan för kokning

ät med bregott och lingonsylt (somliga har sirap istället). Drick mjölk till

...Det lät väl inte så farligt?

Lucia movie night

Jag har nu officiellt och för första gången hållit mig vaken ända fram till klockan åtta följande morgon, utan någon som helst microtupplur sedan jag klev upp 23 timmar senare! En riktig bedrift enligt mig själv för att vara mig själv. I övrigt var kvällen riktigt mysig och trevlig. Det bjöds på gott om fika, tilltugg, underhållning och bra film. Och såklart: gott sällskap!

Självklart måste jag ju också bjuda på några recensioner, för er vanliga dödliga som fortfarande väntar på premiären av följande filmer:

Up in the air 4/5

Skönt drama med en lagom touch av härlig humor. George Clooney spelar huvudrollen som runtresande proffesionell avskedare, samtidigt som han njuter av sitt sorgfria liv som han helt och hållet spenderar på resande fot och som han får plats med i en enda kabinväska. Hans fasta övertygelse är att ju mer du samlar på dig i "livets ryggsäck", desto värre tyngs du ned tills du tillslut inte vågar röra dig längre, inklusive mänskliga kontakter. När han plötsligt en dag möter sitt jämnlike under en resa, får han sig en tankeställare över vad det faktiskt skulle innebära att ha ett riktigt hem.

George Clooney får t.o.m. den dramaskeptiske filmtittaren att gilla den här filmen, som är helt och håller genomskön!

Sverigepremiär: 15 januari

Old dogs 2/5

John Travolta och Justin Long spelar två kollegor och vänner för livet som tar livet och tillvaron med en klackspark. Barn och familj är så långt ifrån på kartan som det kan komma. Plötsligt dyker en gammal flickvän som Justin Long träffade över en natt i Las Vegas upp och berättar att han är far till ett 6-årigt tvillingpar. Samtidigt berättar hon också att hon blivit dömd till två veckors fängelse och Justin Long, vars tillvaro är så långt ifrån barnanpassad som man kan komma, tar av samvetskval på sig uppdraget att ta hand om barnen under två hela veckor.

Mestadels skrattar man bara till den här filmen bara för att den är så sjukt dålig. Men i rätt sinnesstämning och sällskap kan det bli något positivt.

Sverigepremiär: 25 december

Snabba cash 4/5

JW lever dubbelliv i Stockholm dels som student och dels som en flott stureplansglidare. För att kunna finansiera sin andra fasad jobbar han extra för ett gäng halvskummisar som tillslut drar in honom i en organiserad brottlighet som han inte kan ta sig ur.

Jorge har precis rymt från fängelset, är på flykt undan den jugoslaviska maffian och försöker göra allt för att försörja sin mamma och gravida syster.

Mrado är torped i den jugoslaviska maffian, men önskar egentligen bara ett normalt liv med sin åttaåriga dotter Lovisa.

Genom filmen får man följa de tre personernas öden, som knyts samman på ett tragiskt sätt som ingen av dem egentligen valt eller vill, men ändå måste slutföra. Väldigt stark film och snyggt filmad! Baserad på spänningsromanen av Jens Lapidus.

Premiär: 15 januari

Sista helgen med gänget

Den här helgen är sista helgen som spenderas i Sundsvall för många av oss. Det är alltså sista helgen med gänget och alla andra godingar som åker iväg till sitt nästa vecka. Det innebär den obligatoriska festen på 20 kvadrat (såklart) med mina blondies som ägde rum igår. Det blev som vanligt en hel del skratt, en hel del mer eller mindre vacker skönsång och såklart avslutades kvällen på Max med mozzarellasticks!

Ikväll fortsätter vi med Lucia movie night, där tre okända premiärfilmer ska visas mellan klockan 12 och 8. Ja, det är alltså mellan klockan 12 och 8 på natten/morgonen... jag förstår inte hur jag hade tänkt att jag skulle hålla mig vaken under den tiden, men som tur är är vi 10 stycken som ska försöka med samma bedrift. Vi får väl se vem som klarar det längst?

Imorgon (efter att ha sovit några timmar) blir det slutligen paltbjudning tillsammans med fröken Luleå och de som vågar. Med andra ord är hela helgen totalplanerad, och den kommer att bli totalbäst!

Drömmen som gick i krasch

Min perfekta lägenhet som jag fick till praktiken i Stockholm kommer inte att bli min längre... Allt var i princip klart. Vi var båda så glada över hur det skulle bli. Så strular allt bara ihop sig från den ena dagen till den andra som gör att lägenheten plötsligt måste bytas in istället för att hyras ut. Nu står jag boendelös från ena dygnet till det andra och jag måste flytta ut om drygt en månad.

Jag vet inte vad jag ska säga... jag känner mig nästan lurad! Men det värsta är de fem veckorna som redan gått... medan jag trodde att allt var klart, har jag bara gått och förlorat ytterligare fem veckor att hinna hitta boende på och den tiden jag från början hade på mig har nu plötsligt halverats till nästan ingenting.

Jag är så otroligt ledsen, arg och besviken... men mest av allt bara uppgiven! Jag orkar inte och jag vill inte! Jag hade ju redan gått igenom det här... jag vill inte börja om, speciellt inte nu. Det var inte riktigt så här jag hade tänkt att börja min julledighet...

Det "ser bra ut" nu!

Tentan var inte lätt, men den gick vägen utan att ha pluggat. I måndags gjorde vi den skriftliga delen. Det var den jag kände mig mest oroad över, men det kändes bra efteråt så jag tror nog att jag klarat mig.

Direkt efteråt var det bara att fortsätta på nästa del av tentan med deadline torsdag klockan 12:00. Klurigare var den biten, som bestod av att redigera en råbild tills den "såg bra ut". Samtidigt hade vi hört massor av skräckexempel från förra året då massor blev underkända för att deras bild inte "såg bra ut". Vad (och vem) är det som bestämmer om en bild "ser bra ut" liksom? Vi tycker väl alla olika? Så det blev en hel del svett i klassrummet och väldigt tidiga mornar (eftersom datorerna inte räckte till alla i klassen så det blev först till kvarn... slåss för att göra tenta – det ni!). Idag efter lunch tyckte jag i alla fall att min bild "såg bra ut", så nu hoppas jag på ett välförtjänt godkänt samt en lång och skön sovmorgon imorgonbitti!

Den lätta tentan?

Om ungefär en timme skriver jag hemtenta i bildbehandling. Jag har inte pluggat något alls – och jag känner mig kolugn. Imorgon har jag nästa tenta, som jag heller inte har pluggat inför. Men jag känner mig fortfarande kolugn. Egentligen alltför lugn för att vara helt lugn.

Jag tycker att jag kan det jag ska, men jag har inte pluggat något. Klarar man sig då?

Underbara helg

Jag har pussat på älsklingen, åkt skidor, myst framför öppna brasan, sovit länge om mornarna, slagit in julklappar med svärfamiljen, ätit god mat och haft det ungefär så lugnt och skönt som man kan ha. Och, jag har haft snö! Massor av snö! Äntligen!

Snö och julstämning, ja tack!

Lussebullar, Christer Sjögrens julsånger, julpynt - och snö! Det är vad som krävs för att få mig i riktig julstämning. Jag har gjort vad jag kunnat hemma i min lägenhet... men det där med snö är lite svårare att rå över. Det har kommit lite frost och en aning snö till Sundsvall... men kvistarna hänger inte tungt av snön, det knarrar inte under skorna när man går och det blir inga froststjärnor på fönstrena. Därför blev jag väldigt glad när jag igår anlände till Åsele. Skorna knarrar inte riktigt än, men det ser klart mycket bättre ut här. Och jag har ännu större förhoppningar på fjällen, dit vi åker om ett par timmar. Om den här helgen inte lyckas tuta i mig lite julstämning, så vet jag inte vad som gör det. Men chanserna känns goda!

Svinvaccinerad

Jag har tidigare vaccinerat mig mot polio, stelkramp, hepatit och sådana saker... men influensa? Influensa är något jag inte direkt likställer med polio, stelkramp och hepatit. Vaccinering är för mig något man gör mot livshotande åkommor. Och influensa har vi väl alla överlevt både en och två gånger?

Därför hade jag heller inga planer på att vaccinera mig mot årets nya rön: svininfluensan... som blivit så uppförstorad och som påstås vara så mycket värre än vanliga influensor (trots att den inte dödat fler än vilken annan influensa, snarare tvärt om). Det är svårt att veta vem man ska lyssna på när det känns som om ingen sitter på direkta fakta. Är verkligen svininfluensan värre än andra influensor? Och vad är det som avgör det? Är vaccinering verkligen nödvändigt?

Jag kanske tar lätt på hela grejen, det är det heller ingen som kan veta. Någonstans tycker jag nog fortfarande att det hela blivit mer förstorat än det verkligen är. Trots det åkte jag faktiskt och vaccinerade mig idag. Idag likställde jag svininfluensan med polio, stelkramp och hepatit. Och jag undrar fortfarande om jag har följt goda råd, eller bara fallit för masshysterin. Hur som helst hoppas jag nu på att slippa denna åkomma – farlig eller inte.

Konsten att överraska

Alla har vi någon gång sett, stött på eller träffat någon som gjort något helt oväntat. Knäppa, roliga, konstiga, smarta, men framför allt oväntade grejer. I går stod jag och väntade på bussen i en frostig busskur. Bakom mig inuti kuren sitter en gubbe och bredvid står en kille och pratar oavbrutet i mobilen. Bussen är lite sen, så vi står väl så i åtminstone fem minuter utan att något händer. Plötsligt reser sig gubben upp, börjar rota i jackfickorna och plockar upp – en isskrapa. Med den börjar kan sedan skrapa bort isen från busskurens glasväggar! Omsorgsfullt går han runt och skrapar höger sida, vänster sida, utsidan och insidan. Som sagt, nog har man stött på personer som gjort underliga saker förr, men det här tog helt klart priset i det mest oväntade. Till och med killen med mobilen var tvungen att slutade prata för att bara stirra och fatta vad som hände. Den gubben gjorde mig dag!

"Nej, tyvärr..."

I går fick jag ett nytt erbjudande om att göra ytterligare en bilaga för Sundsvalls Nyheter, men den här gången tackade jag nej. Det borde jag egentligen gjort första gången också, för det var verkligen att "leka med elden" – så som jag misstänkte att det också skulle bli. Varför jag valde att ändå tacka ja den gången var tankar som "om jag tackar nej kommer de inte ringa mer" och "om jag gör det här har jag större chans sedan när jag söker ett 'riktigt jobb"... sådana tankar som alltid förföljt mig genom min jobbkarriär.

I går var den första gången i mitt liv som jag inte kände det här. För första gången kunde jag tacka nej till något, utan att vare sig känna skuld, press eller prestationsångest. För den här gången vet jag att jag redan har jobb om två månader. Ett jobb som jag vet kommer ge mig den erfarenhet jag behöver för att sedan söka ett 'riktigt jobb'. Det känns förjävla skönt! Och det där lilla, lilla ordet var otroligt skönt att äntligen med gott samvete kunna uttala!

"Lär dig prata Photoshopiska"

Möt mannen, myten, legenden: Stefan Ohlsson, vår föreläsare i den här kursen. En av de fem svenskar som just nu har provversionen av nya Photoshop CS5 (för er som inte vet vad jag snackar om kommer alltså versionen CS5 ut till oss vanliga dödliga om... kanske ett år? och CS4 är fortfarande alldeles nyutkommet). Själv påstår att han kan ungefär 5% av Photoshop och att grundaren själv till Photoshop säger sig kunna ungefär 30% av Photoshop... frågan är ju då: vad kan då vi? Förhoppningsvis lite mer efter kursens slut, men just nu känns det som... kanske 0,01%?

"Lär dig prata Photoshopiska."
Stefan Ohlssons råd till en förvirrad bildjourklass, 19:e November 2009

Petimäter

Få den här bilden......att se ut som den här...
...helt från scratch. Det är inte helt lätt... speciellt inte när det är någon annan som gjort den och man har ingen aning om hur! Men det är vad vi haft för oss de senaste dagarna i alla fall. Efter 11 ½ timmar har jag lyckats, någorlunda. Men bara någorlunda. Jag är extremt lycklig över att äntligen ha lyckats (någorlunda) och jag har även bestämt att 11 ½ timme är alldeles tillräckligt att ägna åt denna bild, någonsin!

Spelar det någon roll vem man raggar på?

Idag strax efter att jag klev av bussen till Sundsvall fick jag ett telefonsamtal:
– Hej! Du har beställt något?
– Öööh, nej?
– (Säger något som jag inte fattar)
– Jag förstår inte...
– Är du singel?
– (paff!) ...Nej!?
...personen lägger på.

Lite senare på kvällen får jag ett sms från ett okänt mobilnummer:
"Hej. Hur mår du? Är du singel?"

Förutom att jag tycker att hela grejen är helt absurd undrar jag 1: Finns det verkligen folk som raggar så (skickar ett sms till någon de inte känner och tror att personen i fråga faktiskt ska nappa) och vad förväntar de sig att få ut av det? Och 2: Har någon råkat lägga ut en kontaktannons å mina vägnar någonstans? I så fall får ni gärna göra er tillkänna, eller framför allt ta bort den! (ni som faktiskt vet vem jag är vet ju också att jag inte är singel)

Jag hoppas nästan att sms:et och telefonsamtalet är från en och samma person, annars blir jag bekymrad. Men mest hoppas jag att person(erna?) inser metodens ineffektivitet och idioti, och att jag vidare slipper ta del av den!

Ny pluggmetod

Jag är inte bra på att plugga, speciellt inte när jag är hemma! Det tar flera timmar för mig att få färdig något när jag jobbar hemma, för såklart är allt annat (typ städa, diska, stirra i taket?) så mycket roligare. Detta resulterar i att jag dels spenderar väldigt mycket tid på att plugga och att jag aldrig riktigt känner mig ledig.

Just nu håller jag dock på att testa en ny metod för att lösa detta: jag har börjat göra alla uppgifter på skolan. Även om det är saker som jag skulle kunna göra hemifrån, så gör jag dem på skolan. För där har jag inget annat som stör, inget som gör mig okoncentrerad (oftast) och jag blir mer effektiv eftersom jag också vill komma hem någon gång.

Jag började med detta under jobbet med bilagan, när jag började inse att jag faktiskt jobbade dygnets alla vakna timmar. Min lägenhet som skulle vara min fristad blev istället en konstant stresszoon som jag aldrig riktigt kunde slappna av i. Nu vet jag att när jag går hem från skolan är jag klar för dagen. Jag har inget mer att göra och jag kan slappna av resten av kvällen. Det har visat sig vara otroligt effektivt både för skolarbetet och för mig själv! Tack vare detta kan jag exempelvis nu i helgen åka till älsklingen och vara helt ledig tillsammans med honom - vilket är precis vad jag tänker göra!

Choklad eller vinterkappa?

Att jämföra hur mycket man är beredd att lägga ut på vissa saker med varandra brukar kunna bli ganska intressant. Idag köpte jag choklad för lika mycket pengar som jag några minuter senare la på en vinterkappa... Till mitt försvar vill jag tillägga att all choklad inte var till mig, dock vinterkappan.

Mest värt, choklad eller vinterkappa?

Experiment: kameratest

Hur bra är din kamera, egentligen? Det har vi testat under två dagar genom att bygga lådor, fotat svarta hål och linjaler. Det har varit rena lekstugan på skolan, men en intressant sådan. Jag och min mamma hade ett tag likadana mobiltelefoner och samma operatör, men hennes mobil hade avsevärt mycket bättre täckning i sommarstugan än vad min hade. Varför? Hennes exemplar var helt enkelt bättre än mitt, trots att det var exakt likadana produkter. Samma sak gäller kameror... har man otur kan man sitta på ett exemplar som tar jättetaskiga bilder, trots att det tekniskt sett inte är något fel på den. Och det är just det vi har testat i lekstugan.

Jag hade ganska låga förväntningar på min kamera. Den är av de billigare modellerna, den är lite allmänt knepig att få till bra bilder med och den börjar vara ett par år gammal. Men den gjorde riktigt bra ifrån sig, bättre än många av "de bättre kamerorna". Värst är inte alltid bäst!

Jag bestämmer långhelg

Mys i soffan med älsklingen, en påse ostkrokar, tända ljus och en bra film. Middagsfrosseri med utskuren biff, klyftpotatis, taggsvampsås, chiantivin och Frank Sinatra. Förfest på 20 m² med mina blondies inför en pubrunda (som i och för sig bara ledde till Max, men ändå). Jag tänkte att det var lika bra att fortsätta med en skön sovmorgon och nybakta scones till frukost tillsammans med älsklingen. Det är skönt att verkligen vara ledig!

När blod, svett och tårar blir till lättnad, stolthet och glädje

Idag kom den! Alla artiklar som jag gjort fick inte plats, men den blev klart bättre och snyggare än förra årets enligt min mening. Det är en speciell känsla när något man själv har gjort kommer ut till en massa människor som vilken annan produkt som helst. Den här gången är det även en känsla av lättnad och stolthet... att jag faktiskt klarade det hela vägen. Att alla dagar, kvällar och nätter av hårt arbete, tvivel, jävlaranamma, ångest, blod, svett och tårar faktiskt gav något.

Det är klart nu... det känns så skönt att säga det! Det är så skönt att det verkligen är så!

Hela bilagan finns att läsa här som PDF

Nyp mig! Drömmer jag?

En mysig lite etta på 46 kvadrat bara 500 meter från Expressenbyggnaden låter ju ungefär som det perfekta boendet för mig till praktiken. Och det verkar som om jag fått det också! Idag var jag och tittade på den och det klaffade direkt både mellan mig och lägenheten och den jag kommer hyra av. Den är dessutom inte mycket dyrare än lägenheten jag har idag, jag får flytta in två veckor innan praktiken börjar och stanna tills slutet av sommaren. Det är verkligen så perfekt det kunde bli! Kanske man skulle ta och köpa en trisslott när man ändå är på gång?

Stockholmsföreläsningarna

Kursveckan i Stockholm rivstartade imorse. Under sju timmar har vi fått lära oss allt om termer som icc, candela, lux och DE, hur man kalibrerar en bildskärm och hur man arbetar med färgprofiler. Vi har också lärt oss att en pixel är lika stor som en fyrtiondel av ett hårstrå, att det finns över 14 miljoner färger som ögat aldrig uppfattar och att det mänskliga ögat bara har förmåga att se rätt färgnyans av ett föremål i 10-15 sekunder. Visste du t.ex. att om du har en färgad vägg bakom datorskärmen kommer den göra att du ser helt fel färger på bilderna i datorn? Och att ögat efter 50 minuter framför en och samma bild inte längre återger rätt färger?
Under eftermiddagen fick vi sedan lära oss hur man bäst marknadsför sig själv som varumärke genom allt från att bara lyssna och diskutera i grupper, till att få bollar kastade på oss och att på ett papper fullt av siffrorna 1-90 lokalisera dessa i nummerordning på under två minuter.

Kort sagt: det har varit en intressant, galen, intensiv och väldigt blandad dag och den kommer nog att avslutas med en väldigt tidig kväll.

Motvilligt måste

På några veckor har jag snart varit i Stockholm nästan lika många gånger som jag hittills varit i hela mitt liv. Det känns lite... skumt. Idag drar jag i alla fall iväg igen. Det känns lite roligt samtidigt som jag fortfarande är mycket emot det med tanke på tidigare inlägg, samt att det hade varit skönt att få ta det lugnt nu efter allt som varit. Men nu blir det alltså föreläsningsvecka på Fotohögskolan i Stockholm för hela slanten hela veckan. Jag hoppas det blir mer uppiggande än det känns.

Något helt annat

Imorse avslutades nuvarande kursen med tenta. Teoretisk tenta på en kurs som har varit helt och hållet praktisk – inte en enda föreläsning. Det blev ungefär som det låter: något helt annat än det vi faktiskt hållit på med i fem veckors tid. Helt verkningslöst och onödigt enligt min mening! Men någon högt uppsatt allsmäktig har bestämt att man inte lär sig något på högskola utan tenta. Vi lär oss med andra ord inte hur man gör tidning genom att faktiskt göra en tidning helt från scratch, vi måste skriva tenta på det för att läsa oss (en tenta som dessutom inte ens handlade om att göra tidning... känn hur ironin och idiotin flödar).

Vanligtvis brukar kursavslut innebära den enda hellediga helgen på minst fem veckor framöver, men inte den här gången. Jag kommer att vila upp mig med att ha föreläsning fredagkväll och redigeringslektion under lördag... Inte vad jag mest hade önskat mig just nu, men jag känner mig trots det mer ledig nu än jag gjort på flera veckor! Jag är bara glad att allt är över!

Något har hänt under natten...

Så här brukar inte min utsikt se ut

Börjar se ljuset i tunneln

Idag gjorde jag sista jobbet för bilagan. Ikväll skickade jag in den sista artikeln, ettabilden och några av de andra sista bilderna. Praktiken är fixad. Alla skoluppgifter är fixade (åtminstone de akuta). Jag har t.o.m. hunnit med att diska och städa idag.
Nu är det "bara" tenta kvar på fredag och opposition kvar imorgon.

Självförtroendekick

Det är inte varje dag man börjar dagen med att tacka nej till arbete på Aftonbladet. Med andra ord lyckades jag ta mig in på båda de praktikplatser jag sökt. Det hade kvittat om Aftonbladet hört av sig eller inte, eftersom jag redan tackat ja till Expressen och eftersom jag hade blivit lika glad av endera. Men det känns ändå förjävla gött att båda faktiskt ville ha mig!

Expressen, here I come!

Innan helgen: "På måndag kommer praktikplatserna på de större tidningarna redan vara klara"
Klockan 10:30 på måndagen: "Var anträffbara!!! Era praktikbrev har nu nått medieföretagen"

Sedan måndag morgon har mitt liv helt utgått från att vänta på att telefonen ska ringa. Jag har haft den på högsta volym, när jag cyklat har jag haft den i vanten för att inte missa vibrationen i fickan och jag har t.o.m. haft med mig den på toaletten. Att vänta på ett enda telefonsamtal har nog aldrig varit så viktigt eller så nervöst i hela mitt liv! Måndagen gick... tisdagen gick... tankarna har snurrat upp och ned varannan minut: mellan "klart de måste ringa!" och "de kommer inte att ringa, mitt brev var för dåligt!". Orostankarna över att kanske bli en av de där som inte får någon praktikplats kändes väldigt nära.

Tills i eftermiddag. När jag kände mig som mest hopplös ringer plötsligt ett nollåtta-nummer och det visar sig vara från Expressen som vill veta om jag fortfarande är intresserad av praktikplats! Jag har nog aldrig känt mig så lättad över något på väldigt, väldigt länge!
Så från och med februari nästa år får ni börja kika lite extra i Fredag, Söndag, Res och alla de andra bilagorna från Expressen – för de kommer jag att ha gjort!

Förlåt

Förlåt för att jag aldrig hör av mig. Förlåt för att jag inte svarar på samtal eller sms. Förlåt för att jag aldrig är inne på msn. Förlåt för att jag inte hänger med på alla roliga saker. Förlåt för att jag kanske låter vresig i telefon. Förlåt för att det verkar som om jag inte bryr mig... det gör jag!

Det är helt enkelt för mycket just nu och jag hinner inte ens med mig själv. Jag behöver fokusera för att klara av vardagen och det tar all min tid just nu. Om en vecka är jag förhoppningsvis tillbaka i livet igen!

Praktikångest

I natt panikvaknade jag mitt i natten och hade hjärtat i halsgropen. Någonstans i min drömvärld hade jag fått för mig att jag missat deadlinen för att lämna in praktikansökningarna. Ja, mitt i allt annat är det också dags nu att söka praktikplatser inför våren. Idag satt jag på skolan och petade, skrev om, raderade och lade till. Cyklade hem sent mot kvällen, för att en timme senare cykla tillbaka och peta, skriva om, radera och lägga till lite mer. Jag kommer antagligen drömma i natt att jag skrivit fel, glömt någon adress eller något annat dumt. Men nu har jag bestämt att det får vara nog. Nu har jag skrivit ut breven och förseglat kuverten. Nu ska de bara lämnas in imorgon, därefter är det bara att hoppas på det bästa.

Stressförkylningen

Öronen har slagit lock, näsan är tätt, jag nyser i snitt var tredje minut (typ) och huvudet känns som en bubbla med sirap. Det kunde inte ha kommit mer opassande med förkylning precis just nu! Älsklingen har diagnostiserat det som stressförkylningen.. den går visst lite då och då när man har som mest att göra. Ingen svininfluensa åtminstone, kan man ju trösta sig med.

Årets bästa dag?

Man måste ju bara älska den här dagen! Att tiden inte räcker till är bekant för de flesta, då är det underbart att en dag om året plötsligt få en extra gratistimme. Jag har spenderat den väl på att göra klart diverse artiklar och skoluppgifter för att ha tid med allt som väntar till veckan... (roligt värre?) helst hade jag velat ha sådär en vecka extra, men för tillfället nöjer jag mig med den timme jag får. Den är guldvärd just nu!

Studiebesök till Stockholm

I mitt val av yrke har jag alltid brottats med tanken av att flytta till Stockholm. Jag vet att det är vad som kommer att hända om jag tänker köra vidare på den väg jag valt, eftersom det är där jobben finns... och jag har aldrig varit speciellt förtjust i tanken, helt enkelt för att jag inte är någon storstadsmänniska. Jag har också på sista tiden haft både ångest och inte orkat ta tag i att vi faktiskt ska på långpraktik efter jul. Jag har inte vetat vad jag vill och inte heller orkat ta reda på det.
Igår och idag var vi på studiebesök i Stockholm. Expressen, Svenska Dagbladet, Östermalmsnytt och Svensk Damtidning stod på kalendern. Jag var ganska opepp på det också innan jag åkte igårmorse och hade helst stannat kvar hemma i sängen hela helgen. Men oj vilken tur att jag åkte!

Nu längtar jag efter praktiken! Jag såg plötsligt ett mål att jobba och sträva efter... en sporre i ryggen. Expressen och otippat: Svensk Damtidning inspirerade mig något oerhört! Kanske inte just i valet av praktikplats, men till att känna mig mer säker på vad jag verkligen vill göra och att bli peppad till att våga satsa på det! Det är en morot som jag känner att jag saknat under en tid.

Och ja... jag längtar till och med efter att bo i Stockholm en tid! Det här var riktigt bra för mig.

Nytillskott i fönstret

Jag vill passa på att presentera min nya lampa. Helt underbar! Om man nu inte hinner se hela världen på riktigt kan man ju åtminstone kika på den genom en lampskärm? Min sena födelsedagspresent till mig själv.

Ordentligt bakslag!

Får man tvinga studenter till att åka på föreläsningar 38 mil bort på privata pengar? Får man räkna med att alla studenter ska ha råd med det i en hel vecka? Får man verkligen kräva en en student att han/hon ska kunna göra det för att få läsa klart en kurs?

Jag fick precis veta att vi under nästa kurs ska ha daglig obligatorisk föreläsning i en hel vecka (inklusive helg) - i Stockholm. Det hade varit jätteroligt att åka till Stockholm med klassen och att ha lite omväxlande föreläsningar, men inte när man måste stå för alla resor och en hel veckas logi helt ur egen kassa. Och inte heller när man får reda på att man är tvungen till det! Det eller att läsa om kursen nästa höst (vilket betyder samma situation om igen... med andra ord finns inget att välja på).

Hur kan det vara okej att göra så?


(i och med detta ser jag mig själv inom de närmsta veckorna inte bara luspank, utan också sönderstressad och överarbetad, eftersom denna veckan dessutom lämpligen ligger på min deadlinevecka för bilagan och med en tenta som ligger veckan innan)

evolution

De två dygnen efter att magasinet skickats in sov jag i snitt 13 timmar per dygn... det behövdes! Det blev riktigt bra! Det var en häftig känsla när tidningarna ramlade in på borden under genomgången dagen efter... alla dessa InDesign-dokument som plötsligt såg riktigt professionella ut i riktigt tryck i ett riktigt magasin. För att citera vår arbetsgivare: "Jag trodde aldrig att det skulle bli så bra som det faktiskt brev" ...vad nu han menade med det vet jag inte, men enligt min mening har vi alla överträffat oss ännu en gång och visat att vi faktiskt kan!

Kl 00:40

...skickades magasinet in! Fyrtio minuter efter deadline, men ändå i god tid. Nu är det klart! Nu ser jag mest fram emot sovmorgonen imorgon (och att se vår tryckta tidning såklart)!

Ny inrutad vardag

Jag går upp, går till skolan, äter (förhoppningsvis) någon gång under dagen, går hem (aldrig före ett på natten), sover alldeles för få timmar.... Går upp igen, går till skolan.... Livet är ganska enformigt just nu... och jobbigt! Men också jävligt kul!

Klara, färdigaaaa....

Mallarbetet är klart, sidorna förberedda... nu vankar jag bara av och an och väntar på att texter och bilder ska börja trilla in så att jag också kan börja jobba med mitt. På hemmaplan lagar jag matlådor i sinne, vattnar upp blommorna, städar undan det värsta och allmänt förbereder för att bo på skolan de kommande dagarna. Snart går startskottet för evolution!

En doft av blommor

Vad glad och på bra humör man kan bli av bara en doft... Hela min lägenhet luktar som ett enda lyckorus.

Tack mormor!

Lina leker med elden

Idag gjorde jag första jobbet till bilagan Larmet går. Egentligen hade jag inte tänkt starta förän vi blivit klara med magasinet som tar upp all tid just nu, men så dök det upp en övning som jag och min kontaktperson på räddningstjänsten bara kände var tvungen att vara med! Jag fick hänga med ända till Ånge på en kemiskt avfallsövning, där man alltså sätter ihop ett worst case-scenario för anställda och ansvariga och där räddningstjänsten observerar vad som inte funkar och vad som måste förbättras i deras agerande (ifall något skulle hända på riktigt). Det var riktigt intressant! Jag hade ingen aning om vad som händer om det skulle inträffa ett nytt Seveso t.ex. och det var riktigt kul att hoppa runt bland brinnande tunnor, rök och ambulans/räddningstjänst/polispersonal som sprang kors och tvärs i full action. Jag slapp dock rökdykningen (åtminstone hittills), som förra årets tjej fick prova på.

Det som var mindre kul var att fick kliva upp halv sex imorse med alldeles för lite sömn bakom mig och cykla till andra änden av stan i det tillståndet (vilket jag också insåg sedan att jag inte hade behövt, eftersom vi ändå körde igenom nacksta när vi åkte)... Dags att vila ut ordentligt i natt!

23 år idag!

Ett år äldre, ett år klokare (?) idag. Det har varit en mysig födelsedag, trots att den mestadels spenderats på skolan. Folk har grattat mig hela dagen, mitt under lunchen kommer ett blombud och kvällen avslutades med mysigaste fikakvällen med mina bästa blondiner! Och bästa presenten:

(det ska bli spännande att se om dom funkar!)

Att hålla fokus i fokus

Hur många turer krävs det för att komma ihåg två grejer? Mina två frukostbaser smör och leverpastej tog slut igårmorse, så jag tänkte vara smart och handla på vägen hem från skolan så att jag slapp det senare. Det gjorde jag också, men såklart glömde jag just smöret och leverpastejen.

Som tur var cyklade jag hem två gånger från skolan igår. Andra gången kom jag ihåg både smöret och leverpastejen, däremot glömde jag tydligen bort dem (igen) i samma sekund som jag lämnade affären. Imorse hittade jag nämligen inte smöret och leverpastejen i kylskåpet där de borde ha varit, utan i min skolväska där de legat sedan igår.

Kom nu halvan så går vi

Idag har jag fått det svart på vitt: Jag måste hitta ett sätt att dela på mig! Det är bokstavligen vad som krävs av mig under nya kursen som startade idag.

Under tidningsförtjupning, som den heter, produceras en bilaga och ett magasin som den här gången faktiskt ska tryckas på riktigt och läsas av 100 000 levande, tyckande människor. Grupperna och redaktionsrollerna delades upp idag. Jag visste sedan tidigare att tanken var att jag skulle ta en av rollerna som nattchef (redigerare), vilket jag också fick och ville! Det innebär med andra ord redan dubbelt heltidsarbete på såväl dagtid som nattetid, fram tills att allt lämnats in på tryck.

Vad jag inte visste var att jag dessutom förväntas hinna fotografera någonstans där emellan (kanske medan jag äter, eller sover?) och att jag därför också är den enda i tidningsteamet som fått dubbla roller. Hur tanken sedan var att det fysiskt skulle gå, eller hur detta hamnade på just mig, har jag inte riktigt hängt med på... Jag känner redan hur väggen börjar torna upp sig.

TV-mania i stan

Det händer sällan särskilt mycket i Lycksele. Allt är sig likt, den här gången med... förrutom den lilla detaljen att stan är täckt med planscher som säger "rösta på Rabih i Idol", att all affärspersonal matchar varandra i "team Pontare"-tshirts och att varenda annan civil människa man möter bär "vi som röstar på team Pontare-knappar" på både jackor, väskor och mössor. Och samtalsämnet som går kan ni kanske också gissa? Lyckseles första och enda tv-debut var väl när Kent Larsen var med i Robinson för 12 år sedan. Och helt plötsligt är vi nu med både i Idol och Körlslaget, två av den svenska tv-världens just nu populäraste program. Det är stort för lilla Lycksele. Det är kul att det händer något!

Jag ska erkänna att jag är väl inget direkt fan av varken Idol eller Körslaget. Men igår plockade jag faktiskt upp mobilen och skickade för första gången iväg ett sms till röstningen i Idol. Vi har ju ändå gått på samma skola, han har serverat mig underbara bakispizzor under alla år och han är ju ändå från Lycksele (skäl gott nog)! Det är han värd! Jag hoppas att han kommer långt, det vore kul!

Ikväll går jag istället över till att heja på sjungande gamla lärare, släktingar, skolkompisar och föräldrar. Såklart ska jag rösta också! Go Lycksele!

Paus

Nu är det klart. Nu är det gjort. Tentan avklarades imorse och därmed hoppas jag att jag har lagt allt grävande och slit med det bakom mig. Att jag sedan på måndag drar igång med två (!) nya kurser parallellt (varav den ena kräver mer än heltidsengagemang med jobb även på kvälls- och nattetid + tenta såklart) och att jag ska börja tänka på att börja fixa till bilagan skjuter jag framför mig så länge. Jag är för trött för att orka tänka på att jag kommer att bli tröttare. I helgen är det bara jag, mamma, pappa och min sötvovve hemma i Lycksele.

Det har varit lite mycket nu...

Vi har grävt: researchat, fotat, skrivit, dokumenterat, ringt och redigerat ihop ett helt uppslag. Vi har opponerat på en annan grupps gräv och vårt har opponerats på. Vi har grävt lite till på "en person av nyhetsvärde", ringt alla myndigheter i hela världen (typ), begärt ut papper på allt mellan om personen står i dagiskö till om personen har skulder hos kronofogden och skrivit ihop en fin livshistoria på x antal sidor av allt det.

Vi har besökt myndigheter, både en valfri myndighet och en tingsrätt - däri inkluderat en rättegång. Vi har skrivit om myndigheterna i varsin besöksredovisning, där ett 10-tal frågor ska utförligt ska ha besvarats. Vi har skrivit artiklar från myndigheten och tingsrätten om något vi hittat i allmänna handlingar och från rättegången, något som måste "vara värt att skriva om". (och allt detta ger dessutom bara 10% av slutbetyget)

Nu är det "bara" tentan kvar att plugga till, d.v.s mer än 1000 sidor text som också ska tryckas in i hjärnan. Sa jag att det har varit lite mycket nu?

Baksidan av att studera

Ikväll slog mig tanken: När senast läste jag en hel skönlitterär bok? Svaret är att jag inte minns! Åtminstone inte sedan jag började här i Sundsvall. Jag minns att jag började på "Ödets lek" av Judith Michael den allra första veckan. Jag vet också att den än idag ligger kvar på nattduksbordet med bokmärket instoppat mellan kaptiel två och tre. Jag inser att i min bokhylla står totalt 47 skönlitterära böcker, och jag har bara läst 11 av dem! Resten är (överaskande nog?) kurslitteratur, där jag dock nästan har läst varenda bok.

Förut var jag en riktig bokslukare. Att läsa några kapitel innan jag somnade var en lika självklar rutin som att borsta tänderna. Nu orkar jag helt enkelt inte. Att läsa har blivit något som jag förknippar med något jobbigt. Jag ser det inte längre som något avslappnande att läsa.

Studier innebär mycket läsning och (oftast) ingen av den är något man själv väljer. Fritiden tryter också som bekant, så jag kan till viss del förstå mig själv varför jag känner mig mättad på läsning. Men jag tycker att det är synd! För innerst inne vill jag ju läsa. Någon gång då och då köper jag ju faktiskt en bok som jag längtar efter att få läsa, trots att jag inte gör det.
Jag hoppas att min boklust kommer tillbaka en dag, så att jag kan börja med min olästa hög, köpa nya, låna från biblioteket, önska mig en bok i födelsedagspresent? Jag saknar avslappningen med en god bok.

Någon dag...

Enda gången tentaplugg är roligt...

...är när man gör det tillsammans! Med andra ord när man mestadels skrattar, dricker sig hög på te, äter kladdkaka med glass, drar dåliga skämt och hälften av tiden gör det man inte ska göra... men, faktiskt också lär sig väldigt mycket! Mer än om man skulle suttit hemma och pluggat själv. Dessa kvällar räddar verkligen mina tentor!

Väcka den björn som sover

Det blev en sen kväll igår och en alltför tidig morgon idag. Efter en helg hos älsklingen satte jag mig på bussen klockan sju imorse och med nattens knappa fyra timmars sömn kändes det där bussätet väldigt bekvämt! Jag somnade ganska fort och sov riktigt gott, fram tills jag plötsligt (mitt i min djupaste sömn) känner en iskall hand på min axel och en gammal röst som säger: "Får jag väcka dig?". Jag gör ett ryckigt "panikvaknande" i sätet, stirrar några sekunder på mannen medan jag i mitt nyvakna tillstånd försöker fatta vad som händer, vad han vill och pressar sedan ur mig ett förvirrat: "jaha ...?" Men tydligen var det inte mer än så. Den gamle mannen tänkte helt enkelt bara sätta sig i sätet bredvid, vilken han gott och väl kunde ha gjort utan att behöva väcka mig. Varför fick jag inte bara sova?

Vänner är viktiga

Förra terminen avslutades med en kurs där vi jobbade indelade i grupper och den här terminen började likadant. Det i kombination med tusen andra saker som ska hinnas med har gjort att vi i gänget inte hunnit ses så ofta som vi kanske velat. Därför blir det extra roligt när vi väl gör det. Som ikväll, när vi firade gängets sista 20-årsdag. Men det ska det bli ändring på, åtminstone enligt alla planer som smeds ikväll: Star wars-, Sagan om ringen-, Disney-, Sunes sommar/Sunes jul- samt Gudfadernmaraton, halloweenfest, drinkfest, singstarfest, pubrunda, karaoke på Daltons, åka brädahelg, Rappa kaljakväll, med mera. Dags att sätta igång?

Grattis!

Leka med elden?

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men jag har just tagit på mig att göra en hel bilaga till Sundsvalls Nyheter. "Larmet går" heter den, kommer ut varje år i samarbete med Ånge och Sundsvalls räddningstjänst och handlar i princip om vad de håller på med, tips och information till allmänheten om brandsäkerhet samt lite reportage och annat roligt från räddningstjänsten. 16 flamsäkra sidor ska jag fylla, helt själv, text och bild. Vad jag fått höra fick den som gjorde bilagan förra året bl.a. klä på sig full rökdykarmundering och vara med på en av räddningstjänstens rökövningar... alltså gå in i ett brinnande hus... huh! Men det kommer säkert att gå bra... eller?!

Rätten till rättigheter

Mycket kommer fram när man gräver... Mycket konstigt, hemskt, upprörande och intressant. Men den mest intressanta insikten hittills har varit hur lite folk faktiskt vet om sina skyldigheter... folk som sitter på väldigt mycket makt. Det är skrämmande! Och jag pratar inte om vanliga (och för det mesta oberättigade) bortförklaringar som att "det är inte mitt område" eller "då måste du prata med honom/henne", utan jag pratar om faktiska lagbrott.

T.ex:
1) En journalistisk källa har rätt att vara anonym om den så önskar. Journalisten får och måste inte avslöja sådan information och myndighetsmän (som t.ex. politiker) får inte heller på något sätt efterfråga källan.
2) I Sverige har vi mötesoffentlighet, vilket innebär att vem som helst har rätt att vara med på myndighets- och kommunala möten närhelst den vill (om det inte finns särskilda skäl).
3) Frågar man efter uppgifter hos en myndighet eller kommun har man full rätt att vara anonym och man måste inte uppge varför eller till vad man ska använda informationen.

Vi har:
1) Blivit ombedda att avslöja våra källor samt vårt ärende för en politiker
2) Blivit utskällda för att vi tillträtt ett kommunalt föräldramöte utan att fråga om lov (vilket vi faktiskt också hade gjort, trots att vi inte var skyldiga till det).
3) Tvingats uppge både namn, ärende och ändamål för tjänstemän på kommunen för att kunna få kontakt med kommunens skolor (notera att det dessutom inte var vi personligen som skulle få prata med folk från skolorna, utan kontakten skulle ske genom någon på kommunens kundtjänst. Vi fick heller aldrig prata med någon av kommunens skolor, eftersom de kommunanställda ansåg att de "var för många för att de skulle ha tid med det". Vem sa att diktatur inte finns i Sverige?).

Att det händer mig eller andra journalister är en sak. Journalisten vet för det mesta vilka skyldigheter och rättigheter de själva och andra har. Men vad händer med de som inte kan lagtexter ut och in? Som inte har en susning om när hon/han faktiskt blir uttnytjade eller rentav utsätts för lagbrott? Hur mycket finns det egentligen där ute som mörkas ned bara p.g.a utnyttjande av okunskap och okunskap inom sitt eget område? Som sagt – det är en skrämmande tanke!

Pånyttfrälst

Ända sedan jag började på Friskis för ganska precis ett år sedan har jag varit sugen på att testa aerobic-passet. Anledningen till varför jag aldrig gjort det har varit att det enda passet aerobic som funnits konkurrerat med också det enda skivstång/kondition-passet, som varit mitt absoluta favoritpass på friskis. I år ligger aerobicpasset kvar på söndagar som tidigare, men, skivstång/kondition har flyttats till måndagar. Ypperlig chans för mig alltså att gå på aerobic och ikväll blev det av... och jag älskade det! Rytmen, spegelsalen, korreografin, dansa i grupp, kunna bara släppa loss se och känna hur allt bara fungerar... Som gammal dansare är det något jag saknat sedan jag flyttade hit, men idag fick jag äntligen utlopp för gamla undanträngda begär. Nu har jag mersmak! Det blir definitivt mer aerobic!

Han fattas mig

Nu börjar det kännas att man är tillbaka i gamla rutiner, på både gott och ont. Jag älskar verkligen mitt liv i Sundsvall! Jag älskar min lägenhet, alla underbara vänner som finns här och allt roligt vi hittar på ihop, den mysiga stan, universitetet... allt är helt perfekt, om det inte vore för den där "lilla" detaljen: Att han inte är här. Att jag inte är där han är. Konstigt hur något som låter så litet i jämförelse kan helt och hållet ta över allt det andra?

Jag vet inte hur jag ska kunna förklara hur det känns att aldrig veta. Att ständigt ha den där medvetenheten i bakhuvudet att snart är han borta igen och att aldrig veta om det blir "bara" en vecka eller kanske tre eller fyra till nästa gång vi ses. Eller att veta att det bara är en vecka kvar, men som lika gärna kan bli en vecka till - så lätt.
Att ständigt gå och ha nedräkning... inte bara tills nästa gång man får ses, utan även under tiden när man väl ses... Då är det nedräkning till dagen då man vet att allt kommer att vara över och till då man vet att allt bara börjar om igen. Att konstant antingen längta eller bäva, att aldrig riktigt helt kunna känna att allt är som det ska.

Det är en känsla som aldrig försvinner, som om man alltid har glömt något. Visst, man gör det man ska, gör roliga saker, har trevligt, skrattar och har kul! Men det finns alltid där i bakgrunden, ett slags hål som ständigt gapar tomt. Att aldrig känna sig riktigt hel.

Jag vet inte själv hur jag klarar av det. Egentligen gör jag inte det. Men jag antar att jag någonstans bara gör det, för att jag inte har något annat val. Det finns helt enkelt inget annat val.

Just nu har jag nedräkning tills han kommer. Jag vet att han kommer hit idag och att vi kommer att ses några dagar. Det är den positiva delen av spiralen. Det är de stunderna man lever på, tills nästa gång. (Plus att man biter ihop, lurar sig själv på nytt att det blir inte så långt till nästa gång och försöker att inte känna så mycket alls om det hela - det gör det för ont att göra). Idag är en bra dag!

Janne Josefsson-update

Vi har fått jättebra bilder, jättebra citat och fått tag på rätt personer. Men vi har också fått inga citat alls, inte fått fota, fått jaga rätt personer, inte fått tag på rätt personer samt blivit utskällda av en rektor, blivit förorättade av en politiker och blivit nekade våra rättigheter. Janne Josefsson har det inte alltid lätt...

Utöver det har vi återupplevt 15 år gamla skolminnen (skolbänkar, äppel päppel-böckerna, bänk- och bokpapper...), haft svenska och engelska igen, träffat en massa roliga barn, lekt hund, sett fotbollsplanen där det sägs växa maskar, sett kojor, gungat gunga samt även haft mysiga filmkvällar, fikat, druckit te, sightseeingat i både Gräsmyr och Umeå, lagat mat tillsammans och shoppat loss på skor ... Janne Josefsson har det åtminstone väldigt mysigt emellanåt!

Första Frasses-besöket:

Kan plugg vara mysigt?

"Grävande journalistik" heter en av de böcker som ska pluggas in till första terminens tenta... och den titeln säger ungefär allt om vad kursen handlar om. Utöver tentan och ett par andra relaterade uppgiter ska vi (såklart) också själva leka Janne Josefsson och avslöja/kartlägga ett riktigt gräv. Det låter väldigt ambitiöst och väldigt prestationsångest, men jag och min grupp har tänkt oss att även lägga in lite mys i det hela. Ikväll åker vi nämligen till tredje hälftens hemby i några dagar... främst för att göra vårt gräv men också för att ha det lite trevligt ihop. Ibland får man både nytta och nöje.

Från nolla till tvåa

Förra året var jag själv nolla den här kvällen. Det var jag som satt där och hade avslut på nollningsperioden in till bildjournalistprogrammet. Det var jag som då lärde mig innebörden av Lambo-visan, såg hur 2:orna och 3:orna drygade sig med varandra, stod på bordet med både nacksta, norrland och övriga nollor. Det var den här kvällen för ett år sedan som jag och mina klasskamrater officiellt blev ettor.

Nu är jag 2:a. I år var det vi som lärde ut lambo-visan, drygade oss med 3:orna och fick nollorna att stå på bordet. Det var inte alls länge sedan, även om det känns som det - fast ändå inte. Så otroligt mycket som har hänt, gjorts och upplevts sedan dess. Jag hoppas och tror att årets ettor får ett lika bra år som jag fick!

My blondies:

Paranoida tankegångar

Det var 25 grader, soligt och väldigt kvavt imorse när jag cyklade från lägenheten. När jag kommit en bit märkte jag också att himlen bakom var alldeles svart och det började också blåsa upp. Det är säkert åska på gång tänker jag med tanke på den också så plötsligt höga temperaturen och den kvava luften. Genom ren association tänker jag därefter på den gången då det åskade riktigt mycket i Nacksta och när blixten slog ned i mitt lägenhetshus. Jag förstår fortfarande inte hur min dator, som stod på, klarade sig den gången. Tänk om blixten skulle slå ut min dator. Hur skulle jag klara mig? Jag tänker på allt som skulle slås ut ur min vardag om jag inte hade någon dator. På hur jag skulle behöva sitta dagarna i ända på skolan istället för hemma med skoluppgifter och på att jag inte längre skulle kunna snabbt slå upp telefonnummer, blogga, kolla vad som är på tv under kvällen, lyssna på musik, slå upp ett snabbt recept på pannkakssmet, prata med kompisar över msn, kolla schemat när jag börjar dagen efter, kolla FC om några föreläsningar blivit inställda, se på aftonbladets hemsida att världen kommer att gå under imorgon? Nej... det skulle verkligen inte fungera i mitt liv just nu att bli utan dator! Och hur i hela fridens skulle jag ha råd med en ny?

Drog jag verkligen ut kontakten till datorn innan jag lämnade lägenheten?

...Det slutade med att jag (faktiskt) cyklade hela nackstabacken upp igen, bara för att dra ut kontakten till datorn. Dessutom blev jag lite sen till skolan. Såklart blev det aldrig något åskväder heller och hela proceduren hade varit helt i onödan. Men jag är mest bara glad över att jag fortfarande har en fungerande dator, faktiskt.

Ny (dålig?) vana

Sedan skolan började om har en ny vana smugit sig på: Att tupplura. Jag har aldrig varit den som varken behövt eller velat tupplura, mest för att det bara brukar göra mig ännu mera trött, slö och grinig. Min kropp är bara inte gjort för att sova korta stunder! Men de senaste dagarna har jag inte haft något val, jag har helt enkelt däckat när jag kommit hem. Jag vet inte om det beror på alla nya rutiner, att jag varit sjuk eller kanske både och... Jag vet bara att jag är otroligt trött när jag kommer hem och dessvärre reagerar min kropp fortfarande likadant som alltid på att sova korta stunder. Jag har hört någonstans att en tupplur ska vara hälsosamt, men jag vet inte om dåligt humör, slöhet och ännu värre trötthet är speciellt hälsosamt? Jag kanske vänjer mig vid min nya vana, eller lyckas överge den helt. Jag håller er uppdaterade!

Och grönt blev det