Konsten att överraska

Alla har vi någon gång sett, stött på eller träffat någon som gjort något helt oväntat. Knäppa, roliga, konstiga, smarta, men framför allt oväntade grejer. I går stod jag och väntade på bussen i en frostig busskur. Bakom mig inuti kuren sitter en gubbe och bredvid står en kille och pratar oavbrutet i mobilen. Bussen är lite sen, så vi står väl så i åtminstone fem minuter utan att något händer. Plötsligt reser sig gubben upp, börjar rota i jackfickorna och plockar upp – en isskrapa. Med den börjar kan sedan skrapa bort isen från busskurens glasväggar! Omsorgsfullt går han runt och skrapar höger sida, vänster sida, utsidan och insidan. Som sagt, nog har man stött på personer som gjort underliga saker förr, men det här tog helt klart priset i det mest oväntade. Till och med killen med mobilen var tvungen att slutade prata för att bara stirra och fatta vad som hände. Den gubben gjorde mig dag!

"Nej, tyvärr..."

I går fick jag ett nytt erbjudande om att göra ytterligare en bilaga för Sundsvalls Nyheter, men den här gången tackade jag nej. Det borde jag egentligen gjort första gången också, för det var verkligen att "leka med elden" – så som jag misstänkte att det också skulle bli. Varför jag valde att ändå tacka ja den gången var tankar som "om jag tackar nej kommer de inte ringa mer" och "om jag gör det här har jag större chans sedan när jag söker ett 'riktigt jobb"... sådana tankar som alltid förföljt mig genom min jobbkarriär.

I går var den första gången i mitt liv som jag inte kände det här. För första gången kunde jag tacka nej till något, utan att vare sig känna skuld, press eller prestationsångest. För den här gången vet jag att jag redan har jobb om två månader. Ett jobb som jag vet kommer ge mig den erfarenhet jag behöver för att sedan söka ett 'riktigt jobb'. Det känns förjävla skönt! Och det där lilla, lilla ordet var otroligt skönt att äntligen med gott samvete kunna uttala!

"Lär dig prata Photoshopiska"

Möt mannen, myten, legenden: Stefan Ohlsson, vår föreläsare i den här kursen. En av de fem svenskar som just nu har provversionen av nya Photoshop CS5 (för er som inte vet vad jag snackar om kommer alltså versionen CS5 ut till oss vanliga dödliga om... kanske ett år? och CS4 är fortfarande alldeles nyutkommet). Själv påstår att han kan ungefär 5% av Photoshop och att grundaren själv till Photoshop säger sig kunna ungefär 30% av Photoshop... frågan är ju då: vad kan då vi? Förhoppningsvis lite mer efter kursens slut, men just nu känns det som... kanske 0,01%?

"Lär dig prata Photoshopiska."
Stefan Ohlssons råd till en förvirrad bildjourklass, 19:e November 2009

Petimäter

Få den här bilden......att se ut som den här...
...helt från scratch. Det är inte helt lätt... speciellt inte när det är någon annan som gjort den och man har ingen aning om hur! Men det är vad vi haft för oss de senaste dagarna i alla fall. Efter 11 ½ timmar har jag lyckats, någorlunda. Men bara någorlunda. Jag är extremt lycklig över att äntligen ha lyckats (någorlunda) och jag har även bestämt att 11 ½ timme är alldeles tillräckligt att ägna åt denna bild, någonsin!

Spelar det någon roll vem man raggar på?

Idag strax efter att jag klev av bussen till Sundsvall fick jag ett telefonsamtal:
– Hej! Du har beställt något?
– Öööh, nej?
– (Säger något som jag inte fattar)
– Jag förstår inte...
– Är du singel?
– (paff!) ...Nej!?
...personen lägger på.

Lite senare på kvällen får jag ett sms från ett okänt mobilnummer:
"Hej. Hur mår du? Är du singel?"

Förutom att jag tycker att hela grejen är helt absurd undrar jag 1: Finns det verkligen folk som raggar så (skickar ett sms till någon de inte känner och tror att personen i fråga faktiskt ska nappa) och vad förväntar de sig att få ut av det? Och 2: Har någon råkat lägga ut en kontaktannons å mina vägnar någonstans? I så fall får ni gärna göra er tillkänna, eller framför allt ta bort den! (ni som faktiskt vet vem jag är vet ju också att jag inte är singel)

Jag hoppas nästan att sms:et och telefonsamtalet är från en och samma person, annars blir jag bekymrad. Men mest hoppas jag att person(erna?) inser metodens ineffektivitet och idioti, och att jag vidare slipper ta del av den!

Ny pluggmetod

Jag är inte bra på att plugga, speciellt inte när jag är hemma! Det tar flera timmar för mig att få färdig något när jag jobbar hemma, för såklart är allt annat (typ städa, diska, stirra i taket?) så mycket roligare. Detta resulterar i att jag dels spenderar väldigt mycket tid på att plugga och att jag aldrig riktigt känner mig ledig.

Just nu håller jag dock på att testa en ny metod för att lösa detta: jag har börjat göra alla uppgifter på skolan. Även om det är saker som jag skulle kunna göra hemifrån, så gör jag dem på skolan. För där har jag inget annat som stör, inget som gör mig okoncentrerad (oftast) och jag blir mer effektiv eftersom jag också vill komma hem någon gång.

Jag började med detta under jobbet med bilagan, när jag började inse att jag faktiskt jobbade dygnets alla vakna timmar. Min lägenhet som skulle vara min fristad blev istället en konstant stresszoon som jag aldrig riktigt kunde slappna av i. Nu vet jag att när jag går hem från skolan är jag klar för dagen. Jag har inget mer att göra och jag kan slappna av resten av kvällen. Det har visat sig vara otroligt effektivt både för skolarbetet och för mig själv! Tack vare detta kan jag exempelvis nu i helgen åka till älsklingen och vara helt ledig tillsammans med honom - vilket är precis vad jag tänker göra!

Choklad eller vinterkappa?

Att jämföra hur mycket man är beredd att lägga ut på vissa saker med varandra brukar kunna bli ganska intressant. Idag köpte jag choklad för lika mycket pengar som jag några minuter senare la på en vinterkappa... Till mitt försvar vill jag tillägga att all choklad inte var till mig, dock vinterkappan.

Mest värt, choklad eller vinterkappa?

Experiment: kameratest

Hur bra är din kamera, egentligen? Det har vi testat under två dagar genom att bygga lådor, fotat svarta hål och linjaler. Det har varit rena lekstugan på skolan, men en intressant sådan. Jag och min mamma hade ett tag likadana mobiltelefoner och samma operatör, men hennes mobil hade avsevärt mycket bättre täckning i sommarstugan än vad min hade. Varför? Hennes exemplar var helt enkelt bättre än mitt, trots att det var exakt likadana produkter. Samma sak gäller kameror... har man otur kan man sitta på ett exemplar som tar jättetaskiga bilder, trots att det tekniskt sett inte är något fel på den. Och det är just det vi har testat i lekstugan.

Jag hade ganska låga förväntningar på min kamera. Den är av de billigare modellerna, den är lite allmänt knepig att få till bra bilder med och den börjar vara ett par år gammal. Men den gjorde riktigt bra ifrån sig, bättre än många av "de bättre kamerorna". Värst är inte alltid bäst!

Jag bestämmer långhelg

Mys i soffan med älsklingen, en påse ostkrokar, tända ljus och en bra film. Middagsfrosseri med utskuren biff, klyftpotatis, taggsvampsås, chiantivin och Frank Sinatra. Förfest på 20 m² med mina blondies inför en pubrunda (som i och för sig bara ledde till Max, men ändå). Jag tänkte att det var lika bra att fortsätta med en skön sovmorgon och nybakta scones till frukost tillsammans med älsklingen. Det är skönt att verkligen vara ledig!

När blod, svett och tårar blir till lättnad, stolthet och glädje

Idag kom den! Alla artiklar som jag gjort fick inte plats, men den blev klart bättre och snyggare än förra årets enligt min mening. Det är en speciell känsla när något man själv har gjort kommer ut till en massa människor som vilken annan produkt som helst. Den här gången är det även en känsla av lättnad och stolthet... att jag faktiskt klarade det hela vägen. Att alla dagar, kvällar och nätter av hårt arbete, tvivel, jävlaranamma, ångest, blod, svett och tårar faktiskt gav något.

Det är klart nu... det känns så skönt att säga det! Det är så skönt att det verkligen är så!

Hela bilagan finns att läsa här som PDF

Nyp mig! Drömmer jag?

En mysig lite etta på 46 kvadrat bara 500 meter från Expressenbyggnaden låter ju ungefär som det perfekta boendet för mig till praktiken. Och det verkar som om jag fått det också! Idag var jag och tittade på den och det klaffade direkt både mellan mig och lägenheten och den jag kommer hyra av. Den är dessutom inte mycket dyrare än lägenheten jag har idag, jag får flytta in två veckor innan praktiken börjar och stanna tills slutet av sommaren. Det är verkligen så perfekt det kunde bli! Kanske man skulle ta och köpa en trisslott när man ändå är på gång?

Stockholmsföreläsningarna

Kursveckan i Stockholm rivstartade imorse. Under sju timmar har vi fått lära oss allt om termer som icc, candela, lux och DE, hur man kalibrerar en bildskärm och hur man arbetar med färgprofiler. Vi har också lärt oss att en pixel är lika stor som en fyrtiondel av ett hårstrå, att det finns över 14 miljoner färger som ögat aldrig uppfattar och att det mänskliga ögat bara har förmåga att se rätt färgnyans av ett föremål i 10-15 sekunder. Visste du t.ex. att om du har en färgad vägg bakom datorskärmen kommer den göra att du ser helt fel färger på bilderna i datorn? Och att ögat efter 50 minuter framför en och samma bild inte längre återger rätt färger?
Under eftermiddagen fick vi sedan lära oss hur man bäst marknadsför sig själv som varumärke genom allt från att bara lyssna och diskutera i grupper, till att få bollar kastade på oss och att på ett papper fullt av siffrorna 1-90 lokalisera dessa i nummerordning på under två minuter.

Kort sagt: det har varit en intressant, galen, intensiv och väldigt blandad dag och den kommer nog att avslutas med en väldigt tidig kväll.

Motvilligt måste

På några veckor har jag snart varit i Stockholm nästan lika många gånger som jag hittills varit i hela mitt liv. Det känns lite... skumt. Idag drar jag i alla fall iväg igen. Det känns lite roligt samtidigt som jag fortfarande är mycket emot det med tanke på tidigare inlägg, samt att det hade varit skönt att få ta det lugnt nu efter allt som varit. Men nu blir det alltså föreläsningsvecka på Fotohögskolan i Stockholm för hela slanten hela veckan. Jag hoppas det blir mer uppiggande än det känns.

Något helt annat

Imorse avslutades nuvarande kursen med tenta. Teoretisk tenta på en kurs som har varit helt och hållet praktisk – inte en enda föreläsning. Det blev ungefär som det låter: något helt annat än det vi faktiskt hållit på med i fem veckors tid. Helt verkningslöst och onödigt enligt min mening! Men någon högt uppsatt allsmäktig har bestämt att man inte lär sig något på högskola utan tenta. Vi lär oss med andra ord inte hur man gör tidning genom att faktiskt göra en tidning helt från scratch, vi måste skriva tenta på det för att läsa oss (en tenta som dessutom inte ens handlade om att göra tidning... känn hur ironin och idiotin flödar).

Vanligtvis brukar kursavslut innebära den enda hellediga helgen på minst fem veckor framöver, men inte den här gången. Jag kommer att vila upp mig med att ha föreläsning fredagkväll och redigeringslektion under lördag... Inte vad jag mest hade önskat mig just nu, men jag känner mig trots det mer ledig nu än jag gjort på flera veckor! Jag är bara glad att allt är över!

Något har hänt under natten...

Så här brukar inte min utsikt se ut

Börjar se ljuset i tunneln

Idag gjorde jag sista jobbet för bilagan. Ikväll skickade jag in den sista artikeln, ettabilden och några av de andra sista bilderna. Praktiken är fixad. Alla skoluppgifter är fixade (åtminstone de akuta). Jag har t.o.m. hunnit med att diska och städa idag.
Nu är det "bara" tenta kvar på fredag och opposition kvar imorgon.

Självförtroendekick

Det är inte varje dag man börjar dagen med att tacka nej till arbete på Aftonbladet. Med andra ord lyckades jag ta mig in på båda de praktikplatser jag sökt. Det hade kvittat om Aftonbladet hört av sig eller inte, eftersom jag redan tackat ja till Expressen och eftersom jag hade blivit lika glad av endera. Men det känns ändå förjävla gött att båda faktiskt ville ha mig!

Expressen, here I come!

Innan helgen: "På måndag kommer praktikplatserna på de större tidningarna redan vara klara"
Klockan 10:30 på måndagen: "Var anträffbara!!! Era praktikbrev har nu nått medieföretagen"

Sedan måndag morgon har mitt liv helt utgått från att vänta på att telefonen ska ringa. Jag har haft den på högsta volym, när jag cyklat har jag haft den i vanten för att inte missa vibrationen i fickan och jag har t.o.m. haft med mig den på toaletten. Att vänta på ett enda telefonsamtal har nog aldrig varit så viktigt eller så nervöst i hela mitt liv! Måndagen gick... tisdagen gick... tankarna har snurrat upp och ned varannan minut: mellan "klart de måste ringa!" och "de kommer inte att ringa, mitt brev var för dåligt!". Orostankarna över att kanske bli en av de där som inte får någon praktikplats kändes väldigt nära.

Tills i eftermiddag. När jag kände mig som mest hopplös ringer plötsligt ett nollåtta-nummer och det visar sig vara från Expressen som vill veta om jag fortfarande är intresserad av praktikplats! Jag har nog aldrig känt mig så lättad över något på väldigt, väldigt länge!
Så från och med februari nästa år får ni börja kika lite extra i Fredag, Söndag, Res och alla de andra bilagorna från Expressen – för de kommer jag att ha gjort!