Bounce, baby bounce!

Somliga hade Michael Jackson som idol under tonårsperioden. Själv var mina stora idoler dansgruppen Bounce. Jag har alltid älskat dans! Jazz, street, modernt, bugg och breaking är bara några exempel på vad jag sysslat med under åren, och eftersom Bounce närmast kan jämföra sig med en svensk Michael Jackson inom dansgenren var det kanske inte så konstigt att det var så det blev. Dagen då jag gick på min första Bounce-konsert ligger fortfarande kvar på min tio-i-top-lista över bästa upplevelser (och en självklar etta på konsertlistan). Så det var med blandade känslor som jag igår fick uppleva ”The last Bounce” – gruppens sista show, någonsin. Lycka och glädje över att igen få uppleva en fantastisk show, med musik, moves och en energi som sprudlar rakt in i själen som får vem som helst att vilja viga hela sitt liv åt dans. Sorg över att det blir sista gången som jag får uppleva detta, sista gången som någon får uppleva detta.

Men om det var showen med stort S! Gamla och nya koerografier i salig blandning och gästdansare i allt från breakdance till lindy hop. Svindlande kombinationer på fotfästen åker in och ut som lådor i en röd kakelvägg, breakdance-Benke som i trikåer utför förmodligen den coolaste mixen av balett och breaking genom tiderna, och när sedan en hel ”publik”sektion bryter upp i samordnad koerografi, ja... då var det ungefär så häftigt som det hade kunnat bli!

För att fortfarande hålla livsglädjen uppe hoppas jag dock in i det längsta på en sista återförening någon gång i framtiden. Vad kommer dans-Sverige att bli utan Bounce? Aldrig sig lik i alla fall.

Med trevligt sällskap

Lunch, fika, shopping, mera fika och bio. Lördagen spenderades på söder, i gamla stan och runt drottninggatan från tidig morgon till sen kväll. Bortsett från att jag faktiskt åt frukost hemma blev det minst sagt en heldag.

Attackerad i duschrummet

I fredags passade jag på att träna ett skönt lunchpass följt av en uppfräschande dusch innan det var dags att jobba igen. Förrutom en gammal tant som fredligt står och schamponerar håret är jag ensam kvar i duschrummet. Jag har precis duschat klart och står och torkar mig när jag plötsligt känner att jag blir blöt på baksidan av benen. Jag vänder mig förvånat om och får i samma veva ännu ett vattenstänk över mig – den här gången öven handduken också.

Det är då jag att den fredliga gamla tanten plötsligt fått något infall att inte bara duscha sig själv, utan hela övriga duschrummet också – inklusive mig uppenbarligen. Hon står bokstavligen och riktar duschslangen mot alla väggar, golv, tak... som sagt, hela duschrummet. Och mitt i står jag, och försöker att bli torr. Jag blir så paff att jag antagligen står och stirrar en bra stund, men tanten verkar inte notera något konstigt. Inte heller att hon står och faktiskt står och blöter ner en annan människa som ganska uppenbart inte vill bli blöt ... Hur oförskämt är inte det? Men framför allt: hur knäppt är inte det?

Jag lyckades i alla fall fly ut från duschrummet och bli torr igen. Vad tanten höll på med och om hon uppnådde vad än hon nu hade tänkt sig är fortfarande okänt.

Lugn, praktikanten fixar!

På jobbet har jag inofficiellt blivit den som varje vecka gör boksidan: en sida med dels boktoppen över olika bokkategorier (typ pocket, romaner, barnböcker...), dels recensioner på fyra böcker som lästs av två medarbetare från Expressen, GT eller Kvällsposten. Eftersom redaktören för den sidan jobbar på GT innebär det inofficiella ansvaret också regelbunden mailkontakt oss emellan.

Den här veckan hade en av de recenserade böckerna fått hela fem getingar av bägge recensenterna, där en dessutom tyckte att högsta betyg inte var tillräckligt, vilket är ganska ovanligt. Min bordskollega har dessutom tjatat om den här boken hur länge som helst och till saken hör också att hon tillhör den skaran som ibland recenserar böcker till just den här sidan. Ni kan ju tänka er hur snopen hon blev över att hon missat chansen att recensera sin "drömbok" och dagens snackis var därmed också startad.

I följande mailkontakt med redaktören nämnde jag i förbifarten hur sugna vi på redaktionen blivit på att läsa den berörda boken efter att ha läst recensenternas lovord. En timme senare är den plötsligt på väg upp till Stockholm, närmare bestämt upp till mig och Söndagsredaktionen, från redaktören herself. Jag fick med andra ord några nya bästa vänner just idag... och kanske speciellt en.

Lördageftermiddag på stan

Inte alla är lediga på lördagar,
men som tur är behöver ju alla äta någon gång!

...kanske till och med två gånger.

Efterlysning!

Det finns ostbågar, och så finns det riktiga ostbågar! Tyvärr är det riktiga ostbågarna något av en raritet numera, men jag har från en säker källa fått reda på att de numera figurerar i de allra sydligaste delarna av Sverige... så chansen finns ju att de även finns i övriga landet någonstans. Själv tänker jag kika in i ungefär varenda livsmedelsbutik jag kan hitta här i Stockholm tills jag hittar en påse (ja, dom är riktigt jävla goda!). Den som känner för att hjälpa till på traven får gärna hojta till om ni skulle upptäcka en påse med följande utseende i någon hylla någonstans:

Inspirerad eller hjärntvättad?

Att dagarna till ända redigera sidor som ofta handlar om att inspirera gör också att man lätt blir inte bara inspirerad, utan lite smått hjärntvättad också. Jag är långt ifrån ensam på reaktionen som börjat äta blåbär med nyttiga antioxidanter i fruskostfilen, som funderat på att åka på spa-weekend till Tallin, som har köpt otaliga saker från diverse plocksidor, som börjat baka Leilas kakor, med mera, med mera... Som sagt, lite smått hjärntvättad, på gott och ont.

Som exempel, till gårdagens nummer hade jag bland annat redigerat ett uppslag om hur man inreder sin egen säng. Såklart blev jag väldigt sugen själv på att pimpa min egen säng, så plötsligt har ett helt nytt påslakansett fått hänga med hem från affären (hur ofta handlar man påslakan efter en shoppingtur?).

Som tur är kan jag kontrollera mig någorlunda (tror jag) när det gäller att handla saker, så förhoppningsvis kan jag hålla mig i skinnet. Annars kommer detta att bli en kostsam praktikperiod. Men håll med om att det var svårt att låta bli denna goding till sängutstyrsel (det känns som att gå och lägga sig i en skål med somriga jordgubbar och grädde... mmm!):

Nostalgi

Förra veckan var det återsamling av alla praktiserande studenter från Mittuniversitetet på hemmaplan i Sundsvall. Shit vad konstigt det kändes att "gå till skolan" igen! Fast det inte alls är något konstigt. Faktum är att jag ju fortfarande går i skolan, varenda dag som jag "går till jobbet", trots att det känns så långt ifrån skolan som möjligt.
Jag har verkligen förträngt allt som har med skola att göra! Bara en sådan simpel sak som att man kan behöva en penna under lektionen hade tydligen fallit ur minnet totalt. Och faktum är att jag trivs väldigt bra med det!

Nej, skolbänken är inte direkt något jag saknat. Men vad jag har saknat är mina älskade nacksta-neighbours som jag äntligen fick träffa igen! Det var också roligt att röra sig i bekanta områden, att träffa alla underbara människor som numera är spridda för vinden över landet och framför allt att höra vad alla har för sig.

Det var riktigt roligt med en återträff i gamla Sundsvall! Men något mer är jag inte redo för än. Istället tänker jag njuta av den tid jag har kvar i Stockholm, tills det är dags att börja komma ihåg att ta med pennan igen (usch!).

Påskaktiviteter

Häng med på påskrunda á la 2010:Blöta fötter värms bäst på monkey-style:
Nya pimpelspöets första fångst: öring, 8 hg
God utdelning:

Fina fisken:

Snödjupet är helt okej i år:

Är man vig så är man...

Provisorisk "brevlåda"...

...för att motta lite salamikorv (som för övrigt
hänger alldeles utmärkt i lampkroken) Mot fjälls:

Glittrande fjällbjörkar:
Den levande pyramiden:

Pulkåkning i lilla backen:Solsidan:After-fjäll på bobron: