Letandet efter den rätta

Plånböcker är svåra ting. Det tar lång tid och många försök innan man hittar den rätta, som man sedan sliter med hälsan. Så småningom blir de gamla, går sönder, får hål, kanske tappas bort? Så är det dags igen... att hitta mr. right. Jag fann idag, utan att jag egentligen behövde, den bästa plånboken jag någonsin haft. Trots att jag bara hunnit ha den en dag, så fullkomligt älskar jag den! Den fungerar som en liten väska... med ett enkelt drag med dragkedjan har man hela innehållet framför sig - utan att det är rörigt och med gott om plats. Storleken är perfekt, den är snygg och med äkta läder kommer den förhoppningsvis att hålla länge. Ibland hittar man den rätte när man som minst anar det!

Värmeslag?

Dagens bästa fråga: "Var har ni cigaretterna?". Denna fråga ställdes alltså till mig när jag för tillfället satt i kassan. Till saken hör det att cigaretterna (som i de flesta andra butiker) finns ungefär 30 cm ovanför mitt huvud i en gigantisk cigarett- och tobakshylla. Jag kunde inte låta bli att skratta (och inte kunden heller när jag väl visade hur nära han var).

Men det är inte den enda konstiga som hänt under den senaste veckan. Nog för att det alltid dyker upp några stycken per dag som man måste bli lite konfunderad över, men nu har det varit extremt mycket, speciellt under helgen. Jag har sagt en sak, kunden har svarat något helt annat. Kunden har sagt något men sedan gjort något helt annat. Aldrig förr har så många glömt så mycket saker kvar på rullbandet (det största var en hel säck grillkol som i sig tar upp ungefär en tredjedel av hela bandet). Börsar, nycklar, pengar har blivit kvar.

Nog kan man alltid skylla på värmen, men den här gången undrar jag inte om det kanske också var sant.

Hur man känner igen en norrman på Ica

Mitt Ica ligger precis bredvid campingen som om somrarna domineras av semesterfirande norrmän, därför figurerar det också väldigt många norrmän på affären just då. Oftast märker man inte av dem, om det inte vore för en liten fras som alltid kommer upp: "Har du pose?".

I 99 fall av 100 köper nämligen aldrig norrmannen någon påse. Jag misstänker därför att man i Norges livsmedelsbutiker delar ut gratis packpåsar som förvaras hos kassörskan eller längst nere vid kassabandet där man packar ihop sina varor, eftersom det alltid är där frågan kommer: "Har du pose?". Kassörskan svarar alltid samma sak: "De finns här framme", pekar på andra sidan kassadisken och norrmannen blir alltid lika förvånad/irriterad att inte kassörskan kan ge honom någon påse, eftersom han nu måste gå runt och in i kön igen för att hämta sina påsar. När han sedan väl tar för sig påsar tar han minst dubbelt så många som han skulle behöva. Detta inser han också när han väl packat ihop sina varor, därför ligger det alltid massor med påsar och skräpar nere vid kassabandet som norrmannen lämnat kvar. Detta är en ganska stor kontrast till medelsvensson, som i 99 fall av 100 alltid köper påsar, men däremot för lite (snålhet eller packoptimism?).

Vi må vara lika varandra på många andra sätt, men påskulturen skiljer oss åt.

Sommar, sommar, sommar...

Gassande sol, 25 grader och varma brisar. Älsklingen är här och jag är ledig. Detta plus en strand summerade sommarens första dopp och en riktigt, riktigt härlig dag!

Det är farligt att vara ledig - you might get used to it.

Jag glömde nästan...

...men idag kom jag ihåg honom. Stammisen som man - bokstavligt talat - känner lukten av innan man ser honom! Karln är jättetrevlig och annars otroligt välvårdad, men han måste vara fördömd med mänsklighetens mest omänskliga odör.

Distans på bättre villkor

Som mest har det varit 255 mil emellan oss, så ynka 20 mil borde ju inte kännas så farligt. Om det inte vore så att man faktiskt måste lägga på 16 mil för att över huvud taget kunna ta sig emellan, på en förbindelse (ja, en) som tar upp till åtta timmar att åka. Åtta timmar för att åka 20 mil. Så om jag haft turen att vara ledig en fredag har det kanske varit möjligt att få träffa älsklingen åtminstone en hel lördag. Kan ni tänka er då hur härligt det känns att det nu bara är 8,5 mil emellan, som jag dessutom kan köra på en timme med min egen bil? Det betyder att en dag som denna - när jag slutat halv tio på kvällen och är ledig endast en dag innan jag ska jobba igen - faktiskt kan göra det! Jag kan åka klockan halv tio på kvällen och vara hos älsklingen bara över en dag. Det är fullständigt underbart!

Visst. Skulle jag få välja skulle det såklart vara 0 mil emellan. Men 8,5 mil känns ändå som rent lyx, i min värld!

Så, bara för att vi kan (och vill såklart!)

ska jag och BUS nu ge oss iväg längs den välbekanta

vägen mot Åsele. Det ser vi fram emot!

Houston calling?

Visst är det irriterande när man fått missade samtal från ett okänt nummer? Men det är ännu mer irriterande att få missade samtal från ett befintligt nummer, men som enligt nummerregistren inte tillhör någon. Numret finns och någon har ringt från det - det är klart att någon måste äga det!

Jag har råkat ut för två sådana oägda nummer plus ett okänt på två dagar, och det retar min nyfikenhet så fruktansvärt! Speciellt eftersom det är tre olika nummer (eller ja, det tredje känner jag ju inte till, men jag antar att det är ett tredje eftersom de andra två har nummer).
Vilka är ni och varför "finns ni inte"?

Tillbaka i gamla rutiner

Idag var min första arbetsdag på mitt gamla jobb på Ica. Nektarin och silverlök är hittills de enda PLU-nummer som jag behövt bläddra efter, resten sitter fortfarande kvar i ryggraden. Posten fungerade som en dans och jag kan fortfarande tala om exakt var tändstickorna finns eller Fishermans friend (som av någon anledning står i godishyllan). Det är fortfarande lika trångt på lagret, lastvagnarna är som alltid alldeles för få och stolen i kassa 2 gnisslar fortfarande illa.
Jag har också träffat en hel del bekanta ansikten. Han med ett tvångsbeteende att alltid dra Icakortet två gånger. Hon som måste vara den enda människan i världen (eller åtminstone på mitt Ica) som köper Marlboro silver. Hon som alltid köper 3-4 smaksatta Loka och både Expressen, Aftonbladet och alla dess tillhörande bilagor oavsett vilka de är (jag föreställer mig hur hon varje kväll öppnar en ny loka och lusläser högen med dagens tidningar).

Ja, butiken jag jobbar på är väldigt liten och ja, jag har jobbat där väldigt länge. Jag kommer förmodligen att vara spyless innan jag jobbat klart den här säsongen, men just nu känns det väldigt skönt! Det känns skönt att komma in i något bekant ett tag och vila huvudet från nya saker. Trots att jag vet att jag kommer att jobba väldigt hårt väldigt länge och ofta, sena kvällar och dryga helger, så känner jag mig ändå hyfsat ledig. Jag vet hur saker funkar. Jag vet hur problem ska lösas. Jag vet att när jag kommer hem är jag ledig ända fram tills nästa dag. Jag kan ställa in autopiloten och styra igenom allt som kommer upp.

Normalt brukar jag avsky rutiner... jag har alltid tyckt att det känns så monotont, förutsägbart, trist. Men just de här dagarna den här tiden i mitt liv, känns det väldigt välkommet!

Åsele rockade

Åsele rockar

Avsaknaden på blogginlägg i kombination med lediga dagar brukar tyda på att jag befinner mig i Åsele (eller någonstans i fjällen, men som oftast och även denna gång i Åsele). Älsklingen och hans band Aquahead spelar ikväll i Åsele på "Kulturnatta", vilket inneburit en del tid i replokalen den här veckan. Det låter bra och det låter mycket (ungefär som det ska vara i deras genre) Det kommer att bli en kväll med röj!

Som deras personliga fotograf har vi även passat på att ta lite bandbilder. Deras nuvarande replokal - ett f.d. slakthus och nuvarande förvaringsutrymme/replokal - må inte vara det bästa för ändamålet, men som heavy metal-rekvisita funkar den perfekt! Bilderna blev riktigt snygga.

Smakprov:

Nu är den här!

Från och med idag finns min bild ute i din butik:

Tillbaka i norr

Det första jag såg (förutom skog) när vi korsade gränsen in till Västerbottens län, var: snö. Ja, jag bor på nordligare breddgrader där snö är ett vanligt fenomen. Men snälla nån... i juni?! Det kändes som om moder natur drev med mig: "Välkommen hem, Lina".

Som tur var varade det bara några minuter och idag skiner solen, så jag hoppas att det var den sista snön på bra många månader framöver. Närmast väntar sju lediga dagar innan jobbet drar igång. De ska spenderas väl på så lite som möjligt!

Lina hemestrar

Eller nja, inte jag, men Kenneth från SN. Jag har fotat Kenneth när han hemestrat. Hemestra är alltså när man semestrat, fast i sin egen hemstad. Det är verkligen jättesmart, och jättekul! Hur ofta tar man sig egentligen tid att utforska sin egen hemstad? Man tänker ibland, men gör sällan... kanske tar man det lite för givet? Det känns liksom lite tråkigt bara för att det är hemma.

Jag har lärt mig massor om Sundsvall idag. Jag har varit i toppsviten på Hotel Knaust, Bowlat på O'learys, gjort mitt första besök på Casinot, ätit lunch på fartyget Medvind och gått en guidad stadsvandring genom Sundsvalls historiska centrum. Inte nog med att det har varit jätteroligt, jag har fått betalt för det också (ibland har man verkligen världens bästa jobb)!

Så blir det långtråkigt hemma i sommar och dåligt med pengar till semester - hemestra!

Jag garderar mig i tid

Mor och far är här och hälsar på såhär sista dagarna innan vi alla åker norröver. Det innebär såklart en obligatoriskt tur till Birsta. Jag passade på att skämma bort mig själv lite också och gjorde ett riktigt kap inne på en skoaffär. Jag fann en gigantiskt reahylla full med stövlar och andra skor för minimala priser - och då snackar vi riktiga stövlar och skor. Ett par beiga Blend med fodring och ett par svarta äkta mockastövlar fick följa med mig hem för ynka 350 kr. Ja, jag vet att det är långt kvar till vintern. Men den kommer den också och då slipper jag köpa vinterskor för dubbla priset istället!

Mamma fyndade också madrasser på Ikea och pappa slapp följa med under klädshoppingrundan, så vi alla åkte hem nöjda och glada!

Första året avklarat!

Första året på bildjournalistutbildningen avslutades med
ett B! Jag och mina uppsatstjejor fick full pott på opponeringen idag och lyckades med vår uppsats skrapa ihop poäng som räckte till ett solklart näst bäst. Det kunde inte ha slutat bättre!

Jag känner mig lite som om jag tagit studenten en gång till. Det här året har varit långt ifrån lätt och det har många gånger varit blod, svett och tårar som legat bakom att alla kurser nu faktiskt blivit avklarade och godkända. Att bli godkänd har varit långt ifrån en självklarhet under det här året och det har varit första gången för mig under min skoltid som jag har fått uppleva den känslan av att kanske inte klara det – att kanske inte räcka till. Det är nog också det som gör det hela så otroligt skönt nu när allt är klart. Jag känner mig verkligen välförtjänt det här! Jag har kämpat för att nå den här milstolpen... och nu är jag framme!

En tjej ska vara osäker

Efter opponeringssnacket inför uppsatsexaminationen imorgon råkade vi komma över ett intressant uttalande från Mr. Eurovision 2009, där någon har ställt den obligatoriska följdfrågan till den vinnande låttiteln: "Hur ska din drömtjej vara?" Och svaret: "Hon måste vara osäker på sig själv"

. . . . ? . . . .

Övertygad om att vi måste ha hört fel spelar vi om videon om och om igen, men nej. Han säger faktiskt ordagrant: "She has to be a little bit insecure".
Smaken är som baken brukar man säga, men jag hoppas fortfarande att det hela handlar om någon konstig norsk misstolkning av det engelska ordet - för hans egen och future ms Fairytales skull!

Vi rusar in våren

Vårruset 2009

Gänget är pepp
Koffeinladdning inför loppet

Peter Siepen leder kvällen
Uppvärmning med Friskis & Svettis

Vi hänger med...

Inför starten (mycket folk..!)
Vi är redo!

Klara, färdigaaaa.....

...gååå! Fem kilometer påbörjade.

Vi hänger fortfarande med!

Slutspurten innan mål

(sluta springa? Inte då!)

Lite banan efter träning?
Starkt jobbat tjejer!

Picknick i det gröna som avslutning

Sista helgen med gänget: söndag

Strålande sol, 28 grader, varma vindar... och en hel baksida att breda ut sig på. Visst finns det stunder när man tycker att Nacksta ligger aningens långt borta. Men det är i sådana här stunder man tycker att det ligger alldeles lagomt... när man vill ha lugnet och utrymmet tillsammans med goda vänner. En alldeles perfekt söndag!