Tillbaka i gamla rutiner

Idag var min första arbetsdag på mitt gamla jobb på Ica. Nektarin och silverlök är hittills de enda PLU-nummer som jag behövt bläddra efter, resten sitter fortfarande kvar i ryggraden. Posten fungerade som en dans och jag kan fortfarande tala om exakt var tändstickorna finns eller Fishermans friend (som av någon anledning står i godishyllan). Det är fortfarande lika trångt på lagret, lastvagnarna är som alltid alldeles för få och stolen i kassa 2 gnisslar fortfarande illa.
Jag har också träffat en hel del bekanta ansikten. Han med ett tvångsbeteende att alltid dra Icakortet två gånger. Hon som måste vara den enda människan i världen (eller åtminstone på mitt Ica) som köper Marlboro silver. Hon som alltid köper 3-4 smaksatta Loka och både Expressen, Aftonbladet och alla dess tillhörande bilagor oavsett vilka de är (jag föreställer mig hur hon varje kväll öppnar en ny loka och lusläser högen med dagens tidningar).

Ja, butiken jag jobbar på är väldigt liten och ja, jag har jobbat där väldigt länge. Jag kommer förmodligen att vara spyless innan jag jobbat klart den här säsongen, men just nu känns det väldigt skönt! Det känns skönt att komma in i något bekant ett tag och vila huvudet från nya saker. Trots att jag vet att jag kommer att jobba väldigt hårt väldigt länge och ofta, sena kvällar och dryga helger, så känner jag mig ändå hyfsat ledig. Jag vet hur saker funkar. Jag vet hur problem ska lösas. Jag vet att när jag kommer hem är jag ledig ända fram tills nästa dag. Jag kan ställa in autopiloten och styra igenom allt som kommer upp.

Normalt brukar jag avsky rutiner... jag har alltid tyckt att det känns så monotont, förutsägbart, trist. Men just de här dagarna den här tiden i mitt liv, känns det väldigt välkommet!