fredag, december 31, 2010

Året som gått

Gjorde du något det här året som du aldrig gjort förut?
Flyttade och jobbade i Stockholm, var på 30-årsfest i Köpenhamn, jobbade på kvällstidning, flyttade tre gånger, skrev en kandidatuppsats, tränade body pump, tog en fil.kand., var i Ystad, slutade med godis.

Höll du några av dina nyårslöften?
Kanske?

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, två barndomsvänner.

Dog någon som stod dig nära?
Ja.

Vilka länder besökte du?
Räknas Danmark? Annars Gotland.

Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Fler resor, mer fritid och mindre stress. Och ett hem som inte är tillfälligt.

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Kronprinsessbröllopet säkert. Och den 16:e December, när uppsatsen blev godkänd.

Största misstaget?
Inga misstag, bara erfarenheter.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inte mer än vanligt (typ nej).

Bästa köpet?
Middagarna på Friday's i Stockholm. Mmm.

Vad spenderade du mest pengar på?
Hyror, förmodligen.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
När jag fick arbetsintyget från Expressen. Min handledare skrev så fint om mig.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
"Gubben i lådan", "Natteravn", "Relalalaxa".

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både och.

Vad önskar du att du gjort mer?
Rest.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Pluggat. Fast ändå inte. Då hade jag ju kanske inte blivit klar.

Hur tillbringade du julen?
Hos mormor med släkten.

Blev du kär i år?
Inte mer eller mindre än vanligt.

Favoritprogram på TV?
"Så mycket bättre".

Bästa boken du läste i år?
"Den medialiserade demokratin" kanske? Eller annan trevlig C-uppsatslitteratur.

Största musikaliska upptäckten
September, efter "Så mycket bättre".

Årets bästa filmupplevelse?
Avatar i 3D.

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Hade introduktion i skolbibliotekets sökregister. Och fikade.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Lite mer ledighet.

Hur skulle du beskriva din klädstil år 2010?
Jeansleggings varvat med mjukisbyxor.

Vad fick dig att må bra?
Alla underbara vänner och min pojke.

Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Inget mer plugg och mer av det roliga!

onsdag, december 29, 2010

Dekorativ dryck

Jag gillar te. Men nästan mer än jag gillar te, gillar jag teburkar! De är så söta, dekorativa och gör sig väldigt bra på en hylla i köket. Hittills har min lilla samling fått trängas på spisfläkten, men i framtiden är planen att de ska få en alldeles egen liten hylla i köket – på första parkett såklart.

måndag, december 27, 2010

En liten detalj...

Idag åker jag till nästa familj, älsklingens. Där blir jag åtminstone till nyår och kanske lite till. Jag har ju faktiskt jullov nu och kan göra helt som jag vill!

Men snart smäller det igen. Jag har råkat utelämna en liten detalj här på bloggen, nämligen att jag fått jobb! Om drygt tre veckor blir jag Umeåbo och redigerare på tidningen VK för en tid framöver. Det ska bli kanon! Dock har jag ingenstans att bo om tre veckor, vilket är mindre kanon. Men är det något jag lärt mig de senaste åren, så är det att allt löser sig! Så jag hoppas att det gör det den här gången med.

söndag, december 26, 2010

Julmys

fredag, december 24, 2010

God Jul!

Traditionsenlig julafton firas alltid hos mormor. Det är också dit drar idag och för ett par dagar framöver. Och dit följer datorn inte med, tyvärr! Så länge önskar jag er alla en riktigt god jul, det tänker jag ha!




Den goda julen ska startas bland annat med saffranscheesecake:

torsdag, december 23, 2010

Dan före dopparedan...

...Eller kanske dopparedan före Dan? Då doppar i alla fall vi – dagen före julafton alltså!









onsdag, december 22, 2010

Traditioner är till för att hållas

Jag är duktig på att upprätthålla jultraditioner. Det här med att alltid bli sjuk på jul blev inget undantag i år heller. Vad som däremot är skönt för i år är att jag faktiskt har tid att vara sjuk. För första gången på jag-vet-inte-hur-många-år är jag helt ledig över jul! Inget jobb, ingen skola. Nog hade jag såklart kunnat göra något bättre av min lediga tid, men vilan är nog ganska välbehövlig. Dessutom behöver jag inga ursäkter till att bara ligga framför tv:n hela dagarna under en filt och med en kopp te. Det kan jag leva med, för tillfället!

lördag, december 18, 2010

En klassiker

Åh vad jag har väntat på att denna underbara film ska komma på dvd, och nu äntligen! Det måste vara den roligaste filmen i världen! Har du inte sett den – se den!

torsdag, december 16, 2010

En glädjens dag

Idag gick vi upp med vår uppsats – och det gick bra! Det gick till och med riktigt bra! Nästan så bra att det hade varit bäst. Men jag tycker ändå att vi är bäst. Vi har skrivit en kandidatuppsats på halva tiden, och ändå fått ett riktigt bra betyg. Då är man nästan lite bäst. Vi förtjänar faktiskt det!

Detta innebär dessutom att jag idag – om än inte formellt men i teorin – även har tagit min examen! Jag är färdig, klar, utbildad! Herregud, är det här sant?

onsdag, december 15, 2010

Sista andetaget innan domen

Om drygt nio timmar sitter vi och ska försvara vår uppsats inför våra opponenter och vår examinator. Om mindre än tolv timmar kommer allt att vara över. Om drygt tolv timmar kommer vi att veta hur allt har gått. Då kommer jag att veta om jag är klar med utbildningen eller inte. Då kommer vi antingen att vara överlyckliga, eller totalt nerkörda.

Med dom tankarna går jag och lägger mig och hoppas på att imorgon blir en bra dag!

tisdag, december 14, 2010

Post uppsats

Efter fyra timmars orolig sömn och 13 timmars arbete i sträck tryckte vi och lämnade in vår C-uppsats igår. Och det där med sömnen och arbetet har förresten varat mer eller mindre under fem veckors tid – under de fem veckor som vi har jobbat i dubbel studietakt än vad som är tänkt, för att hinna klart innan jul.

Idag, dagen efter fem veckors uppsatstid, känner jag mig bäst beskrivet: bakis. Uppsatsbakis! Huvudet spränger, musklerna värker, jag är konstant hungrig men mår samtidigt lite lätt illa. Och plötsligt blev jul, december, tredje advent och sista veckan på utbildningen. Jag har inte riktigt hängt med!

söndag, december 12, 2010

Istället för uppsats

Dan före dan före deadline! Vi jobbar alla som galna under dygnets alla vakna timmar... roligt värre. Under några små undantagstillfällen skiter vi dock i alltihopa för exempelvis lite Rappa Kalja. Det är betydligt roligare! Och gör också att uppsatsarbetet känns en smula lättare.

lördag, december 11, 2010

Dag 30: Ett sista ögonblick


Vi sitter och ser på säsongsavslutningen av Idol, under utbildningens sista skolvecka, under vår sista helg i Sundsvall tillsammans. Om bara en månad kommer vi alla att vara spridda över London, Amsterdam och olika delar av Sverige. Om bara en vecka kommer vi alla att åka hem till vårt, fira jul med nära och kära, och sedan inte komma tillbaka! Tanken finns bara inte! Under tre års tid har vi tillsammans kämpat, skrattat, klagat, stöttat och peppat varandra genom vardagen. Det har alltid varit vi. Vi har åkt ifrån varandra, men med vetskapen om att vi ska tillbaka. Plötsligt är det ingen som ska tillbaka längre.


Visst har många av oss längtat efter ögonblicket när allt slitet är över. Men nu när ögonblicket närmar sig vet vi inte om vi vill ha det längre. Plötsligt sitter vi där. Idol är slut. Utbildningen är slut. Sundsvall är slut. Vi är slut. Och ingen känner sig redo – alls!



fredag, december 10, 2010

Överansträngning?

Allt skolarbete under tre års tid verkar inte bara ha gjort mig lite smått utbränd, utan även min dator. Att den snart sjunger på sista refrängen har jag länge vetat. Under det senaste året har jag minst sagt fått visa stort tålamod för att datorn ska palla med fler än två aktivitetsfönster. Men förrutom att vara extremt seg har den inte visat några värre symtom - förrän nu. I tisdags när jag slog på datorn är skrivbordet plötsligt ihoptryckt i vänstra hörnet, med en vit/färgrandig kant nedtill, ett stort svart fält till höger och en grå liten fyrkant nere i högra hörnet. Sedan dess har detta kommit och gått lite som datorn själv har känt för... allt är i sin ordning en dag, för att plötsligt fucka ur en annan. Inget gott tecken alls!

Jag har varit beredd på detta länge, men nu känner jag mig ändå helt oförberedd! Hur klarar man sig utan dator? Jag hoppas verkligen att den överlever tills uppsatsarbetet är klart. Gärna tills jag har råd att köpa en ny dator också.

Action i Nacksta

Hade precis gått och lagt mig när blåljusen började blinka utanför fönstret. Tur för mig att jag hunnit byta trappuppgång, annars hade jag fått pallra mig ut i kylan mitt i natten som alla de andra som fortfarande bor kvar fick göra. Men mest tur var det att inget värre hände!



Vad hände?

torsdag, december 09, 2010

Dag 29: Mina ambitioner

Att vara lycklig.
Att alltid göra mitt bästa.
Att se till att uppnå det jag vill.
Att göra saker och umgås med människor som jag mår bra av.
Att vara en bra flickvän, dotter, barnbarn, vän, arbetskollega och medmänniska.
Att tillåta mig själv att ibland inte räcka till.
Att leva livet fullt ut.
Att aldrig ångra något!



Vad är detta?

onsdag, december 08, 2010

Dag 28: Det här saknar jag

Jag saknar mest personer (föremål kan man leva utan), och det är ganska många personer som jag saknar från tid till tid. Vänner, släktingar, familjen. Men det finns två personer som jag saknar varje dag... En som jag träffar alldeles för sällan och en som inte längre finns. Två personer som jag saknar på helt olika sätt, men som jag saknar för samma sak: Jag önskar att jag kunde träffa dem mer!

Årets julklapp nr 2

Hrm, det råkade visst bli en till julklapp tillmig själv i år. Det var väl inte riktigt enligt planen, men den var åtminstone riktigt billig. Fyndade nämligen ett par höga vinterskor på Myrorna för en billig peng. Snygga och kanonsköna! (Och som jag tror kan vara gjorda i äkta skinn. Ytterligare pluspoäng alltså, för att döva det dåliga samvetet.)

tisdag, december 07, 2010

Dag 27: Min favoritplats

Där är allt så rent... vattnet, luften, miljön, känslan. Där befinner jag mig långt bort från jobb, skola och måsten. Där är jag ursäktad för att inte behöva, att inte måsta. Där behöver jag inte göra mer än att bara äta, sova, andas och bara finnas till. Där kan jag njuta av att vandra bland höga fjäll, av att fiska röding och öring till ljudet av tystnad, av att ligga framför en varm och sprakande brasa eller bara av att göra ingenting alls.

Där kan jag ladda batterierna. Där får jag träffa människor som ger mig ny energi. Där sover jag som allra bäst och där mår jag som allra bäst!





Vad är detta?

måndag, december 06, 2010

Dag 26: Mina rädslor

Jag är livrädd för getingar! Kommer det en geting mot mig kan jag få panik, på riktigt. Egentligen vet jag inte varför. Jag har aldrig blivit stucken av en geting, så jag har ingen aning om hur det känns. Jag har egentligen ingen aning om vad det är jag är rädd för. Och kanske är det så – att man räds saker som man inte känner till. Saker som man inte vet om man kommer att klara av.

Jag är också rädd för att bli sviken, för jag vet hur jävligt det känns. Jag är rädd för att förlora de jag älskar mest, för jag vet hur ont det gör. Jag är rädd för att bli ensam, för jag vet hur tomt det blir. Kanske är det också så – att man räds att återuppleva saker som tidigare fått en att må dåligt.

Men mest är jag rädd för att låta mina rädslor styra mitt liv. Att jag inte ska våga dela, av rädsla att bli sviken. Att jag inte ska våga älska, av rädsla för att förlora. Att jag inte ska våga umgås, av rädsla att bli ensam. Att istället leva i mina rädslor, fastän jag tror att jag undviker dem. Jag blir ledsen när jag ser människor som lever så. Någon som drömt hela livet om att resa jorden runt, men som aldrig åkt på grund av rädsla för att flyga. Någon som sitter fast i ett jobb den inte gillar, av rädsla för att bli av med lönen och tryggheten. Någon som inte vågar förverkliga sin dröm, av rädsla för... ja, egentligen ingenting.

Jag vill aldrig låta något hindra mig från att göra något jag vill. Jag kommer aldrig att älska getingar, men jag tänker aldrig låta dem stå i vägen.


Vad är detta?

söndag, december 05, 2010

Dag 25: En första

Jag står med min resväska på vad som verkar som världens längsta rullband, någonstans långt under jorden. Det är så långt att jag inte ens ser vad som finns i andra änden. Belysningen är dov. Runt omkring mig springer folk från alla möjliga länder och pratar språk som jag inte förstår. Jag är 15 år reser för första gången helt ensam – och jag befinner mig på Europas största flygplats.

Trots att jag går på rullbandet tar det nästan 20 minuter innan jag äntligen kommer fram till slutet. Jag är nervös. Tänk om det inte är rätt? Var har jag hamnat då? Och var ska jag ta vägen sen? Men det första jag ser när jag kliver av bandet är en stor tavla, där – bland ett hundratal andra – min avgång finns med. Jag har hittat rätt, alldeles själv! Några timmar senare befinner jag mig på min destination, som den här gången låg i Österrike. Och många fler destinationer och orienteringar på flygplatsrullband runtom i världen har följt sedan dess.


Vad är detta?

lördag, december 04, 2010

Dag 24: Det här får mig att gråta

I snart sju år har vi varit tillsammans. Under större delen av den tiden har vi gjort det flera gånger i månaden, massvis av gånger om året och ett otal gånger om åren – ändå gråter jag fortfarande varje gång vi måste säga hej då och åka ifrån varandra. Trots att jag vet att vi snart ses igen, även om det så bara är ett par dagar till dess, så känns det lika tungt varenda jäkla gång.

Den som tror att det blir lättare med åren, den som tror att man vänjer sig vid att skiljas, den har fel!


Vad är detta?

fredag, december 03, 2010

Dag 23: Det här får mig att må bättre

Att få skratta. Att träna. Att någon säger några fina ord. Att få gråta. En kram. Att få umgås med människor som ger mig positiv energi. Att tänka på mitt bustroll:


Vad är detta?

torsdag, december 02, 2010

Dag 22: Det här upprör mig

När andra och jag själv blir illa behandlad utan anledning. Orättvisor. När barn och djur som inte kan föra en egen talan blir utnyttjade och illa behandlade. Människor som bara låter livet passera och inte kan inse vad de har. När jag verkligen inte förstår saker. När jag känner mig missförstådd och inte lyckas förklara.

Då blir jag arg, men mest ledsen.

Vad är detta?

onsdag, december 01, 2010

Dag 21: Ett annat ögonblick

Runt omkring syns bara palmträd, stora blad, tjocka stammar, torra och smala stigar. Luften är fuktig och varm. Solen steker. Jag gungar långt åt vänster, långt åt höger – långsamt och rytmiskt... åt vänster, åt höger. Jag sitter högt ovanför marken, tre meter minst. Jag känner kraften från djuret mellan mina ben, hur nacken spänner, hur musklerna arbetar – muskler som är tjugo gånger större än mina. Mina egna coremuskler jobbar för att hålla balansen – följer med åt vänster, och åt höger. Jag känner kroppsvärmen, hud mot hud – en hud som är torr och grov, men smidig. Öronen är också varma och fladdrar längs mina ben som en flagga i vindpustar. Jag känner när kroppen fylls på med luft, jag åker lite frammåt då. Jag hör när den går ur, som när någon andas lite för tungt. Det känns som att sitta på ett enormt kraftverk.

Det pirrar i magen. Hjärtat dunkar. Ändå är jag helt lugn i hela kroppen! Känner en full tillit, trots att jag sitter på ett av världens största djur utan någon som helst egen kontroll. Jag rider barbacka på en elefant mitt ute i djungeln, och det är bara så himla mäktigt!

Vad är detta?

tisdag, november 30, 2010

Dag 20: Den här månaden

Uppsatsarbete upp över öronen, alldeles för lite sömn, massor med snö, två nya tesorter, mycket skratt med vänner, framtidsångest, lite för många sena kvällar, ett A i betyg, många roliga träningspass, kärleksbesök gånger två, inte nog med fritid, julbestyr, massor av längtan, tentaavsked, ett par nya skor, väldigt lite tv-tittande, en resa till Stockholm och en till Åsele, flitigt användande av värmljus, alldeles för få och korta dagar.

Vad är detta?

Bakisstuga

Lussekatter, pepparkakscheesecake, blåbär- och lingonglögg med russin och mandel, pepparkaksmuffins med vit choklad- och limeglasyr, julmust, julte, pepparkakor, julmusik, tända ljus och goda vänner. Ett gott avbrott i pluggtillvaron!

måndag, november 29, 2010

Dag 19: Detta ångrar jag

Faktiskt ingenting! Jag tycker att det är ganska meningslöst att ångra saker. I alla fall saker som man ändå inte kan påverka. Om det är något jag ångrar, så är det saker som jag ännu inte har gjort. Och då ser jag till att istället uppfylla dem!

Livsfilosofi à la Lina!


Vad är detta?

söndag, november 28, 2010

Dag 18: Min favoritfödelsedag

Det här är min första förelsedag som jag firar ensam, i en stad där inga släktingar eller gamla vänner bor. Jag tror att det ska bli den ensammaste födelsedagen hittills! Att ingen kommer att komma ihåg mig. Att jag inte ska få någon tårta. Inga presenter. Att ingen kommer att sjunga för mig eller att gratulera mig.

Det visar sig bli precis tvärtom! Aldrig har jag fått så många gratulationer! Och jag blir firad, får presenter och tårta av alla goda och nya vänner som jag fått i Sundsvall. Den födelsedagen, som jag länge hade fasat för, blev istället en av de bästa!


Vad är detta?

lördag, november 27, 2010

Dag 17: Mitt favoritminne

Ett favoritminne? Jag har många favoritminnen, men jag väljer ut bara ett. Ett minne som vi då trodde skulle bli något helt fel, men som ändå blev något av det bästa:

Vi sitter på ett tåg. Ett riktigt skruttigt, gammalt tåg, som puttrar fram genom djungeln. Tåget är helt proppfullt av barn. Thailändska barn i 10-årsåldern som är på väg till skolan. Vi är de enda turisterna ombord, med undantag från en koreansk familj. Den koreanska familjens dotter är otroligt fascinerad av mina blå ögon. Hon stirrar på dem genom hela resan. Frågar tillslut om hon får ta ett kort, och blir jätteglad när hon får det. Vi trängs tätt, tätt allihopa. Ungefär som på tunnelbanan i Stockholm under rusningstid. Jag får ändå sitta tillsammans med de thailädska barnen, trots att det egentligen inte finns plats. Vi klämmer ihop oss, skrattar, gör grimaser. De skrattar, tar även de foton av mina blå ögon med sina mobiler, visar, pekar, jämför. Jag förstår inte vad någon säger, men ögonblicket är ändå helt fantastiskt! Så nära har jag aldrig tidigare känt mig någon annan kultur. Inte på det här riktiga och ärliga sättet! Att verkligen kliva in i en annan kulturs vardag.

När vi klev på tåget var vi egentligen ganska missnöjda, konfunderade. Vi hade nämligen bokat en tur som skulle ta oss till ett tigertempel, där munkar föder upp tama tigrar som man också får tillfälle att klappa. Det fick vi också innan slutet, men de övriga 80 procenten av turen visade sig vara något helt annat. Vi trodde nog då att vi aldrig skulle få klappa några tigrar. Men efteråt var jag ändå nöjd över turen och över att vi fick så mycket mer. Och bara den tågturen var värd minst lika mycket som att få klappa en tiger!


Vad är detta?

fredag, november 26, 2010

Dag 16: Min första kyss

Vi är hemma hos en klasskompis där han för tillfället sover, eftersom han inte bor i stan. Klockan är tre på natten, en vanlig vardag. Klasskompisen har för länge sedan gått och lagt sig (stackaren), men vi sitter kvar framför tv:n, vakna. Dagen efter ska han åka hem. Vi kommer inte att ses på fyra dagar. Jag står i dörren och ska precis gå hem - och tillfället blir bara så rätt!

Detta är den första kyss som betyder allra mest!


Vad är detta?

Årets julklapp

Från mig själv, till mig själv:

torsdag, november 25, 2010

Dag 15: Mina drömmar

"En dröm ger till tanken vingar. Den blir verklig då."

...Kloka möss dom där som sjunger på julafton! Jag tycker att det är jätteviktigt att ha drömmar, stora som små. Det är dem som får en att vilja något och som tar en någonstans!

För tillfället drömmer jag om bli klar med utbildningen, att jag ska få ett fint boende som jag själv bestämmer hur länge jag vill bo i, att jag ska få ett jobb och att jag kan få flytta ihop med älsklingen. Jag drömmer om att någon dag rida på Island, se pingviner och hajar i Sydafrika och att klappa jättesköldpaddor på Galapagos. Jag drömmer om att skaffa en drejmaskin när jag har ett permanent boende. Jag drömmer om ett litet semesterställe i Toscana. Jag drömmer om att få en kärleksfull familj och en hund. Och jag drömmer om jag om att jag och mina nära och kära ska få vara friska och lyckliga genom ett långt och rikt liv!


Vad är detta?

onsdag, november 24, 2010

Dag 14: Vad hade jag på mig idag?

Dagens plugga-hemifrån-outfit: Mjukisbyxor och linne.

Dagens tränings-outfit inför skivstång/kondition:

Planera i tid

Jag hamnar alltid någonstans runt plats 200-300 innan annonseringen är klar och de som står före mig har köat bra mycket längre än jag själv, men jag håller ändå hoppet uppe och tittar in några gånger i veckan på Stockholms bostadsförmedling. Fast då man ser sånthär... då känns det inte bara hopplöst, utan spritt språngande galet:


De som står först i kön på den här bostaden har alltså stått i kö längre än jag har existerat - i en kö som består av nästan 1300 personer... Mamma borde alltså ha ställt mig i bostadskö redan innan jag var planerad.

tisdag, november 23, 2010

Dag 13: Den här veckan

Plugg: Skriva teori till C-uppsats, sortera ut artiklar som ska analyseras, bygga kodschema, kanske också börja koda. Handledarträff på tisdag (idag).

Träning: Skivstång/kondition måndag och onsdag (stående). Kanske löprunda på torsdag och lite mer skivstång på lördag.

Hemma: Borde verkligen städa, tvätta på torsdag, plocka fram julen på lördag.

Veckans plus: Älsklingen som var här.
Veckans minus: Älsklingen som åkte.


Vad är detta?

måndag, november 22, 2010

Dag 12: I min handväska



















En plånbok, en vattenflaska, två tuggummipåsar, en handkräm, nycklar, två lypsyl, en mobiltelefon, ett visitkort, en halväten dextrosol, ett anteckningsblock och fyra ipren.


söndag, november 21, 2010

lördag, november 20, 2010

Dag 11: Mina syskon

Tyvärr har jag inte speciellt mycket att berätta om i dagens rubrik, eftersom jag inte har några syskon. Men jag kan ju istället berätta hur det är att växa upp utan syskon.

Några vanliga antaganden och kommentarer jag fått höra genom livet är:
1) Att jag är bortskämd och alltid fått allt jag pekat på av mina föräldrar.
2) Att jag är lyckligt lottad, som slipper slåss om föräldrarnas uppmärksamhet med andra.
3) Att jag är självupptagen, eftersom jag aldrig behövt ta hänsyn till någon.
4) Jag slipper bråka med syskon som bara är dumma och retas.

De allra flestas reaktioner har varit något liknande avundsjuka. Att det skulle vara så mycket skönare att slippa ha syskon, något av en drömsituation. Vad många däremot inte tänker på är att
1) Jag aldrig har haft någon som stått på min sida när jag tyckt att föräldrarna haft fel, aldrig haft någon att dela jobbiga familjesituationer med.
2) Jag har aldrig haft någon jämnårig kamrat, någon att se upp till eller någon att ta hand om, eller bara någon som alltid har funnits där.
3) Mycket uppmärksamhet innebär en hel del press - att alltid ha ögonen på sig i allt man gör.
4) Jag kommer att bli ensam kvar den dagen mina föräldrar inte längre finns. Jag kommer heller aldrig att få syskonbarn och mina barn kommer aldrig att få kusiner, morbröder eller mostrar.

Att inte ha syskon är väldigt ensamt! Eftersom jag inte vet något om hur det är att ha syskon, så är det inget jag heller har mått dåligt av. Men det är klart att jag har saknat någon att leka med på bilsemestern, någon att prata med när föräldrarna varit dumma eller någon att fråga om hur man gör saker. Jag har fått klara väldigt mycket själv, både på gott och ont.

Jag tycker själv inte att jag är bortskämd och jag hoppas verkligen att jag inte är självupptagen. Att inte ha syskon är som sagt inget jag mått dåligt av och det är heller inget jag direkt kan påverka. Men det är något jag ofta tänker på, speciellt nu när jag blivit lite äldre. När kompisar får syskonbarn, när kompisarna får barn samtidigt som syskonen, när kompisars föräldrar går bort...

Att inte ha syskon kommer alltid att vara lite mera ensamt, helt enkelt!

Vad är detta?

fredag, november 19, 2010

torsdag, november 18, 2010

Dag 9: Min tro

Jag tror att vi själva skapar våra egna himlar och helveten.
Jag tror på att det som inte hände, inte var meningen att hända.
Jag tror på att alla människor är goda, innerst inne.
Jag tror på att allt alltid ordnar sig till det bättre, även om det inte för stunden verkar så.
Jag tror på att man inte ska ta allt på för stort allvar.
Jag tror på att man ska unna sig saker, varje dag.
Jag tror att man genom sann viljestyrka kan klara allt.


Vad är detta?

onsdag, november 17, 2010

Dag 8: Ett ögonblick

Hästen jag rider på heter Pamela. Det är min favorithäst av alla i hela stallet. Alla barn slåss om att få rida Pamela, och idag är det min tur. Jag kommer inte ihåg hur gammal jag är, kanske 6. Stigbyglarna är uppdragna så långt upp det går, men jag når ändå inte ner riktigt.

Jag guppar upp och ner i sadeln. Det luktar hö. Hästarna frustar lätt. Hovarna klappar i takt mot golvet. Plötsligt säger ridläraren åt oss att stanna hästen. Jag, mitt i min iver, har inte lyssnat ordentligt. Ser hur hästarna framför mig saktar in. Känner mig smått panlikslagen; hur får man stopp på hästen då? Provar luta mig framåt, inget händer. Klämmer åt med benen, men då går det istället fortfare. Lutar mig än hit, än dit. Trycker här, än där. Jag vågar ju inte fråga, för då kommer läraren förstå att jag inte har lyssnat. Alla andras hästar har stannat, utom min.

Tillslut lutar jag mig bakåt. Då händer något. Pamela saktar in, stannar. Läraren verkar nöjd, inser nog aldrig att jag inte hade en aning om vad jag höll på med. Jag är lättad, och glad över min nya upptäckt. Så gick det till när jag lärde mig att stanna en häst på ridskolan.


Vad är detta?

tisdag, november 16, 2010

Dag 7: Min bästa vän

Vad är det som avgör om en vän är bäst? Jag har verkligen grubblat inför det här ämnet, och kommit fram till att jag har så många vänner som på olika sätt och genom olika egenskaper blir bäst. Jag ska försöka att komma ihåg alla:

Jag har min barndomskompis, min lillasyster, som jag känt sedan den dagen hon föddes (hon är yngre än mig). Hennes mamma och min mamma är gamla kompisar. Vi har åkt på resor ihop med familjen, vi gick på dagis ihop, vi umgicks varje helg. Är det någon som har följt mig genom uppväxten, så är det hon! På det viset är hon bäst. Idag har vi tyvärr inte lika bra kontakt. Hon flyttade till en annan stad, och vi sågs inte längre lika ofta. Idag har hon barn, jag pluggar. Men barndomen kommer vi alltid att ha tillsammans. Därför kommer hon, Elida, alltid att vara bäst för mig.

Jag har en annan barndomskompis, som jag också känt sedan vi var små. Våra pappor, som kallar varandra Mulle och Molle, är gamla klasskompisar. Vi har sommarstugor på nästan samma ställe. Vi har också gjort många resor ihop, åkt på skoterutflykter ihop, åkt på husvagnssemester. Det fina med vår relation är att det kan gå år mellan att vi pratar med varandra, men det blir aldrig någonsin pinsamt eller för sent för att bara ringa och säga: "hej, får jag komma och hälsa på?" Vår relation är tidslös. Det är ofta med henne som jag diskuterar livets val, distansförhållande och filosofiska framtidstankar. Vi tänker väldigt lika där, hon och jag. Därför kommer hon, Karro, alltid att vara bäst för mig.

Jag har en brevvän, som jag känt sedan jag var 12 år. Sedan dess har vi pratat om allt! Om det är någon som känner mig utan och innan, så är det hon. Trots att vi inte bor i samma land, pratar samma språk eller har träffats mer än fem gånger i livet, så är vi otroligt mer nära än vad många andra någonsin har blivit. Med henne kan jag alltid berätta allt, och hon kan min historia. Därför är hon, Julia, bäst för mig.

Min själsfrände, min pojkvän (som jag ofta referar till som "älsklingen" här på bloggen) är den jag delar allt med! Han vet också allt om mig, känner mig utan och innan. Han läser mig som en öppen bok. Det är till honom jag ringer när jag vill ha råd om något. Det är till honom som jag berättar mina hemligheter. Det är med honom jag diskuterar mina huvudbrydderi. Han är den som peppar mig bäst, övertygar mig bäst och som får mig att förstå saker bäst. Plus att han är den som får mig att känna mig älskad i alla väder. Därför kommer han, Olof, alltid att vara bäst för mig.

Det finns en vän som jag saknar, som inte längre finns. En vän som alltid gjorde mig glad. En vän som kunde nå mig på ett sätt som ingen annan kunde. En vän med en enorm livsglädje och som var min inspiration till allt i livet. Det är hon fortfarande, bara jag tänker på henne. Därför kommer hon, Isa, alltid att vara bäst för mig.

Mina tre vapendragare, som jag delade gymnasiet med. Som jag levde singelliv med, som jag festade loss med, som jag pratade relationer med. En av dem som jag dessutom reste genom hela Europa med. Vi fyra: Carrie, Charlotte, Samantha och Miranda. Jag, Elin, Jessica och Pauline. Därför kommer de alltid att vara bäst för mig.

Mina godingar som jag träffat här i Sundsvall. Jag brukar ofta tänka på hur det egentligen gick till. Jag går inte ens i samma klass som någon av dem, ändå står jag dem närmare än någon annan som jag träffat här i Sundsvall. Det är med dem jag tentapluggar, pratar om pluggångest, peppar med pluggfika, har urflippade fester och går på after work med. Det är dem som bäst känner till och förstår min tillvaro som den är just nu. Därför kommer de, Annika, Emma, Johanna, Johanna, Emelie, Jonna, Angelica, Thomas och Tobias, alltid att vara bäst för mig.


Vad är detta?

måndag, november 15, 2010

Dag 6: Min dag

Klockan 06:50 stiger jag upp, för att tillsammans med min granne och uppsatskompis bege mig till skolan klockan åtta. Alldeles för tidigt enligt min smak! Väl på skolan är vi bland de första på plats i skolans bibliotek, vilket var meningen. Då kan vi nämligen lägga beslag på den här maskinen, hela dagen:

Yepp, vi har lekt artikeldetektiv så som de gör i gamla filmer när de letar efter gamla mord eller liknande. Dock har vi inte letat mord, utan SD-artiklar. Artiklarna ska användas till utförandet av vår uppsats. Större delen av dagen spenderade jag framför denna fantastiska, tråkiga och bråkiga maskinen. Vi åt till och med i skift för att ingen skulle kunna lägga beslag på den. Men sju timmar senare är vi klara!

Efter detta drar jag till Friskis och tränar... mitt favoritpass: skivstång/kondition med favoritledaren. Perfekt träning och bortkoppling av allt annat. Efter passet drar jag även 55 minuter på löpbandet innan jag går hem. Jag handlar på vägen, äter middag/kvällsfika, tänder några ljus, tittar på Kanal 9:s måndagsfilm och njuter av att känna mig sådär skönt träningstrött i kroppen och allmänt nöjd med tillvaron.


söndag, november 14, 2010

Dag 5: Vad är kärlek?

Att ge kärlek är att ge bort hela sig själv: Här, ta mig! Du kan göra vad du vill med mig! Det är svårt. Det är skrämmande. Det är omtumlande. Att plötsligt bli så såbar, utan att vara medveten om det. Att plötsligt bli så lätt att komma åt, utan något sätt att komma undan. Att kunna gå under på en mikrosekund, utan att kunna påverka det.

Att få kärlek är att få ny luft i sina lungor: Aldrig har jag känt att luften är så klar, förrän jag träffade dig! Det är vackert. Det är stärkande. Det är övermäktigt. Att plötsligt känna sig varm, inombords, av ett enda litet ord. Att plötsligt känna sig oövervinnerlig, av bara en enda blick. Att kunna lyfta berg, som man egentligen inte orkar, av en enda beröring.

Att veta vad den andra tänker – att veta att den andra vet vad jag tänker, utan att behöva säga ett ord. Att kunna känna den andras blick, fysiskt, som ett avtryck på ens kropp. Att kunna sakna någon så mycket att hela själen går sönder. Att vilja ge någon hela världen, utan att vilja ha något alls tillbaka.

Vad är kärlek?
Finns det någon som kan svara på det? För mig är kärlek något som får mig att må bra, som får mig att vilja lite mer och som gör mig till en bättre människa för både mig själv och för andra. Jag kan inte påstå att jag vet vad kärlek är, men jag vet vad jag vill att det ska vara. Och om jag ännu inte fått det som är riktig kärlek, så är jag fullkomligt nöjd med min lilla låtsasvärld!


Vad är detta?

lördag, november 13, 2010

Dag 4: Det här åt jag i dag

Dagens frukost blev inget särskilt att hurra över: husmans med leverpastej och ost, apelsinjuice och en skål med fil. Lunchen uteblev, som den brukar bli när det är helg. En risifrutti till mellanmål före helgmiddagen: En liten pepparstekt kotlett med klyftpotatis, currysås och haricot verts. Gott, snabbt, enkelt!


Vad är detta?

Bye bye, tentaångest!

Jag har nu, med all säkerhet, skrivit min sista tenta på Bildjournalistprogrammet! Troligen också min sista tenta någonsin. Ingen mer korvstoppning av obegripliga begrepp, teorier och resonemang. Ingen mer prestationsångest över att inte ha läst tillräckligt. Ingen mer vånda över att vänta på resultatet. Ingen mer oro över att kanske måsta göra om allt igen.

Jag har aldrig vågat säga det högt tidigare för att inte tvingas ta i trä och senare få äta upp mina ord, men nu kan jag säga det med ett stolt och lättat andetag: att jag faktiskt har klarat mig igenom varenda tenta på utbildningen, utan att behöva skriva om! Det har varit många ångestladdade veckor kring alla dessa tillfällen, många gånger då det också varit riktigt nära att det inte skulle ha gått. Men nu har det verkligen gått, hela vägen!

Det låter kanske överdrivet, men tentorna har varit bland de största utmaningarna för mig under utbildningen. Jag är inte bra på att plugga, det har jag nog nämnt några gånger tidigare. Så att nu ha klarat sig igenom hela den delen... På något vis känner jag mig redan i mål med hela utbildningen! C-uppsatsen ska bli mig ett sant nöje.


Och nu till det poetiska: Jag inledde tentaskrivandet med ett A. Sedan dess fick jag aldrig ett A på en tenta igen – förrän nu. Är inte det lite fint att sluta som man började?

fredag, november 12, 2010

Dag 3: Mina föräldrar

Min pappa byggde alltid de bästa och finaste sandslottsgaragen till mina bilar. Min pappa är den som jag ärvt mitt temperament av. Min pappa var den som åkte ut på snigeljakt med mig, som hjälpte mig att föda upp grodyngel i ett akvarium och som byggde burar åt min kanin trots att han var allergisk. Han skrattar ofta åt sina egna skämt, han älskar mat och han skrattar alltid lite för högt.

Min mamma är personifieringen av termet "att bry sig". Hon skickar sms åt mig varje kväll bara för att säga godnatt och att hon älskar mig. Min mamma var den som tog mig på ridlektioner, trots att hon själv var livrädd för hästar. Min mamma var den som lärde mig åka snowboard, genom att springa bredvid mig nerför backen så att jag alltid hade något att hålla i genom svängarna (hur orkade du?). Min mamma lyckas alltid fixa allt, vad det än handlar om!

Mina föräldrar har alltid ställt upp för mig. Jag vet att de alltid kommer att älska mig och vara stolta över mig – vad jag än gör. Jag vet att de skulle göra allt för mig – ge upp allt, bara för att jag skulle ha det bra. Jag vet att jag alltid är välkommen hem, vad som än händer och hur gammal jag än är.

Jag träffar dem inte nog ofta, jag ringer dem alldeles för sällan och förmodligen talar jag inte om nog ofta hur mycket de betyder för mig. Det har jag dåligt samvete för.

Jag tänker ofta på hur lyckligt lottad jag är. På alla de med föräldrar som missbrukar på olika sätt, alla de vars föräldrar inte bryr sig, alla de som inte ens har föräldrar. Jag är lyckligt lottad att ha haft mina föräldrar i 24 år, att de är dem de är och att de alltid har funnits där för mig. Inget kan någonsin återgälda allt som de har gett mig. Och jag älskar dem, varje dag!

Min mamma avskyr när jag lägger upp bilder av henne
på bloggen. Men den här gången får hon stå ut!

Vad är detta?

torsdag, november 11, 2010

Dag 2: Min första kärlek

Mitt första kärleksbrev fick jag av honom. Han hade skrivit det tillsammans med en kompis, på ett randigt papper ur ett block och med röd tuschpenna. Längst ner hade de ritat ett hjärta, rött såklart. "Vi tycker att du är snygg och vi vill pussa dig. Vi älskar dig så mycket." Kompisen fick inte ut så mycket av det hela.

Min första blomma fick jag av honom. En näckros, som han vadade ut i en grumlig, kall tjärn för att hämta - bara för mig, till mig. Den har jag nog för övrigt också kvar, torkad och pressad i någon bok.

Min första puss fick jag också av honom. Jag minns att hans pussar var väldigt blöta, men det tyckte jag om. Det var mysigt.

Vi var åtta år.

onsdag, november 10, 2010

Dag 1: Presentera mig själv

Lina-Marie är mitt namn, kallas för Lina.

Plugga har jag gjort endel. Första gången Grafisk Form i Umeå. Andra gången italienska i Florens, Italien. Tredje gången på Mittuniversitetet i Sundsvall, där jag nu går min sista termin.

Jobba har jag gjort mer och mindre sedan jag var 14 år. Jag har jobbat som receptionist på ett museum, som kyrkogårdsförvaltare, kassörska/post-/tobaks-/tidnings-/fruktansvarig på affär, som fotograf, skribent och senast som redigerare på tidningar.

Resa älskar jag! Det finns inget bättre sätt att leva i nuet på, att uppskatta varenda minut på. Italien ligger mig varmt om hjärtat och är en pärla jag alltid återvänder till. Min första resa ensam gjorde jag till en brevvän i Österrike när jag var 15 år. De mest minnesvärda resor jag gjort har varit tågluff genom Europa, backpacking i Thailand och när jag bodde i Florens och Toscana under en termin. Sydamerika, Island, Sydafrika, Jordanien och Nya Zeeland är några platser jag vill ta mig an innan jag dör.

Träna gör jag ofta och gärna. Jag älskar den sköna känslan av att kroppen får komma igång och den sköna känslan av att vara igång. Det är även en skön bortkoppling, där man slipper tänka på något annat än vad man håller på med för stunden (och bra utlopp för aggressioner om sådana finns). Just nu tränar jag mest skivstång och löpning. Tidigare har jag sysslat med karate (kyokushinkai), tävlat i simning och tränat och uppträtt med dans (jazz, street, modernt, bugg, breaking... you name it). Något jag skulle vilja syssla med igen är ridning.

Film ser jag ofta och om igen. En av mina peppar-filmer är "G.I. Jane" (och jag har ingen bra förklaring till varför). Av någon anledning känns allt lite bättre efter några timmar med den. Mitt favoritcitat kommer från filmen Troja och lyder: "The gods envy us! They envy us, because we are mortal. Because any moment might be our last. Everything is more beautiful, because we are doomed. You will never be lovelier that you are now... We will never be here again..."

Kärlek har jag en av, som jag haft i lite mer än sex års tid. Han betyder allt för mig! Han är den som kan ta mig ner på jorden när jag behöver det, som delar mina tankar och som råder, peppar och får mig att skratta bäst. Vi är ett toppenteam!

Jag är bra på att alltid göra det jag vill och att se till så att jag uppnår det jag vill. Jag följer alltid min inre känsla av vad som är rätt och fel.

Jag är dålig på att ta hand om mig själv och att tala om när jag mår dåligt. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, även om jag tycker så ibland.


Jag får ofta höra att jag blivit olik mig från då jag var barn.
Gamla lärare och dagmammor känner ofta inte igen mig. Sant?

Dagen då det blev vinter

Så mycket har det snöat idag, och snöar fortfarande!

En text om dagen

Jag hakar på mina vänner Johanna, Johanna och Emma med att skriva ett inlägg om dagen, efter den rubrik som följer nedan:

Dag 01 - Presentera mig själv
Dag 02 - Min första kärlek
Dag 03 - Mina föräldrar
Dag 04 - Det här åt jag i dag
Dag 05 - Vad är kärlek?
Dag 06 - Min dag
Dag 07 - Min bästa vän
Dag 08 - Ett ögonblick
Dag 09 - Min tro
Dag 10 - Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 - Mina syskon
Dag 12 - I min handväska
Dag 13 - Den här veckan
Dag 14 - Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 - Mina drömmar
Dag 16 - Min första kyss
Dag 17 - Mitt favoritminne
Dag 18 - Min favoritfödelsedag
Dag 19 - Detta ångrar jag
Dag 20 - Den här månaden
Dag 21 - Ett annat ögonblick
Dag 22 - Det här upprör mig
Dag 23 - Det här får mig att må bättre
Dag 24 - Det här får mig att gråta
Dag 25 - En första
Dag 26 - Mina rädslor
Dag 27 - Min favoritplats
Dag 28 - Det här saknar jag
Dag 29 - Mina ambitioner
Dag 30 - Ett sista ögonblick

En rolig grej helt enkelt! Häng på du med!

(Jag reserverar mig dock för att andra inlägg kan smyga sig in emellan dessa dagar.)

tisdag, november 09, 2010

A:en och F:en kan redan urskiljas

Med att skriva uppsats kommer många och framför allt olika förutsättningar. En av dem beror (tyvärr) väldigt mycket på vilken handledare man får, vilket vi fick återuppleva idag. Tre handledarträffar är det sagt att vi ska få. Några får hela timmar avsatta till sitt möte och möjlighet att hålla ytterligare kontakt däremellan, medan andra bara får 20 minuter avsatta (som dessutom är en del i en gruppträff och inte individuell handledning), ingen möjlighet till kontakt däremellan och kanske heller ingen garanterad tredje träff (!). Tyvärr tillhör jag och min uppsatskompis den senare gruppen. Hade det inte varit för att vår idé redan känns ganska klar och att vi ändå har ganska bra koll på den själva, hade jag gråtit vid det här laget. Tack vare det tror jag ändå att vi kan klara oss ganska bra själva, däremot är det långt ifrån alla som kanske kommer att kunna göra det (och det är inget jag tycker att man ska behöva göra heller). Det är synd att förutsättningarna ska bli så otroligt olika innan man ens har börjat...

Dagens i-landsproblem

Är det bara jag som har erfarenheter av att alla tv-apparater verkar starta på onödigt hög volym när man slår på dem? Det första jag gör när jag startar min tv är att frenetiskt trycka på volym-minusknappen och att hoppas på att det just i på-ögonblicket inte skriks eller något liknande på tv:n (och om så blir fallet hoppas jag för grannens skull att han/hon inte ligger och sover). Jag förstår inte riktigt konstruktionssyftet med det. Höja tv:n kan man ju lätt göra liksom, och det är inget som stör någon. Varför inte låta tv:n starta på en lägre, eller åtminstone normal ljudnivå från början?

måndag, november 08, 2010

Så mycket bättre!

Jag älskar verkligen Tv4:s nya underhållningsprogram! För det första älskar jag verkligen konceptet av att offentliga personer får bjuda på sig själva, öppna sig själva, bara vara vanlig medmänniska ett ögonblick och inte bara vara den offentliga roll som man är vana att se dem i. Om det så är politiker som gästar humorprogram eller om det är artister som berättar om uppväxt eller missbruk. Det är så härligt att se människor bara vara människor. Att det är okej att tala öppet om jobbiga saker. Att det är okej att bjuda på sig själv och att bara vara sig själv. Det är så härligt att se att vi alla trots allt är ganska lika, ovansett om vi råkar blivit kända eller inte.

Och för det andra kan man ju inte annat än att älska konceptet av att se Lasse Berghagen sjunga Petter, Di Leva sjunga September, och att se hur jäkla bra alla gör det! Hur otroligt musikaliskt begåvade de alla är. Att se dessa olika musikgerer och personer mötas, och att igen – inse att de alla trots allt är ganska lika. Det är härligt att våga visa sig annorlunda, att våga visa vem man är. Det är det som i slutändan gör oss så lika. Det blir så mycket bättre då!

söndag, november 07, 2010

Genvägen till nästa väg

Som en liten uppföljning på mitt tidigare inlägg, om "genvägen" som jag fann mitt ute i skogen, kan jag meddela att jag hittat ytterligare en genväg. Men den här gången inom bebyggt område, så den här gången finns i alla fall potential för vägen att leva upp till sitt namn. Genvägen till nästa gata kanske? Eller till grannen?

lördag, november 06, 2010

Startskottet för utbildningens sista moment!

PM:et blev godkänt! Vi behöver inte byta idé, vi behöver inte börja om från början. Faktum är att vi inte ens behöver revidera något inför utförandet av uppsatsen (som vi minst sagt blev tvugna till sist på B-uppsatsen). Allt är klart för att tuta och köra! Nåja... efter helgen i alla fall.

fredag, november 05, 2010

Sanndröm

Natten till idag drömde jag om en fyrmänning till mig och om hennes mamma. Det här är en person som jag inte alls träffar ofta. Det är en person som jag springer på ibland – när jag bodde hemma. Men nu när jag inte bor hemma längre blir det i stort sett aldrig (det skulle inte förvåna mig om vi aldrig ens har setts sedan jag började här i Sundsvall, och om vi har gjort det har det bara varit någon enstaka gång). Så att drömma om henne och hennes mamma var minst sagt otippat. Vad som blev ännu mer otippat var att jag idag, bara några timmar efter min dröm, faktiskt träffar dem båda – här, i Sundsvall! Hur läskigt är inte det?

tisdag, november 02, 2010

Lediga veckan

Helgen som var har varit helt och hållet pluggfri. Med PM:et inlämnat inför C-uppsatsen, tentan skriven och uppgifterna inlämnade är det inte mycket att göra förrän PM:et blivit godkänt. Det sker först på fredag, vilket innebär att jag i princip har en hel vecka utan något större att göra. Att sedan C-uppsatsen ska vara klar på bara fem veckor lägger jag just nu på framtida grubblerier och passar på att njuta av mina någolunda lediga dagar!

Lediga veckan startade i ett snöigt Åsele med älsklingen:

fredag, oktober 29, 2010

Jag vann!

Jag vann! På affären igår. Jag vet inte riktigt hur eller varför, men en hel stripspåse fick jag med mig hem gratis i alla fall. Grattis till mig!

torsdag, oktober 28, 2010

Sista sidan skriven

Igår hade vi vår sista föreläsning! Förmodligen också min sista föreläsning någonsin. Föreläsningar känns numera som något så självklart att jag inte ens reflekterade över faktumet. Lika självklart som att diska eller tvätta – något man gör lite då och då och alltid kommer att fortsätta göra lite då och då. Men nej, igår var milstoplen då jag faktiskt gick på föreläsning för allra sista gången! (Tänk om man kunde säga detsamma om tvätten och disken)


"Ett fint block gör plugget lite roligare" /sagt av mina underbara vänner.
I dessa fyra färgglada A5-block finns allt jag lärt mig under mina fem terminer:

Första och sista anteckningssidan,
nollningsschemat vs. C-uppsatsexaminationsdagarna, fin kombination:

tisdag, oktober 26, 2010

Ovissheten: Studentlivets baksida

Idag sa jag upp min lägenhet. Min lägenhet som jag knappt har bott längre än en månad i. Men det är redan dags. Efter jul planerar jag att få min examen och i Januari flyttar den icke längre studenten ut från sin studentlägenhet. Vart jag tar vägen sedan? Oklart. Att aldrig veta hur något kommer att bli är numera vardagsmat i studentlivet. Att veta att man har ett jobb och en inkomst vore trevligt. Att ha någonstans att bo utan någon tidsbegränsning vore ännu trevligare. Förhoppningsvis kommer jag steget närmare detta redan efter jul, även om jag räknar med en oviss framtid ett tag till framöver.

lördag, oktober 23, 2010

Inatt sover jag på hotell...

...i min egen säng! I riktiga satinlakan – i den där härligt, mjuka känslan som man får då man sover på hotell. Vardagslyx helt enkelt, från mormor! Y

Festlig nattvy

fredag, oktober 22, 2010

Hoppas att den som rättar tycker likandant

Jag har faktiskt pluggat. Jag tycker faktiskt att jag har förstått det mesta. Och jag tycker faktiskt att jag svarade på de frågor som stod på tentan idag. Jag tycker faktiskt att jag förtjänar att klara den här tentan! Synd att vad jag tycker inte spelar någon roll... men jag hoppas i alla fall!

torsdag, oktober 21, 2010

Den delen av plugget som jag inte vill ska ta slut

Som bevisat många gånger förut går tentaplugg som allra bäst när man gör det tillsammans! Idag har vi pluggat ihop till den förhoppningsvis sista tentan någonsin. Som jag har längtat efter den dagen, när sista tentan är skriven! Imorgon kan bli den dagen. Men jag har också insett att idag kanske var sista dagen någonsin som vi kommer att sitta tillsammans såhär: Sista gången vi brainstormar fram världens klokaste och världens knasigaste förklaringar tillsammans. Sista gången vi dricker oss höga på te samtidigt som vi uppfinner helt nya termer som Pupp, Koshifaga och F-kramp. Sista gången som vi skrattar tillsammans åt trosuppfattningar, dubbelmackor, korsbefruktning och slutsatser. Det kommer jag att sakna... riktigt mycket!

onsdag, oktober 20, 2010

När det är för kallt för att vara utan...

...men fortfarande för varmt för att börja använda långkalsonger under byxorna:
Helt perfekt temperaturmässigt! Inte för kallt, inte för varmt. Känns heller inte lika osmidigt som långkalsonger. Som lite kuriosa kan tilläggas att i Italien anses dessutom dessa strumpor som de mer coola, medan "vanliga" strumpor (som vi anser vanliga: som slutar halvvägs upp på vaden) anses som ganska töntiga. Och Italien ligger ju alltid steget före i modet, så det kanske är dags att anamma? Såhär på hösten åtminstone!

måndag, oktober 18, 2010

Helgens höjdpunkt(er)

Förutom att jag fått gå på konsert med Entombed och Volbeat nästan helt gratis, fått festa loss med mina bästa Sundsvallskompisar och fått mysa med världens mest underbara älskling en hel helg har jag även sett älskligen och hans sex hårdrockarkompisar skaka rumpa uppe på podiet inför ett fullproppat Stadshus (både två och tre gånger dessutom). Det är inte alla helger man får uppleva det minsann (än mindre allt på samma helg)! Upplevelserikt veckoslut helt enkelt.

Volbeat i en fullsatt Sporthall

fredag, oktober 15, 2010

Därför ska man alltid skölja frukten!

Man vet aldrig vem som har varit där (och som kan vara kvar). Som tur var satt redan den här i klistret, bokstavligt talat:

torsdag, oktober 14, 2010

Ett mustigt tips

Jag fortsätter att slå ett slag för denna fantastiska dryck. Inte nog med att den är gudomligt god, den är också gudomligt nyttig! För det allra mesta är det bara ren pressad och pastöriserat äpple du dricker – inget mer! Inget onödigt socker, konstiga färgämnen, extra smakämnen eller onaturliga konserveringsmedel. Ändå håller den ungefär ett halvår oöppnad, ca en vecka öppnad och den behöver inte ens stå i kylskåp! Och den passar lika bra till frukosten som till den finare middagen. Ja, min blogg skriker nästan reklam i det här inlägget, men det finns helt enkelt inget dåligt att komma på om denna dryck och jag vill att fler ska upptäcka det!

Den är heller inte svår att få tag på, bara man vet var man ska leta! Äppelmust på tetrapack är ett hett tips och finns ofta i blandjuicehyllan. Jag kan varmt rekommendera äppelmust från Kiviks musteri... "den officiella bröllopsserien" (till vänster i bild) är alltid fantastisk! Dessutom går en del av summan till att motverka utanförskap och att främja god hälsa bland barn och ungdomar i Sverige. Gott på alla sätt och vis!