Jag har nu, med all säkerhet, skrivit min sista tenta på Bildjournalistprogrammet! Troligen också min sista tenta någonsin. Ingen mer korvstoppning av obegripliga begrepp, teorier och resonemang. Ingen mer prestationsångest över att inte ha läst tillräckligt. Ingen mer vånda över att vänta på resultatet. Ingen mer oro över att kanske måsta göra om allt igen.
Jag har aldrig vågat säga det högt tidigare för att inte tvingas ta i trä och senare få äta upp mina ord, men nu kan jag säga det med ett stolt och lättat andetag: att jag faktiskt har klarat mig igenom varenda tenta på utbildningen, utan att behöva skriva om! Det har varit många ångestladdade veckor kring alla dessa tillfällen, många gånger då det också varit riktigt nära att det inte skulle ha gått. Men nu har det verkligen gått, hela vägen!
Det låter kanske överdrivet, men tentorna har varit bland de största utmaningarna för mig under utbildningen. Jag är inte bra på att plugga, det har jag nog nämnt några gånger tidigare. Så att nu ha klarat sig igenom hela den delen... På något vis känner jag mig redan i mål med hela utbildningen! C-uppsatsen ska bli mig ett sant nöje.
Och nu till det poetiska: Jag inledde tentaskrivandet med ett A. Sedan dess fick jag aldrig ett A på en tenta igen – förrän nu. Är inte det lite fint att sluta som man började?
1 kommentar:
Grattis! Ja det är superfint, och du är så himla mycket värd det!
Nu håller vi alla fingrar så att det går bra för er med C-uppsatsen också.
Skicka en kommentar