Dag 11: Mina syskon

Tyvärr har jag inte speciellt mycket att berätta om i dagens rubrik, eftersom jag inte har några syskon. Men jag kan ju istället berätta hur det är att växa upp utan syskon.

Några vanliga antaganden och kommentarer jag fått höra genom livet är:
1) Att jag är bortskämd och alltid fått allt jag pekat på av mina föräldrar.
2) Att jag är lyckligt lottad, som slipper slåss om föräldrarnas uppmärksamhet med andra.
3) Att jag är självupptagen, eftersom jag aldrig behövt ta hänsyn till någon.
4) Jag slipper bråka med syskon som bara är dumma och retas.

De allra flestas reaktioner har varit något liknande avundsjuka. Att det skulle vara så mycket skönare att slippa ha syskon, något av en drömsituation. Vad många däremot inte tänker på är att
1) Jag aldrig har haft någon som stått på min sida när jag tyckt att föräldrarna haft fel, aldrig haft någon att dela jobbiga familjesituationer med.
2) Jag har aldrig haft någon jämnårig kamrat, någon att se upp till eller någon att ta hand om, eller bara någon som alltid har funnits där.
3) Mycket uppmärksamhet innebär en hel del press - att alltid ha ögonen på sig i allt man gör.
4) Jag kommer att bli ensam kvar den dagen mina föräldrar inte längre finns. Jag kommer heller aldrig att få syskonbarn och mina barn kommer aldrig att få kusiner, morbröder eller mostrar.

Att inte ha syskon är väldigt ensamt! Eftersom jag inte vet något om hur det är att ha syskon, så är det inget jag heller har mått dåligt av. Men det är klart att jag har saknat någon att leka med på bilsemestern, någon att prata med när föräldrarna varit dumma eller någon att fråga om hur man gör saker. Jag har fått klara väldigt mycket själv, både på gott och ont.

Jag tycker själv inte att jag är bortskämd och jag hoppas verkligen att jag inte är självupptagen. Att inte ha syskon är som sagt inget jag mått dåligt av och det är heller inget jag direkt kan påverka. Men det är något jag ofta tänker på, speciellt nu när jag blivit lite äldre. När kompisar får syskonbarn, när kompisarna får barn samtidigt som syskonen, när kompisars föräldrar går bort...

Att inte ha syskon kommer alltid att vara lite mera ensamt, helt enkelt!

Vad är detta?