Huvudstad mot kalfjäll

I morgon byter jag miljonstaden mot glesbygden. Det är äntligen dags för påskledighet, som enligt tradition alltid spenderas med svärfamiljen långt borta från tid, stress och måsten.

Jag har tidigare beskrivit vad den här högtiden betyder för mig. Det har egentligen ingenting alls med själva påsken att göra. Vi skulle kunna göra detta tillsammans när som helst på vinterhalvåret egentligen. Men med en familj på två hårt arbetande föräldrar, fem arbetande och pluggande barn med respektive som också pluggar och jobbar, som dessutom är spridda över landet från Västerbotten i norr ner till Skåne i söder och dessutom ut över gränserna ända till Danmark – ja, då kan ni kanske tänka er att det inte är alldeles lätt att samordna något då alla kan och är lediga.

Själva charmen med påsken är med andra ord inte att äta målade påskägg, sill och skinka, utan att vara tillsammans. Det är den tiden på året då vi alla faktiskt är lediga, då vi alla för det mesta faktiskt kan samordna oss. När vi alla kommer till samma ställe, varje år, med målet att bara umgås. Det är en oerhört fin idé, som verkligen behövs.

Så, i morgon åker jag norrut med målet att umgås, ta det lugnt och bara vara.

Träningsdags

Förra veckan tog jag äntligen tummen ur och skaffade mig träningskort. Lyckliga jag tränar nämligen gratis genom mitt jobb på motionshallen som ligger i samma byggnad. Där finns simhall, gym, spinning, ledarledda gympapass... allt man kan önska sig. Det är ju bara korkat att jag inte hämtat ut kortet tidigare!

I helgen invigde jag det med lite simning. Det var jättelänge sedan jag simmade sist, men jag har länge velat och det kändes riktigt skönt nu när jag äntligen kom till skott. I går testade jag även ett "body pump-pass", som är i princip samma sak som min älskade skivstång som jag trivts så bra med i Sundsvall. Det var riktigt bra här med! Lite tuffare möjligen. Med tanke på träningsvärken har jag har känt mig extra tacksam för mitt stillasittande jobb i dag – men då vet man också att man gjort rätt för sig. Måndageftermiddagarna är numera spikade!

Tårteufori

Ingen anledning är tillräckligt liten för att ställa till med tårtkalas på Expressen. Det händer lite nu och då faktiskt, och därför har jag också haft möjligheten att provsmaka en hel del olika sorter. Tack vare det har jag också hittat min själsfrände i tårtvärlden. Jag vet inte dens namn ännu, men det gör det hela lite extra spännande. Men det är en mörk skönhet som smakargudomligt!

Jag tror att det är någon form av chokladmousse-tårta. Översta lagret är misstänkt likt chokladmousse, mellanlagret är ett tunt, tunt lager mörk och hård choklad, och bottenlagret någon annan okänd men chokladmatchande grund. Det låter otroligt mäktigt, men den är faktiskt riktigt lätt och fin. Lite för lätt.

Känner någon igen sig i min beskrivning tar jag gärna emot namnförslag för att identifiera min älskade. Det vore kanske trevligt att ses igen någon gång, annat än på jobbet. Och om ni någon gång av någon anledning skulle få en ingivelse att köpa mig en tårta, då vet ni vad det är som gäller!

Små gula knoppar

40 grader varmt blev det inte... inte ens i närheten faktiskt. Men ett litet vårtecken lyckades ändå leta sig fram under helgen:

Väderomslag

Förra lördagen: 10 grader varmt, strålande sol:

Dagen efter: Minusgrader och snöoväder. Riktiga "lapphandskar" som man skulle ha sagt i mina hemtrakter:

I helgen sägs det ska komma "saharavärme" över Sverige. Jag är inte längre förvånad över vad vädret bringar, men 40 grader skulle ändå kännas en aning mysko i mars månad. 5-10 grader skulle däremot inte sitta helt fel. Jag älskar vintern, men den säsongen börjar lida mot sitt slut - och då får det gärna bli vår så fort som möjligt. (bild nummer ett ser ju också betydligt trevligare ut än nummer två.)

Bästa sämsta dagen

Kontraktet undertecknat och sommarinkomsten säkrad. Ensam igen utan älskling.

Min egna hemmaman

Städat, diskat, handlat, färdiglagad mat på bordet när man kommer hem... skulle jag lätt kunna vänja mig vid. Speciellt då min pojke är lite av en finsmakare, så det är inte dåliga grejer som hamnar på bordet.

I dag: pasta med räkor, vitlök och chili.

recept

Bästa dagen

Efter fem veckors väntan och längtan får jag äntligen träffa min älskling. Samma dag som han anländer blir jag också erbjuden jobb sommaren ut – på just Söndag dessutom. Detta var i torsdags, sedan dess har jag bara njutit!

Fler goda vanor

Första veckorna i Stockholm var det lite dött på den sociala fronten efter jobbet. Mycket nytt att tänka på, nya vanor, nya rutiner, nytt allt... trötta eftermiddagar kort sagt. Men nu när vi alla börjat bli varma i kläderna är det dags att ta igen förlorad tid. Planen: en get-togehter-eftermiddag ungefär en gång i veckan (vilket brukar innebära middag efter jobbet och kanske en och annan förfriskning).

Det är skönt... inte bara att träffa goda vänner och bli mätt, utan också att träffa människor som går igenom samma saker som en själv. Som man kan dela erfarenheter, misstag, funderingar, konstateranden och upplevelser med. Några som vet vad allt handlar om: hur jäkla bra det där verkligen kändes, hur pinsamt den där grejen faktiskt var, hur konstigt det där som hände verkade. Och trots att vi är på helt spridda ställen – tv, tidning, radio... lokalt som regionalt – så är principen densamma. Vi vet hur det är. Vi går igenom samma faser.

Det är kul, trevligt, nyttigt och riktigt bra på alla sätt. Planen är att planen ska fortsätta!

Stockholms husdjur

Låt mig presentera mina sällskapsdjur på promenaden till och från jobbet. Totalt finns det tre, två svarta och en grå som bor i parken där jag går varje dag till jobbet från tunnelbanan. Ungefär då är det frukostdags och dom är alltid ute. Jag blir alltid lika glad när jag ser dom:

Friluftshelg

Välkommen till min "bakgård":

Lillsjöområdet Promenadstråk

Pimpelfiske

Hungriga och frusna änderUlvsunda kvarnstuga
Iris koloniområde

Bra på riktigt

En av anledningarna till varför jag trivs så bra på Expressen Söndag (förrutom att jag får hålla på med det jag tycker om med fantastiska människor) är att jag får så bra respons på det jag gör. Har jag gjort något bra, då får jag höra det. Och har jag gjort något galet, då får jag veta det också – plus att jag får veta hur jag ska tänka istället. Vi har haft mycket fokusering på respons under utbildningen också, men ibland med lite för mycket fokus på resultatet istället för följdåtgärderna... det vill säga att man kanske fått höra att det man gjort inte varit helt bra, men har inte fått något finger på exakt vad eller hur man kan tänka istället.

Här finns folk som kan tala om precis vad det är som som känns fel eller rätt. Exakt vad det är som gör att sidan känns som den gör och vad man kan göra åt det. Här är det inte det minsta svettigt att få respons på ett jobb, det är inspirerande... det känns aldrig som ett bakslag, utan som en knuff framåt. Och samtidigt som jag får så mycket tillbaka känner jag också att jag faktiskt tillför något. Att dessutom få beröm från såväl medarbetare som läsare och reportrar gör ju inte saken sämre. För en gångs skull känner jag mig faktiskt rätt bra – på riktigt.

Min egna timme

Jag har börjat med en ny vana (en bra vana för en gångs skull) – jag promenerar hem varje dag efter jobbet. Det tar ungefär en timme och det är precis vad jag behöver efter en hel dag av stillasittande. Med mp3:n i öronen får jag förutom motionen, den friska luften och underhållningen även tid att tänka, filosofera, planera, drömma – jag får stänga in mig i min egna lilla värld en stund helt enkelt. Det är riktigt skönt, på alla sätt! Och välbehövligt, på alla sätt. En vana jag definitivt ska försöka upprätthålla!

Finbesök

I helgen är lilla mamman på besök hos mig i huvudstaden. Det lär bli lite storstadsshopping, promenader och kanske ett och annat restaurangbesök. Och ett besök i Stockholm är inte ett besök i Stockholm utan att ha provat på stans nationalrätt: sushi (enligt mig. Finns det någon i denna stad som inte äter det?). Det fick också inviga helgen.

Tillslut fick vi kontroll på pinnarna!

Drömmen om Italien

Jag fullkomligt älskar allt jag ser, hör och känner! Dock av helt andra orsaker än själva meningen med programmet. Deltagarna, målet och uppgifterna intresserar mig inte. Däremot allt annat. Jag älskar att höra det flytande språket, se de hetsiga diskussionerna, det utåtriktade kroppsspråket, öppenheten, nyfikenheten. Jag älskar att se vyerna av vinodlingar, olivlundar, cypresser, små trånga kullerstensgator, hus som ligger som ett barns legobygge ovanpå varandra, de gula slätterna och gröna kullarna, folk som sitter utomhus - länge och tidsoberoende, gamla tanter som utan svårigheter bestiger svindlande trappor, katter som solar längs räcken. Jag kan nästan känna lukten av cypress blandat med torrt gräs och jord, den lätta brisen som fläktar men långt ifrån kyler, solen som värmer. Höra syrsorna som spelar i lugnet fram mot kvällen, känna svalkan som sakra omsluter och ana det dämpade ljudet av familjer som skrattar och pratar någonstans.

Jag längtar tillbaka - ofta. Jag visste det redan första ögonblicket jag satte min fot i landet och jag har alltid vetat det alla de gånger jag åkt därifrån. Allt har en speciell plats i mitt hjärta, och jag kommer att komma tillbaka. Tills dess drömmer jag vidare om mitt Italien.

Framsteg

Jag jobbar inte bara som praktikant längre, numera är jag praktikant/vikarie! Tanken var att jag denna veckan skulle fortsätta min introduktion på fler av bilagorna, men på grund av en sjukskrivning på Söndag bestämdes det att jag istället stanna kvar där och alltså fyller upp en riktig tjänst.

Det känns jättebra att redan få ett sådant förtroende. Nu känner jag mig mer svart på vitt som en medarbetare istället för bara "praktikanten". Framför allt är det skönt att känna den responsen från mina medarbetare... att vara "en i gänget" som kan och gör precis lika mycket som någon annan. Jag trivs också så pass bra på Söndag och med alla som jobbar där, så det känns jätteroligt att jag får vara kvar där lite längre.