Jag fullkomligt älskar allt jag ser, hör och känner! Dock av helt andra orsaker än själva meningen med programmet. Deltagarna, målet och uppgifterna intresserar mig inte. Däremot allt annat. Jag älskar att höra det flytande språket, se de hetsiga diskussionerna, det utåtriktade kroppsspråket, öppenheten, nyfikenheten. Jag älskar att se vyerna av vinodlingar, olivlundar, cypresser, små trånga kullerstensgator, hus som ligger som ett barns legobygge ovanpå varandra, de gula slätterna och gröna kullarna, folk som sitter utomhus - länge och tidsoberoende, gamla tanter som utan svårigheter bestiger svindlande trappor, katter som solar längs räcken. Jag kan nästan känna lukten av cypress blandat med torrt gräs och jord, den lätta brisen som fläktar men långt ifrån kyler, solen som värmer. Höra syrsorna som spelar i lugnet fram mot kvällen, känna svalkan som sakra omsluter och ana det dämpade ljudet av familjer som skrattar och pratar någonstans.
Jag längtar tillbaka - ofta. Jag visste det redan första ögonblicket jag satte min fot i landet och jag har alltid vetat det alla de gånger jag åkt därifrån. Allt har en speciell plats i mitt hjärta, och jag kommer att komma tillbaka. Tills dess drömmer jag vidare om mitt Italien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar