onsdag, september 30, 2009

Baksidan av att studera

Ikväll slog mig tanken: När senast läste jag en hel skönlitterär bok? Svaret är att jag inte minns! Åtminstone inte sedan jag började här i Sundsvall. Jag minns att jag började på "Ödets lek" av Judith Michael den allra första veckan. Jag vet också att den än idag ligger kvar på nattduksbordet med bokmärket instoppat mellan kaptiel två och tre. Jag inser att i min bokhylla står totalt 47 skönlitterära böcker, och jag har bara läst 11 av dem! Resten är (överaskande nog?) kurslitteratur, där jag dock nästan har läst varenda bok.

Förut var jag en riktig bokslukare. Att läsa några kapitel innan jag somnade var en lika självklar rutin som att borsta tänderna. Nu orkar jag helt enkelt inte. Att läsa har blivit något som jag förknippar med något jobbigt. Jag ser det inte längre som något avslappnande att läsa.

Studier innebär mycket läsning och (oftast) ingen av den är något man själv väljer. Fritiden tryter också som bekant, så jag kan till viss del förstå mig själv varför jag känner mig mättad på läsning. Men jag tycker att det är synd! För innerst inne vill jag ju läsa. Någon gång då och då köper jag ju faktiskt en bok som jag längtar efter att få läsa, trots att jag inte gör det.
Jag hoppas att min boklust kommer tillbaka en dag, så att jag kan börja med min olästa hög, köpa nya, låna från biblioteket, önska mig en bok i födelsedagspresent? Jag saknar avslappningen med en god bok.

Någon dag...

tisdag, september 29, 2009

Enda gången tentaplugg är roligt...

...är när man gör det tillsammans! Med andra ord när man mestadels skrattar, dricker sig hög på te, äter kladdkaka med glass, drar dåliga skämt och hälften av tiden gör det man inte ska göra... men, faktiskt också lär sig väldigt mycket! Mer än om man skulle suttit hemma och pluggat själv. Dessa kvällar räddar verkligen mina tentor!

måndag, september 28, 2009

Väcka den björn som sover

Det blev en sen kväll igår och en alltför tidig morgon idag. Efter en helg hos älsklingen satte jag mig på bussen klockan sju imorse och med nattens knappa fyra timmars sömn kändes det där bussätet väldigt bekvämt! Jag somnade ganska fort och sov riktigt gott, fram tills jag plötsligt (mitt i min djupaste sömn) känner en iskall hand på min axel och en gammal röst som säger: "Får jag väcka dig?". Jag gör ett ryckigt "panikvaknande" i sätet, stirrar några sekunder på mannen medan jag i mitt nyvakna tillstånd försöker fatta vad som händer, vad han vill och pressar sedan ur mig ett förvirrat: "jaha ...?" Men tydligen var det inte mer än så. Den gamle mannen tänkte helt enkelt bara sätta sig i sätet bredvid, vilken han gott och väl kunde ha gjort utan att behöva väcka mig. Varför fick jag inte bara sova?

torsdag, september 24, 2009

Vänner är viktiga

Förra terminen avslutades med en kurs där vi jobbade indelade i grupper och den här terminen började likadant. Det i kombination med tusen andra saker som ska hinnas med har gjort att vi i gänget inte hunnit ses så ofta som vi kanske velat. Därför blir det extra roligt när vi väl gör det. Som ikväll, när vi firade gängets sista 20-årsdag. Men det ska det bli ändring på, åtminstone enligt alla planer som smeds ikväll: Star wars-, Sagan om ringen-, Disney-, Sunes sommar/Sunes jul- samt Gudfadernmaraton, halloweenfest, drinkfest, singstarfest, pubrunda, karaoke på Daltons, åka brädahelg, Rappa kaljakväll, med mera. Dags att sätta igång?

Grattis!

onsdag, september 23, 2009

Leka med elden?

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men jag har just tagit på mig att göra en hel bilaga till Sundsvalls Nyheter. "Larmet går" heter den, kommer ut varje år i samarbete med Ånge och Sundsvalls räddningstjänst och handlar i princip om vad de håller på med, tips och information till allmänheten om brandsäkerhet samt lite reportage och annat roligt från räddningstjänsten. 16 flamsäkra sidor ska jag fylla, helt själv, text och bild. Vad jag fått höra fick den som gjorde bilagan förra året bl.a. klä på sig full rökdykarmundering och vara med på en av räddningstjänstens rökövningar... alltså gå in i ett brinnande hus... huh! Men det kommer säkert att gå bra... eller?!

måndag, september 21, 2009

Rätten till rättigheter

Mycket kommer fram när man gräver... Mycket konstigt, hemskt, upprörande och intressant. Men den mest intressanta insikten hittills har varit hur lite folk faktiskt vet om sina skyldigheter... folk som sitter på väldigt mycket makt. Det är skrämmande! Och jag pratar inte om vanliga (och för det mesta oberättigade) bortförklaringar som att "det är inte mitt område" eller "då måste du prata med honom/henne", utan jag pratar om faktiska lagbrott.

T.ex:
1) En journalistisk källa har rätt att vara anonym om den så önskar. Journalisten får och måste inte avslöja sådan information och myndighetsmän (som t.ex. politiker) får inte heller på något sätt efterfråga källan.
2) I Sverige har vi mötesoffentlighet, vilket innebär att vem som helst har rätt att vara med på myndighets- och kommunala möten närhelst den vill (om det inte finns särskilda skäl).
3) Frågar man efter uppgifter hos en myndighet eller kommun har man full rätt att vara anonym och man måste inte uppge varför eller till vad man ska använda informationen.

Vi har:
1) Blivit ombedda att avslöja våra källor samt vårt ärende för en politiker
2) Blivit utskällda för att vi tillträtt ett kommunalt föräldramöte utan att fråga om lov (vilket vi faktiskt också hade gjort, trots att vi inte var skyldiga till det).
3) Tvingats uppge både namn, ärende och ändamål för tjänstemän på kommunen för att kunna få kontakt med kommunens skolor (notera att det dessutom inte var vi personligen som skulle få prata med folk från skolorna, utan kontakten skulle ske genom någon på kommunens kundtjänst. Vi fick heller aldrig prata med någon av kommunens skolor, eftersom de kommunanställda ansåg att de "var för många för att de skulle ha tid med det". Vem sa att diktatur inte finns i Sverige?).

Att det händer mig eller andra journalister är en sak. Journalisten vet för det mesta vilka skyldigheter och rättigheter de själva och andra har. Men vad händer med de som inte kan lagtexter ut och in? Som inte har en susning om när hon/han faktiskt blir uttnytjade eller rentav utsätts för lagbrott? Hur mycket finns det egentligen där ute som mörkas ned bara p.g.a utnyttjande av okunskap och okunskap inom sitt eget område? Som sagt – det är en skrämmande tanke!

söndag, september 20, 2009

Pånyttfrälst

Ända sedan jag började på Friskis för ganska precis ett år sedan har jag varit sugen på att testa aerobic-passet. Anledningen till varför jag aldrig gjort det har varit att det enda passet aerobic som funnits konkurrerat med också det enda skivstång/kondition-passet, som varit mitt absoluta favoritpass på friskis. I år ligger aerobicpasset kvar på söndagar som tidigare, men, skivstång/kondition har flyttats till måndagar. Ypperlig chans för mig alltså att gå på aerobic och ikväll blev det av... och jag älskade det! Rytmen, spegelsalen, korreografin, dansa i grupp, kunna bara släppa loss se och känna hur allt bara fungerar... Som gammal dansare är det något jag saknat sedan jag flyttade hit, men idag fick jag äntligen utlopp för gamla undanträngda begär. Nu har jag mersmak! Det blir definitivt mer aerobic!

torsdag, september 17, 2009

Han fattas mig

Nu börjar det kännas att man är tillbaka i gamla rutiner, på både gott och ont. Jag älskar verkligen mitt liv i Sundsvall! Jag älskar min lägenhet, alla underbara vänner som finns här och allt roligt vi hittar på ihop, den mysiga stan, universitetet... allt är helt perfekt, om det inte vore för den där "lilla" detaljen: Att han inte är här. Att jag inte är där han är. Konstigt hur något som låter så litet i jämförelse kan helt och hållet ta över allt det andra?

Jag vet inte hur jag ska kunna förklara hur det känns att aldrig veta. Att ständigt ha den där medvetenheten i bakhuvudet att snart är han borta igen och att aldrig veta om det blir "bara" en vecka eller kanske tre eller fyra till nästa gång vi ses. Eller att veta att det bara är en vecka kvar, men som lika gärna kan bli en vecka till - så lätt.
Att ständigt gå och ha nedräkning... inte bara tills nästa gång man får ses, utan även under tiden när man väl ses... Då är det nedräkning till dagen då man vet att allt kommer att vara över och till då man vet att allt bara börjar om igen. Att konstant antingen längta eller bäva, att aldrig riktigt helt kunna känna att allt är som det ska.

Det är en känsla som aldrig försvinner, som om man alltid har glömt något. Visst, man gör det man ska, gör roliga saker, har trevligt, skrattar och har kul! Men det finns alltid där i bakgrunden, ett slags hål som ständigt gapar tomt. Att aldrig känna sig riktigt hel.

Jag vet inte själv hur jag klarar av det. Egentligen gör jag inte det. Men jag antar att jag någonstans bara gör det, för att jag inte har något annat val. Det finns helt enkelt inget annat val.

Just nu har jag nedräkning tills han kommer. Jag vet att han kommer hit idag och att vi kommer att ses några dagar. Det är den positiva delen av spiralen. Det är de stunderna man lever på, tills nästa gång. (Plus att man biter ihop, lurar sig själv på nytt att det blir inte så långt till nästa gång och försöker att inte känna så mycket alls om det hela - det gör det för ont att göra). Idag är en bra dag!

onsdag, september 16, 2009

Janne Josefsson-update

Vi har fått jättebra bilder, jättebra citat och fått tag på rätt personer. Men vi har också fått inga citat alls, inte fått fota, fått jaga rätt personer, inte fått tag på rätt personer samt blivit utskällda av en rektor, blivit förorättade av en politiker och blivit nekade våra rättigheter. Janne Josefsson har det inte alltid lätt...

Utöver det har vi återupplevt 15 år gamla skolminnen (skolbänkar, äppel päppel-böckerna, bänk- och bokpapper...), haft svenska och engelska igen, träffat en massa roliga barn, lekt hund, sett fotbollsplanen där det sägs växa maskar, sett kojor, gungat gunga samt även haft mysiga filmkvällar, fikat, druckit te, sightseeingat i både Gräsmyr och Umeå, lagat mat tillsammans och shoppat loss på skor ... Janne Josefsson har det åtminstone väldigt mysigt emellanåt!

Första Frasses-besöket:

söndag, september 13, 2009

Kan plugg vara mysigt?

"Grävande journalistik" heter en av de böcker som ska pluggas in till första terminens tenta... och den titeln säger ungefär allt om vad kursen handlar om. Utöver tentan och ett par andra relaterade uppgiter ska vi (såklart) också själva leka Janne Josefsson och avslöja/kartlägga ett riktigt gräv. Det låter väldigt ambitiöst och väldigt prestationsångest, men jag och min grupp har tänkt oss att även lägga in lite mys i det hela. Ikväll åker vi nämligen till tredje hälftens hemby i några dagar... främst för att göra vårt gräv men också för att ha det lite trevligt ihop. Ibland får man både nytta och nöje.

fredag, september 11, 2009

Från nolla till tvåa

Förra året var jag själv nolla den här kvällen. Det var jag som satt där och hade avslut på nollningsperioden in till bildjournalistprogrammet. Det var jag som då lärde mig innebörden av Lambo-visan, såg hur 2:orna och 3:orna drygade sig med varandra, stod på bordet med både nacksta, norrland och övriga nollor. Det var den här kvällen för ett år sedan som jag och mina klasskamrater officiellt blev ettor.

Nu är jag 2:a. I år var det vi som lärde ut lambo-visan, drygade oss med 3:orna och fick nollorna att stå på bordet. Det var inte alls länge sedan, även om det känns som det - fast ändå inte. Så otroligt mycket som har hänt, gjorts och upplevts sedan dess. Jag hoppas och tror att årets ettor får ett lika bra år som jag fick!

My blondies:

onsdag, september 09, 2009

Paranoida tankegångar

Det var 25 grader, soligt och väldigt kvavt imorse när jag cyklade från lägenheten. När jag kommit en bit märkte jag också att himlen bakom var alldeles svart och det började också blåsa upp. Det är säkert åska på gång tänker jag med tanke på den också så plötsligt höga temperaturen och den kvava luften. Genom ren association tänker jag därefter på den gången då det åskade riktigt mycket i Nacksta och när blixten slog ned i mitt lägenhetshus. Jag förstår fortfarande inte hur min dator, som stod på, klarade sig den gången. Tänk om blixten skulle slå ut min dator. Hur skulle jag klara mig? Jag tänker på allt som skulle slås ut ur min vardag om jag inte hade någon dator. På hur jag skulle behöva sitta dagarna i ända på skolan istället för hemma med skoluppgifter och på att jag inte längre skulle kunna snabbt slå upp telefonnummer, blogga, kolla vad som är på tv under kvällen, lyssna på musik, slå upp ett snabbt recept på pannkakssmet, prata med kompisar över msn, kolla schemat när jag börjar dagen efter, kolla FC om några föreläsningar blivit inställda, se på aftonbladets hemsida att världen kommer att gå under imorgon? Nej... det skulle verkligen inte fungera i mitt liv just nu att bli utan dator! Och hur i hela fridens skulle jag ha råd med en ny?

Drog jag verkligen ut kontakten till datorn innan jag lämnade lägenheten?

...Det slutade med att jag (faktiskt) cyklade hela nackstabacken upp igen, bara för att dra ut kontakten till datorn. Dessutom blev jag lite sen till skolan. Såklart blev det aldrig något åskväder heller och hela proceduren hade varit helt i onödan. Men jag är mest bara glad över att jag fortfarande har en fungerande dator, faktiskt.

tisdag, september 08, 2009

Ny (dålig?) vana

Sedan skolan började om har en ny vana smugit sig på: Att tupplura. Jag har aldrig varit den som varken behövt eller velat tupplura, mest för att det bara brukar göra mig ännu mera trött, slö och grinig. Min kropp är bara inte gjort för att sova korta stunder! Men de senaste dagarna har jag inte haft något val, jag har helt enkelt däckat när jag kommit hem. Jag vet inte om det beror på alla nya rutiner, att jag varit sjuk eller kanske både och... Jag vet bara att jag är otroligt trött när jag kommer hem och dessvärre reagerar min kropp fortfarande likadant som alltid på att sova korta stunder. Jag har hört någonstans att en tupplur ska vara hälsosamt, men jag vet inte om dåligt humör, slöhet och ännu värre trötthet är speciellt hälsosamt? Jag kanske vänjer mig vid min nya vana, eller lyckas överge den helt. Jag håller er uppdaterade!

söndag, september 06, 2009

Och grönt blev det

lördag, september 05, 2009

Lina goes fashion på nytt

Egentligen var det tänkt att det skulle bli lite grönare och mer grannt i lägenhetsfönstrerna... vilket det blev - också. Utöver det lyckades jag också komma hem med fyra kassar kläder också. Två par nya byxor, en jacka, ett linne och nya sportkläder inför Friskissäsongen. Så kan det gå, en trevlig dag på Birsta.

torsdag, september 03, 2009

En helt vanlig konversation?

– Har din mobil slutat hänga sig?
– Nja... Jag tror det är laddaren det är fel på. Den här "piggen" som man stoppar in är alldeles böjd och glappar.
– ... Ja, tänkt dig själv att få något spetsigt och krokigt uppstoppad i dig. Det kan ju inte vara så kul.
– Näe... då skulle jag nog också gå och hänga mig.

tisdag, september 01, 2009

Precis som jag lämnade det

Tillbaka i Sundsvall i lägenheten som stått tom nu i tre månader. Jag hade nästan räknat med att något skulle vara galet, men hittills har allting fungerat perfekt! Inga stopp i avloppen, inga översvämningar, inga vattenskador, inga inbrott, inga konstiga djur eller ohyra i skåp eller lådor, inga bisamråttor i toaletten, inga krossade fönster, inget ruttet som legat kvar. Frysen fungerar, kylen fungerar, avloppen fungerar, micron fungerar, elementen fungerar, fläkten fungerar (nja, men i alla fall lika mycket som när jag åkte)... det var inte ens dammigt någonstans. Min ena persienn hade dock strejkat, men efter lite trix och övertalning har den nu gått med på att börja fungera igen.

Det känns skönt! Några större projekt hade känts lite väl övermäktigt just nu.
(ta i trä, annars går väl frysen sönder imorgon)