Minisemester

Om några timmar vandrar vi i ett sensommar-Visby. Ikväll äter vi antagligen något mumsigt hemlagat med vår vän arkeologen. Imorgon tar vi förmodligen en härlig och skön sovmorgon. På kvällen sitter vi kanske på en uteservering eller i en bar och tar en öl. Om två dagar går vi kanske på marknader, tittar på medeltida riddare, går spökvandring, ser utebio i en rutin eller något annat dylikt av Visbydagens aktiviteter. Och precis just nu sitter vi (enligt planerna i alla fall) här:


...i aktersalongen ombord på färjan som ska ta oss dit. Vi äter förmodligen lunch, sträcker ut benen och tittar på filmen som visas. Resten av våra fem lediga dagar tillsammans får nog spontanitetet avgöra!

Hårmatematik

Såhär långt hår har Lina nu (se bilden). Frisören klippte dryga två decimeter. Hur långt hår hade Lina från början?

Tid för mys

Löven blir gula, kvällarna mörka, dagarna kalla. Visst är det lite snopet att sommaren är över. Ett par veckor för mycket går jag utan vantar och halsduk i ren förnekelse. Men när insikten väl kommer, då känns det helt okej. Jag gillar ändå hösten! Jag gillar att allt sprakar i färg. Jag gillar lövens prassel på marken. Jag gillar den friska, kyligare luften. Jag gillar att bära mysiga halsdukar och stickade strumpor, att tända levande ljus i kvällsmörkret och att kura ihop mig i en filt med en kopp te. Det är ändå inte så dumt... inte alls dumt faktiskt!

riktigt höstiga höstlöv:

Morgonsol har guld i mun

Jag tycker om att sova... jag är ingen morgonpigg människa. Men ibland önskar jag verkligen att jag vore det! Titta bara på det här:


Nån gång ska jag bli morgonpigg... åtminstone en gång i månaden. Kanske en gång i veckan om jag har flyt. Ibland är det nästan värt det!

Loppisfynd

Tänkte visa två små söta fynd jag gjorde på loppis härom veckan. Jag brukar sällan tänka på att blomkrukor ska matcha varandra, men den här gången var det nästan oundvikligt när jag stötte på de här två. Söta va?!

Lite väl mycket tid framför datorn?

Sedan i måndags har jag suttit framför datorn med böcker, papper, google, word och mitt förvirrade sinne. Sedan i onsdags har jag suttit oavbrutet framför datorn med böcker, papper, google, word och mitt förvirrade sinne, med paus endast för att sova och äta. Igårkväll gick det så långt att jag var tvungen att ta på mig mina stödstrumpor (sådana som äldre människor brukar använda när de sitter stilla för länge på ett flygplan), eftersom det faktum att jag suttit stilla i en stol i nästan en veckas tid gjort att jag fått värk i benen. Idag lämnar jag äntligen in skiten –förhoppningsvis min sista hemtenta någonsin. Jag hoppas på det bästa!

Min tillfälliga karriär som översättare

Tentan är igång. Jag sitter inte bara och översätter teorier, faktorer och resonemang från litteratur som bara är författad på engelska. Jag sitter dessutom och försöker översätta tentafrågornas betydelse till formuleringar som jag kan förstå (tentafrågorna är alltså utformade på svenska, tro't eller ej). Vad är det med forskare och svenska språket? Innan veckan är slut hoppas jag i alla fall på att ha kommit fram till något vettigt.

Gör om, gör rätt

Värsta tänkbara scenariot inträffade: inget av blocken fick majoritet och SD blev vågmästare... Ingen vet hur politiken kommer att se ut de närmaste fyra åren. Vi har alla redan läst, hört och sett alla åsikter om SD och riksdagen, jag tänker inte fortsätta tjata vidare om det. Vad man däremot tycks ha glömt är att nästan var femte röstberättigad i vårt land fortfarande inte röstade. Var femte! Vi snackar alltså om miljonsiffror. Se bara vad så lite som 300 000 röster räckte till för SD. Tänk vilken skillnad det hade kunnat göra!

Som sagt, allt som finns att säga om SD och riksdagssituationen har redan blivit sagt. Jag tänker inte gå in på det jag också. Men kanske kan något gott ändå komma ur det här. Kanske kan Sverige äntligen inse vikten av att rösta. Kanske kan vi dra lärdom av de här åren för att se vad som kan hända när man inte orkar masa sig iväg till vallokalen, inte orkar förstå, inte orkar sätta sig in i hur din och min framtid styrs. Att rösta är inte bara en rättighet, det är en skyldighet! Det är en skyldighet mot ditt land och dina medmänniskor. Kom ihåg det och lär av det. Gör annorlunda nästa gång!

Valvaka 2010

Flaskor för fina tillfällen

Nej, det är inte fredagsvin och inte heller whisky (usch nej) eller någon annan alkoholhaltig flaska för den delen heller. Det är äppelmust! Jag har gått och blivit frälst (närmare bestämt under dagarna i Ystad). Det är så otroligt gott! Jag älskar äppelmust! Jag köpte med mig två flaskor från Kiviks musteri under semestern, därefter har jag lyckats samla på mig ytterligare två: en från Tallåsens bryggeri och Aspab frukodlingar.

Dags att skaffa mustkällare snart?

Somliga har rondellhundar...

...Hemma har vi Hälge på älgpass... i alla fall nu under jaktsäsongen. Under vintern har vi istället snögubben Isidor, under jul en tomte, under påsk en påskkärring på kvast, under våren en gigantisk kruka med blommor och under midsommar en midsommarstång. Lite roligare än en hund, om jag får säga det själv.

Då känns det lite bättre att komma hem

Mitt badrumsskåp som tidigare helt saknat hyllor är äntligen utbytt. Jag slipper ha alla saker synliga och över hela badrummet. Bara någon timme senare ringer någon som ska komma och byta ut min gamla spis mot en sprillans ny. Det tog ett tag, men äntligen är det ordnat!

En tur i svampskogen

Det finns två sorter som siktet är inne på när det gäller fjällsvamp: kantareller och taggsvamp. Taggsvamp är ett relativt säkert kort: vi vet var de växer, där de växer växer det många och de är lätta att hitta... man vet var man har dem, kort sagt. Fjällkantarell är mer av ett wildcard: man vet var man brukar hitta dem men det finns ingen garanti att de behagar dyka upp på samma ställe igen, de behagar även växa bara på speciella höjder och i speciella förhållanden (vilket oftast inte heller är de mest lättillgängliga platserna), beroende på väder kan de finnas i stora mängder alternativt inte alls, och de är svårare att hitta. Med andra ord: man vet aldrig var man har dem. Ändå är det så mycket roligare att leta kantareller än taggsvamp. Det är mera sport! Man letar, letar och letar... hittar ingenting och överväger att ge upp, men letar ändå lite till... hinner bli riktigt sur, otålig, överväger att ge upp igen... men så plötsligt hittar man en. Och hittar man en, så hittar man alltid fler. Och allt blir så himla värt det! Det känns om att hitta en riktig skatt.

Tyvärr hade vi inte tiden att leta, leta och leta just den här helgen, så vi valde det säkra kortet. Lite mindre sport, men mycket svamp. Och minst lika god sådan!

Stora och vita, svåra att missa:

rensa nu=rensa mindre sen:

snyggaste utstyrseln:

(mission: försöka se ut så lång ifrån en älg som möjligt,

med tanke på pågående älgjakten)

Genvägen till... vad?

Den här helgen befinner jag mig förmodligen någonstans ute i fjällvärldens djupa skogar i jakt på kantareller. Det finns inga genvägar, annat än att söka tills man finner. Men uppenbarligen finns det åtminstone en genväg i skogen... frågan är bara till vad? Låt mig påpeka igen att vi alltså befinner oss mitt ute i skogen:

Stressande ledighet

När jag är ledig mer än två dagar i rad känner jag mig tvungen att åka någonstans, göra något. Jag antar att det är en kombination av att jag dels inte ofta är ledig så länge, och dels av att jag har så många ställen jag känner att jag vill och borde åka till när jag väl har tid. Jag har älsklingen i en stad, föräldrarna i en annan, och för att inte tala om var alla släktingar och kompisar numera bor som jag heller aldrig hinner träffa. Och sedan alla de där ställena som jag vill åka till bara för att jag vill... stugan, Forsmark, utomlands? Att åka till bara ett ställe räcker liksom aldrig. Och eftersom jag inte kan vara på två, tre eller fler ställen samtidigt blir det alltid för lång tid emellan och något som måste prioriteras bort, alternativt klämmas in fast det egentligen inte får plats. Det blir sällan helt bra.


Så ledighet blir för mig lätt ett litet, men ändå påtagande stressmoment: hur ska man nyttja sin ledighet till max? Det låter ju inte speciellt ledigt... alls! Men i helgen hade jag ändå tänkt att försöka, genom att slå en kombo på både Forsmark och älsklingen. Det blir sällan fel!

Nånting är fel

Kurslitteraruren är förvisso helt på engelska, vilket kan vara detsamma som grekiska när det gäller akademiska områden. Men:

* Vi har bara föreläsningar två-tre gånger i veckan (två timmar år gången)
* Vi har hemtenta i kursen...
* ...som vi ska få hålla på med i en hel vecka.
* Hemtenta innebär dessutom att man inte behöver lära sig alla böckerna utantill, eftersom de ska finnas till hands under tentaskrivningen.

Jag blir lite smått stressad av att ha det så "lugnt". Jag är van vid dagliga föreläsningar, heldagar. Salstentor som ska skrivas på tre timmar. Högar med böcker som ska kunnas utantill och som måste läsas på kvällar och helger eftersom annan tid inte finns. Visserligen är jag också van att brottas med allt fackspråk redan på svenska, och det lär inte bli lättare på engelska, men ändå... Det låter för enkelt. Jag blir nervös. Vad är haken?

Nytt utseende

Jo, ni har fortfarande kommit till samma blogg, men som ni ser har jag stökat om lite i layouten. Fräschat till med lite nya bilder och med ny design för nya tider. Väl bekommet, hoppas ni gillar det!

Laddar om

Senaste veckan har jag återintroducerat mig på Friskis i Sundsvall. Hittills känns allt väldigt bra. Mitt gamla skivstångspass med min favoritledare har dragit igång igen och går nu två gånger i veckan istället för bara en. Det finns även aerobic och afrodans två gånger i veckan, som tidigare bara fanns ett respektve noll pass av. Så jag är positivt överraskad. Denna termin bestämde jag mig dessutom för att utöka svängarna med ett gymkort också – löpbandet kändes också riktigt bra. Träningen kan fortsätta ett tag till med andra ord!

Status från Sundsvall

Jag är tillbaka i Sundsvall! Sedan en vecka tillbaka (dåligt uppdaterat, ja). Sista terminen (i alla fall om jag får bestämma) är kvar med C-teori, C-metod och C-uppsats
– en full skopa akademi med andra ord och känns så långt ifrån det jag sysslat med se senaste sju månaderna man kan komma. Men det känns ändå okej! Jag känner mig mer motiverad till plugg nu än jag varit på länge. Det har varit ett skönt avbrott att få jobba lite, få ladda batterierna, för att göra finalen på bildjournalistprogrammet.

Jag bor ungefär som sist, samma område och i samma hus. Dock två trappuppgångar bort, en våning högre upp och med beige färg i allrummet i stället för blå. Med undantag från badrummet och köket är jag väldigt nöjd. Jag har funnit bevis på att skåpluckorna inte är bytta på minst 13 år (se nedan), av att dömma på trä/plastväggarna à la 70-tal skulle jag tippa på ännu längre. Så det blev en rejäl nitlott jämfört med förra lägenheten (som var kaklad). Men, jag har ett badkar igen, en stor frys och separat garderob/skrubb som jag saknat i sju månader. Jag har också saknat min mjuka soffa, min breda säng, min pastaslev, mina ungsformar, min mysiga fönsterlampas sken och mina blommor. På insidan är allt som jag vill att det ska vara, även om inte ytan är det. Lina is back in the hood!

Mina köksluckor har varit med om många år,

förhoppningsvis utan råttor i alla fall: