En tur i svampskogen

Det finns två sorter som siktet är inne på när det gäller fjällsvamp: kantareller och taggsvamp. Taggsvamp är ett relativt säkert kort: vi vet var de växer, där de växer växer det många och de är lätta att hitta... man vet var man har dem, kort sagt. Fjällkantarell är mer av ett wildcard: man vet var man brukar hitta dem men det finns ingen garanti att de behagar dyka upp på samma ställe igen, de behagar även växa bara på speciella höjder och i speciella förhållanden (vilket oftast inte heller är de mest lättillgängliga platserna), beroende på väder kan de finnas i stora mängder alternativt inte alls, och de är svårare att hitta. Med andra ord: man vet aldrig var man har dem. Ändå är det så mycket roligare att leta kantareller än taggsvamp. Det är mera sport! Man letar, letar och letar... hittar ingenting och överväger att ge upp, men letar ändå lite till... hinner bli riktigt sur, otålig, överväger att ge upp igen... men så plötsligt hittar man en. Och hittar man en, så hittar man alltid fler. Och allt blir så himla värt det! Det känns om att hitta en riktig skatt.

Tyvärr hade vi inte tiden att leta, leta och leta just den här helgen, så vi valde det säkra kortet. Lite mindre sport, men mycket svamp. Och minst lika god sådan!

Stora och vita, svåra att missa:

rensa nu=rensa mindre sen:

snyggaste utstyrseln:

(mission: försöka se ut så lång ifrån en älg som möjligt,

med tanke på pågående älgjakten)