– en full skopa akademi med andra ord och känns så långt ifrån det jag sysslat med se senaste sju månaderna man kan komma. Men det känns ändå okej! Jag känner mig mer motiverad till plugg nu än jag varit på länge. Det har varit ett skönt avbrott att få jobba lite, få ladda batterierna, för att göra finalen på bildjournalistprogrammet.
Jag bor ungefär som sist, samma område och i samma hus. Dock två trappuppgångar bort, en våning högre upp och med beige färg i allrummet i stället för blå. Med undantag från badrummet och köket är jag väldigt nöjd. Jag har funnit bevis på att skåpluckorna inte är bytta på minst 13 år (se nedan), av att dömma på trä/plastväggarna à la 70-tal skulle jag tippa på ännu längre. Så det blev en rejäl nitlott jämfört med förra lägenheten (som var kaklad). Men, jag har ett badkar igen, en stor frys och separat garderob/skrubb som jag saknat i sju månader. Jag har också saknat min mjuka soffa, min breda säng, min pastaslev, mina ungsformar, min mysiga fönsterlampas sken och mina blommor. På insidan är allt som jag vill att det ska vara, även om inte ytan är det. Lina is back in the hood!
Mina köksluckor har varit med om många år,
förhoppningsvis utan råttor i alla fall:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar