Runt omkring syns bara palmträd, stora blad, tjocka stammar, torra och smala stigar. Luften är fuktig och varm. Solen steker. Jag gungar långt åt vänster, långt åt höger – långsamt och rytmiskt... åt vänster, åt höger. Jag sitter högt ovanför marken, tre meter minst. Jag känner kraften från djuret mellan mina ben, hur nacken spänner, hur musklerna arbetar – muskler som är tjugo gånger större än mina. Mina egna coremuskler jobbar för att hålla balansen – följer med åt vänster, och åt höger. Jag känner kroppsvärmen, hud mot hud – en hud som är torr och grov, men smidig. Öronen är också varma och fladdrar längs mina ben som en flagga i vindpustar. Jag känner när kroppen fylls på med luft, jag åker lite frammåt då. Jag hör när den går ur, som när någon andas lite för tungt. Det känns som att sitta på ett enormt kraftverk.
Det pirrar i magen. Hjärtat dunkar. Ändå är jag helt lugn i hela kroppen! Känner en full tillit, trots att jag sitter på ett av världens största djur utan någon som helst egen kontroll. Jag rider barbacka på en elefant mitt ute i djungeln, och det är bara så himla mäktigt!
2 kommentarer:
Wow! Det var ett ögonblick som hette duga! Så himla häftigt!
Emma: Det var det! Han hette Pepsi och var min första elefantkärlek! :)
Skicka en kommentar