Jag är livrädd för getingar! Kommer det en geting mot mig kan jag få panik, på riktigt. Egentligen vet jag inte varför. Jag har aldrig blivit stucken av en geting, så jag har ingen aning om hur det känns. Jag har egentligen ingen aning om vad det är jag är rädd för. Och kanske är det så – att man räds saker som man inte känner till. Saker som man inte vet om man kommer att klara av.
Jag är också rädd för att bli sviken, för jag vet hur jävligt det känns. Jag är rädd för att förlora de jag älskar mest, för jag vet hur ont det gör. Jag är rädd för att bli ensam, för jag vet hur tomt det blir. Kanske är det också så – att man räds att återuppleva saker som tidigare fått en att må dåligt.
Men mest är jag rädd för att låta mina rädslor styra mitt liv. Att jag inte ska våga dela, av rädsla att bli sviken. Att jag inte ska våga älska, av rädsla för att förlora. Att jag inte ska våga umgås, av rädsla att bli ensam. Att istället leva i mina rädslor, fastän jag tror att jag undviker dem. Jag blir ledsen när jag ser människor som lever så. Någon som drömt hela livet om att resa jorden runt, men som aldrig åkt på grund av rädsla för att flyga. Någon som sitter fast i ett jobb den inte gillar, av rädsla för att bli av med lönen och tryggheten. Någon som inte vågar förverkliga sin dröm, av rädsla för... ja, egentligen ingenting.
Jag vill aldrig låta något hindra mig från att göra något jag vill. Jag kommer aldrig att älska getingar, men jag tänker aldrig låta dem stå i vägen.
Vad är detta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar