Jag står med min resväska på vad som verkar som världens längsta rullband, någonstans långt under jorden. Det är så långt att jag inte ens ser vad som finns i andra änden. Belysningen är dov. Runt omkring mig springer folk från alla möjliga länder och pratar språk som jag inte förstår. Jag är 15 år reser för första gången helt ensam – och jag befinner mig på Europas största flygplats.
Trots att jag går på rullbandet tar det nästan 20 minuter innan jag äntligen kommer fram till slutet. Jag är nervös. Tänk om det inte är rätt? Var har jag hamnat då? Och var ska jag ta vägen sen? Men det första jag ser när jag kliver av bandet är en stor tavla, där – bland ett hundratal andra – min avgång finns med. Jag har hittat rätt, alldeles själv! Några timmar senare befinner jag mig på min destination, som den här gången låg i Österrike. Och många fler destinationer och orienteringar på flygplatsrullband runtom i världen har följt sedan dess.
Vad är detta?
2 kommentarer:
Vad gjorde du i Österrike?
Vad man växer på att resa ensam när man är ung, förresten.
Johanna: Jag hälsade på min brevvän som bodde där. Det gör man verkligen! Jag är verkligen glad att mina föräldrar lät mig åka den gången (och alla andra gånger).
Skicka en kommentar