Expressen, here I come!

Innan helgen: "På måndag kommer praktikplatserna på de större tidningarna redan vara klara"
Klockan 10:30 på måndagen: "Var anträffbara!!! Era praktikbrev har nu nått medieföretagen"

Sedan måndag morgon har mitt liv helt utgått från att vänta på att telefonen ska ringa. Jag har haft den på högsta volym, när jag cyklat har jag haft den i vanten för att inte missa vibrationen i fickan och jag har t.o.m. haft med mig den på toaletten. Att vänta på ett enda telefonsamtal har nog aldrig varit så viktigt eller så nervöst i hela mitt liv! Måndagen gick... tisdagen gick... tankarna har snurrat upp och ned varannan minut: mellan "klart de måste ringa!" och "de kommer inte att ringa, mitt brev var för dåligt!". Orostankarna över att kanske bli en av de där som inte får någon praktikplats kändes väldigt nära.

Tills i eftermiddag. När jag kände mig som mest hopplös ringer plötsligt ett nollåtta-nummer och det visar sig vara från Expressen som vill veta om jag fortfarande är intresserad av praktikplats! Jag har nog aldrig känt mig så lättad över något på väldigt, väldigt länge!
Så från och med februari nästa år får ni börja kika lite extra i Fredag, Söndag, Res och alla de andra bilagorna från Expressen – för de kommer jag att ha gjort!