Antalet svar på annonser växer dag efter dag, vecka ut och vecka in. Svaren uteblir dag efter dag, vecka ut och vecka in. Desperationen och ångesten växer. Idag skulle jag ha åkt ned till Stockholm för att skriva på ett kontrakt på en hyra som jag inte visste om jag skulle ha råd med, bara för att få skriva under ett kontrakt. Jag tänker inte längre klart, utan försöker på något vis bara att stilla min desperation med nästintill vad som helst. Det är inte kul! Alls!
Det blev inget kontrakt i Stockholm idag. Under normala omständigheter hade jag aldrig ens övervägt den här lägenheten, för den var verkligen för dyr. Trots det har besluten och ångrandena över den har varit många och jag hatar att vara i en situation där jag nånstans helt tappar bort min egen förmåga att resonera. Pressen och stressen över att inte ha något boende i Stockholm till praktiken har varit nära att knäcka mig.
Som tur är dök en sista utväg upp igår, hos en släkting som jag kan bo hos en tid ifall turen inte vänder. Det är inget jag kommer att kunna ha hela praktiken ut och det skulle bli ganska tufft att bo där, men nu slipper jag stressen och pressen. Pressen över att behöva tacka ja, för att det inte finns något annat. Stressen över att hinna hitta något, innan det är dags att flytta. Boendefrågan är fortfarande långt ifrån ordnad, men jag känner ändå en sådan otrolig lättnad. Lättnad över att få tillbaka mig själv!
3 kommentarer:
Va skönt att du i alla fall har någonstans att bo i Stockholm, då kan du ju slappna av under jul och bara känna lugnet! Vad skönt för dig!
Fröken Norrlandsleksing: Ja, det känns verkligen hur skönt som helst! Nu kan jag unna mig att tacka nej till sådant som egentligen inte känns helt bra. Det kände jag att jag inte vågade förut, eftersom jag inte hade något annat.
Skönt! Och jag håller fortfarande tummarna för att det perfekta boendet dyker upp :)
Skicka en kommentar