Semestersammanfattning

Efter några lata och välbehövliga dagar av ingenting åkte jag och älsklingen från norr till söder, ungefär så pass mycket söder man kan komma i detta land: nämligen till Ystad. Där, hos svåger med sambo, fortsatte lata härliga dagar, men med inslag av Ystads walk of fame:

tyvärr inga soliga, men likväl stranddagar:långa promenader:underbara vyer:nyplockade äpplen och nypressad must:historiska visiter:(ales stenar)blåsiga dagar(!):goda luncher:goda middagar:(jag hoppas ni läste skylten på bilden ovan,

då förstår ni även denna):oändliga strandvyer:spännande utflykter:

och...

en liten tripp till grannlandet:där vi såg kameler och elefanter:men framför allt för att fira svägerskana stora dag:med god mat:ballonger:

och ett stort gäng glada danskar

(gångra detta antalet med åtta så får ni en ungefärlig siffra):

En helt okej semester!

Loggar ut

Jag och bloggen tar nu semester för lite lata dagar i såväl norr som söder. På återseende i Sundsvall om två veckor!

Ett sista farväl

Sista jobbdagen var tung! När klockan slog fem hade jag fortfarande inte fattat att jag skulle gå, för att kanske aldrig mer komma tillbaka. Att mitt skrivbord inte längre är mitt, att jag inte kommer att komma till jobbet klockan nio nästa vecka, att jag kanske aldrig mer kommer att jobba med mina underbara kollegor som blivit som en liten extrafamilj. Att allt jag gjort under sju månaders tid, varje dag, fem dagar i veckan, ska jag plötsligt inte göra längre. Jag var sist kvar av alla på redaktionen, städade skrivbordet, kollade mailen en sista gång, var nästan rädd för att åka hem bara av vetskapen om att det skulle vara definitivt.

Jag har haft världens bästa jobb! Så bra att jag ibland känner mig rädd för att jag satt ribban för högt. Kommer jag att kunna tycka att något kan vara bättre än det här? Jag är oerhört glad att jag hamnade där jag hamnade, har fått göra allt jag gjort och fått träffa alla jag träffat. Det finns inget som jag önskar annorlunda eller som jag saknat, allt har bara varit perfekt! Men mest av allt är jag glad att jag att jag har hittat hem. Jag vet vad det är jag vill syssla med. Jag vet hur jag vill att det ska vara.

Det blev ett vemodigt avsked, men jag är ändå glad att jag har fått sluta med flaggan i topp. Med känslan av att vilja bygga vidare på något. Med en längtan efter mer.

En kärleksförklaring:

Eeey, pantamera!

Såg en hel del sådana här smarta grejer när jag besökte Visby i sommar. Tydligen är de på prov just där och jag hoppas verkligen att de kommer till övriga landet väldigt snart. Förutom det positiva för miljön så är det väl kanon att de som vill kan ta hand om panten, istället för att vi lata ska slänga den i en kladdig sopkorg som sedan någon stackare ska gräva igenom. Smart och bra! Mera burkkorgar till folket!

Miljövänlig elektronik

Min tv reser kollektivt till Farsta på andra sidan stan:
Det gick det med!

Med solen i ögonen (nästan i alla fall)

Laleh, Sophie Zelmani, Dundertåget och Love Antelll på köpet, men huvudattraktionen var såklart Lars Winnerbäck. Långholmen i söndags, en fantastisk kväll:

Lite lera förstör ingens humör

Vi hänger utanför bajamajorna

Blandad publik...

...och stor

"Vi älskar Lasse"

Ett till farväl

Det känns som om det kommer att bli många farväl-inlägg den här veckan... det får ni stå ut med. Idag blev det farväl till min Stockholmsracer. Det känns jätteskönt att jag hann få den såld, men nog hade jag hunnit börja tycka om den gamla faran. Vi hade många fina och svettiga stunder ihop den här sommaren. Nu bor den i stället hos en liten kille som kommer att slita den med hälsan. Jag tror den kommer att ha det bra där och snart ska jag hem till min egna, kära gamla Sundsvallsracer som väntar på mig. Vi kommer att ha det supert ihop vi med!

Bye bye, racern! Tack för allt!

Med flaggan i topp

Något jag kommer att sakna väldigt mycket från Stockholm är jobbgymmet. Jag har verkligen känt mig som hemma där. Jag har sett fram emot att få gå dit och jag har njutit av att vara där. Att träna har aldrig varit roligare!

Det känns skumt att jag aldrig, eller inte på länge i alla fall, kommer att få gå dit igen. Men det är åtminstone skönt att sluta med flaggan i topp (nästan i topp i alla fall... denna Britt verkar svår att slå). En bekräftelse för mig, men också en bekräftelse från mig: jag har verkligen älskat att träna här!

(...och 30% av listan består fortfarande

av Söndagsredaktionen, såklart!)

Stockholms husdjur – uppföljning

Min lilla kaninfamilj som jag tittar till varje dag jag går till jobbet har fått tillökning i vår. Hittills har jag lyckats se sju stycken krabater som mest. Nu börjar de vara ganska stora allihopa, men så här såg de ut för bara någon månad sedan: Såå söta!

Leif GW Persson på tråden

Att personligen prata med och träffa kändisar är en del av journalistyrket, dock inget som man som redigerare upplever särskilt mycket oftare än ”vanliga dödliga”. Den vardagssysslan tillhör reportrar och fotografer. Men idag fick även jag uppleva ett riktigt kändissamtal och inte heller med vilket kändis som helst, utan närmare bestämt med Leif GW Persson – mannen, myten, legenden som en rutinerad reporter kan få jaga i år och dagar för att få tag på.

Givetvis var det inte mig personligen som han ville prata med, utan en kollega på Expressen. Hur han däremot blev kopplad till just mig (och min privata mobiltelefon dessutom) eller vad han egentligen ville är fortfarande ett mysterium. Men roligt var det!

Första flyttlasset går

Flytt... finns det något tråkigare? Och jobbigare? Alla saker som plötsligt känns som fyrdubbelt så många. Allt packande, packa ner bara för att packa upp igen. Packa i vad? Väskor och lådor som inte räcker till. Väskor och lådor som nästan är omöjliga att frakta, och alltid för många! Turer fram och tillbaka. Ingen rast och ingen ro.

Jag längtar verkligen efter den dag då jag inte längre behöver flytta. Då jag kan köpa saker utan att behöva tänka på hur jag ska kunna frakta dem till nästa hem. Att bara få känna att det här är mitt hem, där både jag och mina saker ska stanna.

Imorgon ska jag försöka lista ut ett sätt för hur mina två armar kan fungera som tre för att sedan dra iväg med första lasset mot Sundsvall: