Första flyttlasset går

Flytt... finns det något tråkigare? Och jobbigare? Alla saker som plötsligt känns som fyrdubbelt så många. Allt packande, packa ner bara för att packa upp igen. Packa i vad? Väskor och lådor som inte räcker till. Väskor och lådor som nästan är omöjliga att frakta, och alltid för många! Turer fram och tillbaka. Ingen rast och ingen ro.

Jag längtar verkligen efter den dag då jag inte längre behöver flytta. Då jag kan köpa saker utan att behöva tänka på hur jag ska kunna frakta dem till nästa hem. Att bara få känna att det här är mitt hem, där både jag och mina saker ska stanna.

Imorgon ska jag försöka lista ut ett sätt för hur mina två armar kan fungera som tre för att sedan dra iväg med första lasset mot Sundsvall: