Tiden här i Stockholm rinner iväg som sand mellan fingrarna och plötsligt är det bara två veckor kvar. Bara två veckor kvar på mitt underbara jobb som jag njuter av att gå till varendaste, varendaste dag. Bara två veckor kvar på gymmet som jag har kommit att känna mig som hemma på och endast två veckor kvar med alla underbara instruktörer som jag kommit att lära känna. Bara två veckor kvar i min underbara, mysiga lilla lägenhet som trots sin storlek har allt jag behöver och kan tänkas vilja ha. Bara två veckor kvar i vår vackra huvudstad som jag har kommit att älska. Bara två veckor kvar av min perfekta lilla tillvaro som jag bara vill låsa in i en ask och behålla.
Det känns tråkigt, omotiverande och ovilligt, men framför allt så surrealistiskt... Samma känsla som man har när man lämnar vad som känns som hemma för något helt främmande: vad ska jag göra nu då, när jag inte längre ska vara här?
Jag känner mig inte alls redo att lämna Stockholm. Jag är inte klar! Men sanningen är den att jag inte är klar i Sundsvall heller – boven som bestämmer att det bara är två veckor kvar. Tills vidare hoppas jag på att min perfekta tillvaro kan vänta till den dagen då jag äntligen är färdig – färdig att bestämma själv när jag känner mig färdig. Det är ändå det som jag ger upp min perfekta lilla tillvaro för, och jag ser verkligen fram emot att nå dit! Målet är att förutsättningarna ska kunna bli lika perfekta igen. Förhoppningsvis ännu bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar