Under vår minisemester på Gotland och i Visby sprang vi på ett hus i innerstaden som var till salu. Ett gulligt, gammalt litet hus med stor lummig innerträdgård mot självaste ringmuren... för tre miljoner. Vi kollade upp lite närmare vad det skulle kosta att ha ett sådant hus i månaden, med avbetalning på lån och i drift. Inte för att det var aktuellt på något vis, utan bara för skojs skull. Det finns inte en susning i världen att jag skulle kunna köpa ett hus för tre miljoner i dagsläget!
Frågan är när jag någonsin ska kunna det... För nog drömmer jag, redan i nuläget, om en egen bostad – som är bara min. Men faktumen är:
1) Att jag utbildar mig till ett yrke som de allra flesta företagen inte längre fastanställer (jobb finns, med lite flyt, men övervägande i vikariatform... alltså inget fast).
2) De flesta jobben inom mitt yrke finns i storstäderna, främst Stockholm... vilket leder till:
3) Bostäder i storstäderna är inte billiga och ett större lån är närmast ett måste, och:
4) För att få ett större banklån krävs en fast inkomst (läs: fast tjänst)
...vilket leder oss tillbaka till punkt nummer ett och genom att slå ihop ett och annat förstår ni också min frågeställning.
Hur gammal kommer jag att vara innan jag äger min egen bostad? Kommer jag någonsin att äga min egen bostad? Eller tillhör jag en generation som kanske inte kommer att äga? Jag är övertygad om att det kommer att ordna sig på något vis för mig och "de mina" inom vårt yrke, men tanken och tendensen är skrämmande... och inte god...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar