Finalmente!

Jag har alltid ett sug efter att resa längst in i maggropen. Jag får aldrig riktigt ro förrän jag vet att jag ska någonstans. Och jag känner mig aldrig så levande som jag gör när jag reser. Att vandra runt dagarna i ända tills skavsåren blöder, bo på konstiga hotell, vänta i timmar på tågstationer, svettas i värmen och bära runt på tunga vattenflaskor är bland det bästa jag vet! Ja, för till och med sådana saker blir roliga under resan - just för att jag då mår så himla bra.

Det har blivit lite av den varan under studietiden, av många allmänt kända skäl. Men nu ska det helt enkelt bli av, det ska gå. Den 10:e Augusti, dagen efter att jag slutat jobba, åker jag, älsklingen, svågern och en kompis till underbara Italien. Vi åker samma gäng som vi åkte till Thailand förra året (minus en flickvän), något som var en av de roligaste resor jag gjort! Vi blir borta i 11 långa sköna dagar, några i Rom och några längs Amalfikusten. Jag vet att det kommer att bli underbart! Det blir alltid underbart! (och kan Italien vara annat än underbart?) Jag längtar!