Folk + butik = bristande etikett

"Får du göra sådär hemma också? ...Nej, just det. Då gör du det inte här heller!"

Det var en ganska välkänd fras i min uppfostran när man hade gjort något dumt hemma hos någon annan. Vilket också är ganska självklart. Man plockar upp efter sig, man skräpar inte ner, bara en sådan enkel sak som att man stänger kylskåpet efter sig - även då man är borta.

Jag vet inte vad det är med butiker... men så fort allmänt folk (jag säger inte alla, men helt klart en majoritet) sätter foten inne i en butik är det som om allmänt hyfs och uppfostringsläran helt försvinner. Ju högre ålder desto mindre hyfs. En liten detalj som t.ex. kvitton. De samlas i högar nere vid kassabandet, när det står en sopkorg bra en meter därifrån (som dessutom står på utvägen). Fruktpåsar och handlingslappar är ett annat fenomen som man hittar överallt, i korgar, vagnar, på hyllor, bland tomaterna, på golvet, på bord... Jag tror knappast att folk strör sådant omkring sig på samma sätt hemma. Dörren till drickakylen står också ofta öppen på vid gavel och tjuter, eftersom någon som tagit en dricka därifrån inte har stängt den efter sig. Jag tror knappast att att folk tar ett mjölkglas från kylskåpet hemma och sedan går därifrån utan att stänga dörren. Saker som råkar ha gått sönder ligger kvar i hyllorna eller på golven. Att saker går sönder får man ränka med, men det är väldigt enkelt att bara säga till: "Ursäkta, men det ligger en massa mjöl och ett trasigt mjölpaket på golvet där borta". Jag tror knappast att den som tappar ut ett mjölpaket hemma i köket säger "hoppsan" och sedan lämnar det åt sitt öde.

När man är man är i en butik är man faktiskt hos någon annan. Och det råder precis samma vett- och etikettregler där som var som helst annars. Är det okej att skräpa ner bara för att man själv inte behöver plocka upp det? Vad är det som bestämmer den regeln - bland vuxna människor?
Ibland känns det mer som att jobba på ett vuxendagis än i en butik.