Igår för ett år sedan var jag i Florens och skulle gå på min första skoldag. Jag hade sovit min första natt i mitt nya lilla vindsrum som jag delade med två italienskor som jag inte kände. Jag kunde inte ett ord italienska, jag kände inte en kotte ens inom samma landsgräns och jag skulle stanna där i över tre månader helt själv. Det var också igår för ett år sedan som den bästa tiden i mitt liv började. Det var igår för ett år sedan som jag för första gången bodde i ett annat land, bodde själv, skulle spendera månader ifrån älsklingen och familjen, lärde mig mina första italienska ord och träffade alla underbara klasskompisar och min underbara lärare Enrica. Efter första lektionen samlades vi hela klassen på Sabatino; restaurangen som skulle bli vårt "studenthak" i framtiden, och pratade och umgicks som om vi aldrig gjort annat... allihopa från Tyskland, England, USA, Japan, Holland... Alla kunde inte ens engelska och än mindre italienska, men det gjorde inget, för vi satt alla i samma båt. Vi var alla lika nervösa, spända, exalterade, glada och förväntansfulla inför de dagarna som skulle komma. Dagar som blev fulla av nya bekantskaper, ny kunskap, delade minnen av skratt och glädje.
Ett helt annat liv. Allt känns så länge sedan, samtidigt som jag minns allt i minsta detalj. Jag behöver bara blunda, så är jag där.
Jag tänker ofta på vad alla gör idag, om de har det bra, om de fortfarande pratar italienska och om de minns allt på samma sätt som jag. Dagar av guld, som rubriken säger. Den bästa tiden i mitt liv! Jag bara visste första gången jag lämnade Florens att jag skulle komma tillbaka. Jag visste det också andra gången och jag vet det fortfarande. Florens kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta. Det är ett hem som jag aldrig lämnar, bara återvänder till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar