Jag tyckte att boken daVincikoden var bra, jag tyckte att filmatiseringen var bra. Boken Änglar och Demoner tyckte jag var bättre, och filmen tyckte jag också faktiskt var bättre. Det var ungefär samma stuk på denna som dess företrädare (fast egentligen efterträdare om man ska gå efter böckerna). Det är spänning hela vägen igenom, det är historia, det är konst, det är Italien (åh vad underbart det var att få lyssna till italienska konversationer igen), nya mysterier, oväntade twister, förbryllande ögonblick och aha-upplevelser... allt under högsta möjliga tempo. Precis som i daVincikoden går det lite väl snabbt ibland: Mr Langdon råkar sätta sig i precis rätt hörn, titta på precis rätt ledtråd och lyckas tolka och lösa den på mindre än en minut. Å andra sidan är det väldigt bra gjort att lyckas få med så pass mycket från 558 sidor ner till 2 timmar och 18 minuter, så det blir väl lite så man får lösa tidsrymden.
Jag hade hunnit glömma bort det mesta av historien, då det var ett par år sedan jag läste Änglar och Demoner, och det var nog ganska bra. Det är definitivt ingen film man måste läsa boken för att förstå. Faktum är att den kan bli lite tråkig om man läst boken innan och redan vet allt som kommer att hända. För det är det som är den största tjusningen med den här filmen: spänningen och det oväntade. Råkar man dessutom vara en historie-, konst-, religions- och Italienfanatiker som jag själv kan det bara inte bli fel. Carina Roma, ti manca!
Änglar och Demoner 4/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar