Facebook är ju faktiskt bra ibland!

Jag har en kär gammal vän som jag bara träffat fyra gånger i livet, men som jag känner utan och innan och som känner mig på samma sätt. Vi "träffades" när vi var 11 och 12 år gamla, på en internetsajt för folk som sökte brevkompisar. Jag skrev till henne för att jag tyckte att det lät spännande att hon bodde i Australien, men det visade sig att "Austria" ju var Österrike. När hon sedan svarade höll vi kontakten genom vår knaggliga engelska som vi precis börjat lära oss i skolan och med våra föräldrars hjälp. Vår kontakt växte och höll sig genom alla år ända in i vuxen ålder.
De senaste åren av studier och flytt blev tillslut att vi tappade kontakten. Adresser blev gamla och telefonnummer byttes ut. Men igår dök plötsligt upp ett nytt livstecken - på Facebook. Det ironiska är att varken jag eller min vän är speciellt stora fan av communitys som Facebook, ändå var det det som tillslut förde oss samman igen. Ibland är de ju faktiskt bra att ha!
Jag hoppas att vi lyckas bättre med att hålla kontakten den här gången. Hon är den person som följt mig genom all väder och vind, och trots att vi aldrig haft någon fysisk kontakt är hon den vän som står mig allra närmast! Det är en speciell relation vi har, en underbar sådan som betyder så mycket för mig. Tack för att jag fått min vän tillbaka!

Sista gången vi sågs,
i Venedig för ganska precis två år sedan: