Gourmetjournalistik

Ikväll har vi förelästs av Lars Danielsson; föredetta statssekreterare åt Göran Persson och Ingvar Carlsson. Mannen som anklagades som syndabock för tsunamikatastrofen och som tidningarna jagade i 16 månader. Vem kan bättre redogöra för hur det är att vara mitt i mediedrevet? Varför blev det så? Var allt Lars Danielssons fel?
Det var en väldigt intressant kväll. Jag vet inte om jag blev så mycket klokare på vad Lars Danielsson egentligen gjorde de där dagarna - som kanske var första tanken. Kunskapen blir istället något helt annat, något som jag inte visste att jag behövde.
Igår förelästes vi av Björn Häger, författare till boken Intervjuteknik. Varför går intervjuer snett? Är det den intervjuade som inte vill säga det jag vill veta? Eller är det jag som inte frågar det jag verkligen vill veta?

Jag älskar verkligen den här utbildningen, men det jag älskar allra mest är just sådanahär moments; när andra personer kan få min egna tankeverksamhet att börja snurra, och som gör att jag kommer fram till saker jag aldrig annars tänkt på. Det är då jag lär mig något. Det är då det går in! Och det är då jag får ut något av det - varje dag!


Jag tänker på ett par meningar som jag minns från beskrivningen av Mittuniversitetet som jag fastnade för innan jag sökte; "Vi har nära kontakt med arbetsmarknaden" och "vi bjuder in många yrkesverksamma gästföreläsare". Vad mer kan man begära av en utbildning? Samtidigt kände jag mig en smula kritisk och förberedde mig själv på att momenten kanske var mer uppförstorade än vad de egentligen var. Det är ju inte ovanligt.
Nå... efter att bara en helt vanlig torsdag haft föreläsning av Sydsvenskans bildchef, en f.d. nyhetschef och radioreporter samt vår förre statsministers högra hand säger väl endel. Eller att vi - gratis - fått åka på ett möte med självaste pressombudsmannen Yrsa Stenius till Höga Kusten-hotellet. Eller att författare som skrivit vår kurslitteratur faktiskt kommer hit och berättar i egen hög person. Eller varför inte det enkla argumentet att varenda lärare som undervisar oss är eller har varit verksamma i yrket - på riktigt alltså.
Idag kan jag säga att dessa två meningar är långt ifrån för mycket smör på mackan... jag tycker snarare att man har glömt osten! Det här smakar bättre och mer än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Jag är så glad att jag är här!