Långa sovmornar. Frukost i sängen. Kramar. Filmmys. Skratt. Stök i köket och goda middagar. Pussar. Långa pratstunder. Bubbelbad. Nätter där vi sover tätt tillsammans. Dagar som går alldeles för fort och som blir på tok för få, men som är så otroligt värdefulla. Inatt satt vi uppe timmar i sträck och tittade igenom gamla bilder... "Minns du det?", "Det måste vi göra om" och "vi borde resa dit snart igen". Gamla minnen som blir till nya.
Imorse lämnade jag av honom på busstationen, och vi åker tillbaka till varsin vardag utan att veta när nästa gång blir. Och jag tycker att det är lika jobbigt varenda gång!
Det ligger sockludd överallt på golven och mattorna... som efter varje gång. Jag förstår inte att hans sockar fortfarande finns kvar. Egentligen borde jag dammsuga, men inte än... det är sånadär fåniga små minnen... För min egen skull får det vara kvar någon dag till.
1 kommentar:
åh. jag känner igen mig så väl :)
Skicka en kommentar