Rätten att få studera

Det är bra att man äntligen börjat diskutera studenternas situation mer och mer inom politiken. Men detta.... att sänka antalet studiemedelsberättigade år till fyra, istället för dagens sex. Jag förstår inte hur det ens kan vara diskuterbart!

...Jag säger som jag alltid sagt (kanske inte här på bloggen, men privat): Redan som 15-åring ska du bestämma i vilken "jobbgenre" du vill jobba inom när du blir stor, genom att välja rätt gymnasielinje. Därefter ska du som 18-åring bestämma vad du vill göra i resterande 47 år. Hur ska en 15- eller 18-åring kunna veta något sådant? Hur kan man möjligen ha den kunskapen eller livserfarenheten till att kunna bestämma vad man vill syssla med resten av livet? Många har ju aldrig ens jobbat.
Jag tycker det är så fel av samhället att lägga den sortens press på dagens unga! Det är press från både skola, föräldrar och arbetsmarknad att man idag måste utbilda sig för att ha en chans att få jobb. Och för de som inte har föräldrar som kan betala för dem, vilar deras karriärsöde helt och hållet på studiemedlen.

Om man då på detta, skapar så att man som 18-åring bara får en chans (möjligen två) till att välja rätt utbildning... för det är precis det man gör med att genomföra ett sånt här förslag! Ska det på något sätt vara uppmuntrande till ungdomar att utbilda sig? Och vad händer med dessa studerande 20-åringar som plötsligt inser efter två år på lärarutbildningen, att läraryrket är helt fel för dem? Vad har de för alternativ? (Notera att de flesta utbildningar ligger på just 3-4 år) Att slutföra utbildningen och bli något de inte vill, eller att hoppa av och bli inget alls. Är det så vi ska motivera medelklassungdomen till utbildning och arbete? Är det den pressen vi vill lägga på våra 18-åringar, när de ska välja karriär? Jag lånar det utomordentliga ordvalet från SFS ordförande Moa Neuman: det blir ett påtvingat spärrsystem för studenterna!

Och vilka sorts resultat förväntar man sig att få av detta egentligen? Jag vet självklart inte vad eller hur alla 18-åringar tänker, men jag är ganska säker på att majoriteten kommer att se annorlunda på yrkeslivet 10 år frammåt, än vad de gör vid 18 års ålder.
Jag tycker förslaget är dömt att misslyckas! Vi kommer att få (ännu mer) sönderstressade ungdomar, missnöjda personer i sina yrken, färre utbildade... och rätten att få studera kommer att begränsas till de som har råd och inte till de som vill.