Jag tänker ofta på Italien och Florens... Jag saknar de trånga enkelriktade gatorna, den galna trafiken, den vimmelkantiga trappen upp till min lägenhet, gasspisen, alla människor i rörelse överallt, att sola på Piazza Pitti, Esselungas chokladpudding, den 30-minuter långa promenaden till mataffären, gatumusikanterna på Ponte Vecchio, kullerstensgatorna, gelaterian på Via del Campanile... Jag saknar min lärare Enricas hesa röst och klassens härliga gemenskap... Det känns som ett helt annat liv som hände för så länge sedan. Ändå är det inte ens ett år sedan jag satte mig på planet och åkte ner helt ensam. Så mycket hände under den tiden, och så mycket har hänt sedan dess..!
Jag tänker ofta på när, inte
om utan
när, jag kommer att kunna åka tillbaka igen. För tillbaka det ska jag! Men fram tills dess får jag nöja mig med det lilla som finns här hemma:
Pasta Carbonara
Tomat och mozzarella
Visste ni att Kinder
faktiskt kommer från Italien?
Tornerò presto..!
2 kommentarer:
Saknar du inte pizzorna på il Pizzaiuolo? (ja jag har sparat kortet därifrån =) )
Nordin: Självklart! (jag har också sparat visitkortet! :) )
Skicka en kommentar