Imorse klockan sex vaknade jag, klev upp och började rafsa ihop mina grejer som jag skulle ha med för tvådagarsresan till Sundsvall. Lite kläder, lite plugg att pyssla med på bussen, och såklart nycklarna till lägenheten – jag ska ju besikta den imorgon. Nycklarna hade jag i handskfacket på bilen, det hade jag full koll på. Jag smiter ut i kylan med bilnyckeln för att hämta dem, men det är något som inte rikigt stämmer... Bilen har helt bytt färg, modell och storlek!
Jag rusar upp och väcker stackars mamma:
– Var är bilen?
– Den är ju inne på service idag.
Såklart har inte servicestället öppet klockan sex på morgonen. Jag måste iväg med bussen klockan 06:50 för att hinna till skolan och det är inte så mycket att göra åt saken. Jag muttrar surt när jag går på bussen och ser redan hur jag måste boka ny tid för besiktning och göra en onödig ytterligare 14 timmars tur- och returresa till Sundsvall.
När bussen precis åker ut från busstationen ringer plötsligt mamma:
– Få bussen att stanna utanför Statoil (busshållplats som ligger längs vägen). Jag har nycklarna!
På typ en halv minut har alltså min mamma åkt till servicestället, lyckats få syn på en personal utanför som av en händelse kommit in tidigare just idag. Fått honom att släppa in henne, hämtat nycklarna ur bilen och kört med dem till närmaste busshållplats. Riktigt hur har jag fortfarande inte förstått, men efter idag jag är nästintill övertygad om att min mamma skulle kunna plocka ner månen ifall det behövdes. Som man brukade bråka om när man var liten: "nej, min mamma är bäst!"... förrutom att min mamma är faktiskt bäst!
2 kommentarer:
Det var faktiskt riktigt imponerande! Heja din mamma :)
Johanna: VIsst var det! Jag hejar på jag med! :)
Skicka en kommentar