...

Så många gånger som jag påbörjat det här inlägget, men aldrig kommit någon vart. Hur ska jag kunna förklara när jag knappt förstår själv? Hur förklarar man i ord hur det känns att förlora en av dem man älskat högst av allt i hela världen?

Hur förklarar man det man själv inte förstår: att allt var bra ena stunden, till att plötsligt allt var fel den andra? Hur förklarar man hur det känns att vi aldrig fick säga hej då? Hur förklarar man hur det känns att leva med att jag inte var där när du dog? Att jag inte var där hos dig den sista stunden du levde? Hur förklarar man hur det känns att veta att den man älskat så högt var så jävla dålig... så fruktansvärt sjuk att det inget fanns att göra... och att jag var inte där?

Alla frågar mig hur jag mår... som om de förväntar sig att: "jamen, i dag mår hon kanske bättre". Och då är väl allt bra... eller? Jag vill fråga: Hur fan kan allt bli bra? Hon är fortfarande borta... hon kommer alltid att vara borta... Så hur fan kan det någonsin bli bra?

Kärlek och saknad för alltid

Mitt första inlägg för 2010 började inte direkt muntert... men vad ska man säga? Mitt 2010 började inte muntern... tyvärr.