Jag har varit i Forsmark i helgen. Eller har jag det? Jag minns inte riktigt... Jag har träffat älsklingen också... eller? Jag har varit där fysiskt, men i tankarna var jag någon helt annan stans... Jag kom klockan åtta på lördagmorgon, hyfsat trött och allmänt seg efter nattens bussresa. Jag gick runt i dvala fram till tre, då jag somnade och sov fram till middagen; åt, gjorde skolarbete resten av kvällen, Sov. Vaknade, åkte med familjen till Åsele/sov, åt middag, gjorde skolarbete hela kvällen, somnade strax efter två och klev upp sex för att åka tillbaka till Sundsvall. Klev av bussen där klockan 14, var i skolan 14:20 (fem minuter sen till lektion).... Och nu, klockan 21:00 och efter redigeringskursen, är jag hemma igen.
Var någonstans där fanns umgänget? Lugnet?
Så, jag måste säga att jag står kvar i samma sorts sinnesstämning som innan helgen. Jag saknar fortfarande älsklingen, för jag hann aldrig träffa honom i helgen, trots att jag var där. Allt som måste göras gick inte att lämna, och allt ligger snällt och väntar på mig tills jag är tillbaka. Jag är fortfarande lika trött, trots att jag sovit mest hela helgen.
Men!
Vi hann i alla fall "pynta" i farmors julgranar! Och jag fick sova framför öppen brasa på lördagnatt! *mys*
En god jul till både farmor och fåglarna!
Jag vill i alla fall ge enorm cred till Lapplandspilen som jag åkte med upp!! Vilken buss! Det här är grejjer! Mjuka säten, stoooort benutrymme, trepunktsbälte, stor bagageförvaring ovanför huvudet, diskreta lysen i taket... Jag hade tagit en bild om det hade gått, men tyvärr var det för mörkt - och jag tycker att det är underbart att jag kan använda den orsaken uppriktigt! :) Jag har ju tidigare varit en ganska kritisk bussgranskare (främst av expressbussen) som ni kanske känner till? Jag gillar inte att åka buss, det är svårt att som buss kunna imponera på mig, men Lapplandspilen får en 4+ av 5 möjliga av mig. Och det är ett fint betyg!
Tröttare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar