Ännu en rolig dag i redigeringsrummet! Har bearbetat råmaterial från SVT idag, d.v.s. oklippt film, intervjuer, bilder... med mera, med mera... Sortera bort skräpet och leta fram guldkornen. Inlägget handlade om Sigrid och Oskar från en liten by i norrland, vars hus nästan brann ner två dagar före julafton. Haken var att byns fasta telefon fungerade lite si och så, plus att mobiltelefon inte hade täckning. Och just den här natten fungerade inte telefonen. Paret fick knacka dörr hos grannarna för att leta en fungerande telefon, och det tog över 45 minuter innan brandkåren kom. Televerket hade reparerat telefonledningarna, men bara provisoriskt; inget som höll längre än till nästa regnfall, blåst, eller snö.
Varför hakar jag upp mig på detta? Jag kan helt enkelt inte låta bli. Det är så typiskt. Inte nog med att t.ex. sjukhus läggs ner, så att hjärtinfarkter och barnafödande får åka 10 mil för att komma till en läkare... eller att närmaste polis finns som närmast en timme bort. Då om någon gång behöver man väl en telefon? Är det mycket begärt?
Jag vet att just det här telefonproblemet inte är speciellt vanligt, men jag vet att det förekommer - och det är nog. Och då tänker jag inte bara på telefonproblemen, utan över lag sociala rättigheter. Det är inte speciellt kul att veta att om ens hus börjar brinna så är det kört - för det tar 45 minuter för brandkåren att komma fram. Eller att man som gravid vet att man löper stor risk att få föda själv i bilen, eller vid vägkanten på väg till sjukhuset, för att det ligger för långt bort. Kan man åtminstone få ha den vetskapen, att man alltid kan ringa någon, ifall något skulle inträffa?
Inslaget blev tillslut bra, riktigt bra. Och vi hade som vanligt riktigt kul! Har jag sagt att jag älskar att ha rörlig bild? :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar