Intensiv vecka avslutades med intensiv tvådagarshelg: 16 timmars restid och 28 timmars fritid inklusive sömn. Inte så mycket med andra ord, men var ändå de mest välspenderade restimmarna och fritidstimmarna på väldigt länge. Pengar och tid som jag lägger på resor till älsklingen är inget jag reflekterar över. De är så självklara, de övervägs eller diskuteras aldrig.
Det som istället ständigt avgör är tiden. Den tid som blir över efter att allt annat.
Jag avskyr att jag inte kan bestämma själv när jag vi ska träffas och inte. Jag avskyr att vi alltid måste skiljas. Jag saknar att få en kram när jag behöver, att känna hans armar runt mig när jag sover och att bara känna hans närvaro i rummet. Jag saknar ögonen som alltid vet vad jag tänker, och som tänker likadant. Jag avskyr att det hela tiden är något annat som bestämmer när vi kan få allt det där, som egentligen är så självklart. Men det jag avskyr mest är att det jag älskar mest hela tiden prioriteras sist, i en ordning som jag känner att jag inte har makten över!
Det gör ont! Det gör jävligt ont...
1 kommentar:
hej snygging! lider med dej. det måste kännas förjävligt.
men efter regn kommer solsken.
måste ju va underbart när ni väl träffas.
Skicka en kommentar