Den här helgen har som bekant varit kortare än vanligt... jag missade första timmen på min tvättid imorse för att jag glömt att ställa om klockan. Men för mig har det ändå varit den längsta helgen på väldigt länge. Jag hade velat vrida fram klockan ett helt dygn imorse. Helst en hel vecka!
Inspirationslös är vad jag känner mig! Jag varken vill eller orkar, men någonstans går allt på ändå. Jag går upp, äter, pratar, skrattar och sover... fast jag egentligen bara räknar minuterna. Minuterna fram till påsk, när vi äntligen ska ses. Det är ytterligare en vecka kvar... ytterligare 24 timmar gånger åtta. Det känns som en enda lång oändlig evighet! Och jag längtar så mycket att det värker i hela kroppen, som jag vet att det också kommer att göra i ytterligare 24 timmar gånger åtta, varje minut!
Det har fått alldeles för lång tid nu sedan sist... igen.
1 kommentar:
Jag förstår att det är skit jobbigt, och jag lider med dig :(
Men snart, snart så är det påsk & då får ni några underbara dagar.
Men jag förstår att det känns sååååå långt borta
Kramar
Skicka en kommentar