Praktikreflektioner

Det var blandade förväntningar inför praktiken för två veckor sedan. Jag såg fram emot att få jobba igen; att stiga upp i tid, jobba under dagen och vara ledig på kvällen och helgerna. Jag såg också fram emot att få träffa alla på redaktionen igen. Men jag var också nervös över hur det skulle gå, och (som alltid) om jag skulle gilla det. Jag var ganska övertygad om att jag med min 6 månaders långa utbildning och obefintliga arbetslivserfarenhet inom yrket inte hade speciellt mycket att tillföra under mina tio dagar som praktikant. Jag räknade också därför med att inte heller få göra de värsta och viktigaste jobben och förväntade mig heller inte att få allt publicerat. Jag räknade inte alls med att kunna mäta mig med de som redan jobbade där.

Var då praktiken vad jag hade förväntat mig? Helt klart inte! Och det med en positiv mening. Jag har verkligen fått göra allt! Jag har både fotat, skrivit och redigerat och allt har blivit publicerat i originalskick. Jag har också blivit behandlad som en i redaktionen och jag har fått ha samma ansvar som vem som helst. Som när jag två timmar innan deadline för tidningen blev tilldelad att fixa tidningens etta, som inte ens var påbörjad. Fick inte jag fram någon etta så skulle det heller inte bli någon etta.Det skulle kanske verka som en hel del press, vilket det i och för sig också varit, men för mig har det mer handlat om en positiv bekräftelse. Att jag faktiskt har fått mäta mig med de som redan jobbar där, och att jag faktiskt också klarat av det. Att mina 6 månader och ingen arbetslivserfarenhet någonstans ändå måste ha gett mig enormt mycket mer än vad jag trodde och att jag faktiskt har jobbat i tio dagar - som bildjournalist (och mer därtill)!

Men det allra bästa har legat i den positiva respons jag fått från mina arbetskamrater. Att de faktiskt har tyckt att det jag gjort har varit bra. Att det sista jag fick höra från min chef innan jag gick från min sista dag var: "du får inte gå tillbaka till skolan! Jag tror du måste stanna här på tidningen". Det gjorde min praktik till långt över förväntan... på mig själv.