En annan slags snö? Del 2

Snökaoset har blåst förbi, men trafikkaoset har bara börjat. Timmen innan jag börjar jobba spenderas ute i tjugo minusgrader tillsammans med ett 100-tal andra människor som också väntar på att få komma iväg mot jobbet. Tunnelbanan går inte och det är kö för att få hoppa på ersättningsbussar, som dessutom aldrig kommer eller som inte stannar för att de redan är för fulla. Runtomkring ringer folk sina chefer och säger att de blir sena – hur sena vet ingen. Tillslut börjar folk att försöka få lift av förbipasserande bilar. Endel lyckas. Vi som inte lyckas står kvar och fryser.

Timmen efter att jag skulle ha börjat jobbet är jag ungefär lika långt ifrån som tidigare, men jag står åtmonstone äntligen ombord på en buss. Den är så packad att ingen behöver hålla i sig – ingen kan ändå röra sig. Vi passerar kö efter kö med människor som också står ute och fryser och bara kan se på när vi åker förbi. Trafiken rör sig fram i snigelfart, till och med gångtrafikanterna rör sig fortare än vad vi gör. När vi äntligen börjar närma oss Expressenskrapan åker vi bara förbi. Bussen tänker inte stanna förrän hållplatsen efter. Det är inte vansinnigt mycket längre, men det tar 10 minuter extra att gå och jag är redan genomfrusen från morgonens cirkus.

Jag kommer en timme och en kvart sent till jobbet, trots att jag var ute hela 30 minuter tidigare än normalt. Totalt tog det nästan två timmar att ta sig till jobbet, som normalt brukar ta 15-20 minuter.

...

Hade jag vetat hur det skulle bli hade jag inte tvekat en sekund att promenera hela vägen till jobbet. Men tills imorgon vet jag bättre. Det blir ett par långkalsonger, tjocksockar och en promenad till jobbet. Kommer garanterat att gå betydligt fortare (och vara betydligt varmare också)!