torsdag, februari 04, 2010

Stockholmsfenomen

Jag sitter på tunnelbanan på väg hem från jobbet. Mitt emot sitter en kille som ska av på samma station som jag. Så fort stationens namn ropas ut i högtalaren reser han sig upp, vinglar fram genom vagnen för att hålla balansen då tåget kränger och börjar bromsa in. När han väl kämpat sig fram mot dörrarna får han stå där och vänta 7-10 sekunder innan tåget stannat helt. Först då klivet jag upp och hinner lugnt och kontrollerat fram till dörrarna lagom till dess att de öppnas. Jag och killen kliver ut exakt samtidigt.

Det här är något jag ser varje dag. Hela tiden. Hos de flesta som åker faktiskt. Folk får såklart göra som de vill. Mig gör det inget om de hellre vill vingla fram och vänta på att få komma ut under 18 sekunder, istället för att gå normalt och kliva ut under 4. Men jag undrar ändå varför de gör det...

6 kommentarer:

Malin sa...

Det är för att Stockholmare ALLTID har bråttom ÖVERALLT. De mystiska är att ingen verkar veta vars de har så bråttom =P
De är väl samma fenomen som att de köar till rulltrappan och springer till tåget fast de går ett nytt om 3 minuter. Stockholmare är ett konstigt folk...

barajagjohanna sa...

Jag tycker inte att det är några konstigheter. Gör man så, så känns det liksom som om man är på väg... vilket kan vara ganska skönt om man har bråttom... :) Å andra sidan har jag aldrig hittills åkt på en vagn som inte varit proppfull, och då är det ju ganska viktigt att komma fram fort innan dörrarna stängs igen. :P

Lina-Marie sa...

Malin: Jag kan också ha bråttom, men man kommer ju ändå inte av fortare än någon annan hur man än gör.

barajagjohanna: Jag kan förstå det om vagnen är proppfull och man faktiskt måste 'ta sig fram' för att komma fram. Men jag snackar om knappt halvfulla vagnar: Folk är på väg hem, alla gångar är helt fria, inga som står, inga som väntar. ...Det ser bara så onödigt jobbigt och stressande ut. :)

Johanna sa...

Äsch, jag skulle kalla det tidseffektiv jag :)

barajagjohanna sa...

Själv står jag oftast, även om det finns någon plats. Det känns liksom mest effektivt - "jag ska ju ändå av om fem minuter", typ. Haha.

pallan sa...

haha jag känner igen mig, så gör jag när jag ska kliva av bussen. det är som att jag känner att jag måste gå fram ett "år tidigare för att hinna gå av innan bussen far iväg, fast jag vet att det är totalt onödigt.