Saknad

Jag kommer in genom dörren efter en heldag på jobbet. Älsklingen möter mig med en puss, tvingar ned mig i fåtöljen framför tv:n och förbjuder mig att gå in i köket medan han fixar en strålande middag. Senare på kvällen ska vi hyra film, poppa popcorn och mysa. Som vanligt kommer jag nog att somna i hans armar ikväll med.

Tänk om alla dagar kunde få vara så här. Om bara en dag i veckan fick vara så. En sådan dag varannan vecka.
Kanske kommer det bli en månad innan nästa sådan dag kommer? Allt jag vet om det är att han åker imorgon... och att den dagen inte blir imorgon, inte i helgen, inte nästa helg, inte nästa vecka, eller veckan efter det (eller veckan efter det?)...