Idag har det varit "snökaos" i Stockholm. Enligt mina mått har det snöat litegrann, och varit lite blåsigt. Men snöKAOS?
Enligt mina mått är snökaos när man slirar fram längs vägen i 40 centimeter nysnö... När plogkanterna är så höga att man helt enkelt får chansa att man inte får möte i kurvan, för att det är omöjligt att se... När det ser ut ungefär som myrornas krig av snöflingor framför bilrutan och man inte kan se vad som händer längre än en meter framför trots både helljus, extraljus och dimmljus... Det kallar jag för snökaos.
Trots att det är ett rätt vanligt fenomen hemma har jag hemma sällan varit med om några större förseningar i trafiken. Och då har jag pendlat en hel del till både studier, pojkvän och vänner i många år. Det har handlar om max 10-15 minuter enstaka gånger (och då pratar jag om fordon som ändå har kört en sådär 12 mil). Idag var det sådana förseningar på sträckor om några kilometer –överallt – "på grund av vädersituationen".
Det är intressant, Stockholm vs. norrland. Det är inte så hemskt olika ändå som somliga tror, men ändå är det så, så olika! Jag kan inte låta bli att undra: varför fungerar det hemma men inte här? Vad är det som är så himla annorlunda?
2 kommentarer:
Håller med, men 1 miljon människor i Stockholm, säkert flera tiotal mil mer väg att ploga, dessutom med parkerade bilar överallt, samt mer kollektivtrafik bidrar nog till kaoset.
Anonym: Absolut, det gör det självklart! Men då måste man ju anpassa sig och se till att man har resurser som klarar av situationen... tycker jag. Det känns som om man sitter och hoppas på att det inte ska snöa snarare än att försöka fixa så att man kan klara av det när det väl händer.
Skicka en kommentar