Han är det första jag ser när jag vaknar och det sista jag ser innan jag somnar. Han är den som håller om mig när jag sover. Han är den som peppar mig inför allt det nya som jag är nervös inför. Han är den som får mig att känna mig hemma där jag egentligen inte är hemma. Vi pratar när vi vill. Jag kan krama honom när jag vill. Jag får se hans leende flera gånger om dagen – just nu.
Just nu lever jag drömmen om att få vara med den jag älskar. Just nu är han här och kommer att vara kvar ett par dagar till. Jag älskar det! Det är så här jag vill ha det! Men jag vet också att dagen då han åker snart kommer. Jag vet att dagarna kommer då jag inte får vara med den jag älskar. Dagar som kommer att bli veckor och kanske till och med månader? Dagar, veckor och månader av att inte kunna kramas när man vill, inte se hans leende, inte bli peppad, inte bli omhållen när jag sover och att inte känna sig hemma. Bara tanken ger mig ont i magen, ångest, illamående.
Jag frågar mig ofta varför... är det värt det? Jag vet egentligen redan svaret, det är inte värt det! Men att byta oss är det absolut sista jag skulle göra. Något jag helt enkelt aldrig skulle göra! Det är han som gör något värt över huvud taget. Så vad gör man då? Det är den verkliga frågan...
Men i nuläget njuter jag bara av min vision och hoppas allt bara ska lösa sig (så som det trots allt har gjort på något vis under snart sex års tid... men inte gör det mindre ont för det!).
4 kommentarer:
Jag kanske inte är rätt person att uttala mig, jag som har tur och kan vara i samma stad som min kära... MEN! Jag vill påstå att man MÅSTE göra det man själv vill. Vill du jobba på Expressen, så känns det så himla dumt att bara ge upp drömmen för att ens partner råkar få ett jobb på ett annat ställe. Jag tror att i längden så förlorar man väldigt mycket på att ge upp sig själv. Även om han är viktig, så är du viktigast. För att han och ni ska må bra måste du må bra. Och ja, kanske mår du bäst när ni är tillsammans. Men tiden kommer.
barajagjohanna: Självklart ska man det! Det är inte det jag menar. Det är något vi alltid varit väldigt klara med under alla år, att man ska följa sina drömmar. Och det är ju också därför jag trots allt har flyttat till Sundsvall, till Stockholm, till Florens och allt annat jag gjort under sex års tid. Jag vill äta kakan och ha den kvar - det är det det handlar om. Och det är det jag försöker hitta en lösning på (vilket inte är helt lätt).
Du vet redan att jag tänker precis likadant. Funderar på vad som är värt och viktigast.
Men jag vet att jag & B kan hålla ihop utan att begränsa varandra eller att vi måste vara tillsammans precis hela tiden. Det känns som en himla bra grund att stå på, tills den dagen vi kan bo ihop för alltid :)
Och jag tror att du och Olof har byggt en rejäl grund att stå på, även när det känns som jobbigast. Och det är ju inte det sämsta :)
Och njuuut av era dagar tillsammans nu! Varenda sekund är guld värd :)
Johanna: Ja, jag vet ju det. Men på något sätt har vi ju fått det att fungera, både du och jag. Så grunden är ju bevisligen inte så dålig ändå :)
Jag njuter av varenda sekund!
Skicka en kommentar