Ta med sig seden dit man kommer

Palt tillhör en av mina absolouta favoriträtter som jag har med mig hemifrån! Det är heller inget man gör speciellt ofta, därför blir det lite av ett "paltkalas" hemma, hos mormor eller hos min låtsasfarmor när det väl görs... då hela närmsta släkten oftast också kommer. Och det är inte bara maten det handlar om, det är en social grej. Ungefär som med julmaten och julafton. Tyvärr har det blivit mindre av den varan när jag flyttat söderut. Det finns ingen här som kokar palt åt mig och bjuder in till stora "paltkalas". Men som tur är har jag ju haft fröken Luleå med mig både i Sundsvall och Stockholm att kalasa med. Igår blev det premiär i Stockholm. Det är såklart inte samma sak som hemma hos mormor eller låtsasfarmor. Men det är ett mysigt sätt för två små stockholmsnorrlänningar att känna sig en aningens närmare hem.

(det ska för övrigt bli spännande att se jobbarkompisarnas

reaktion på min matlåda imorgon.)